onsdag 23 oktober 2013

Om amning

Oftast då man läser om amning  på bloggar så är det som skrivs på ett eller annat sätt negativt. Det fungerar inte, man är sur på amningshetsen, rintaraivare eller så är det något annat som krånglar. Därför tänkte jag nu försöka skriva om hur amningen varit för mig. För jag har verkligen gillat att amma och gillar det fortfarande. Redan då jag var gravid så funderade jag på amning. Jag kände att det på något sätt var viktigt för mig. Jag ville kunna amma och få det att fungera. Samtidigt var jag öppen för att det kunde komma motgångar direkt eller senare, att det kunde ta ont eller kanske inte fungera alls. Jag ville inte hoppas för mycket för utifall att det inte skulle gå. 

Min mjök steg på tredje dagen efter förlossningen. Jag kände mig som Dolly Parton. Samtidigt blev min högra bröstvårta alldeles trasig så att den till och med blödde. När Hubbe ammade från den kändes det som om en piraya sög på mig. Aotsch! Som tur tog barnmorskorna mig på allvar och rådde mig att bara amma vänstra bröstet och pumpa det högra tills vårtan läkt. Så det gjorde jag och efter en vecka var den hel igen. Efter det har det gått bra. I början smörjde jag varje dag med Lansinoh-salvan som var SUPERB. Den rekommenderar jag åt alla nyblivna mödrar som vill amma. 

Hubbe var effektiv och duktig redan från början. Jag har aldrig behövt sitta och amma i timmar. Max tio minuter per bröst och så var det bra med det. En annan grej jag oroade mig väldigt mycket för var mjölkstockningar. Min Mamma har drabbats av flera då jag och mina systrar ammats och även väninnor och kusiner som ammat har blivit riktigt sjuka och dåliga då mjölken stockats. Som tur har jag klarat mig undan även här. Flera gånger har jag haft känningar, knutar, knölar och ömmande klumpar men tack vare effektivt ammande och pumpande har det aldrig utvecklats till någon infektion. Pga att jag pumpade direkt från början har vi också gett flaska åt Hubbe alltid nu och då. Och det har heller aldrig varit ett problem. Han har sugit på flaskan lika gärna som på mig. 

Det som varit "jobbigast" för mig har varit att amma på andra ställen än hemma. I början kunde jag amma enbart med amningsdyna eller liggande. Nu ammar vi enbart liggande. Då är det lite svårt att göra det någon annanstans. Varken jag eller Hubbe har riktigt känts oss bekväma med offentlig amning  eller sittande i obekväma ställningar... Det här hoppas jag kanske går lättare om man en dag får ett barn till då man kanske redan från början känner sig mer självsäker med amningen och vågar testa lite olika sätt så man inte blir lika inrutad och rutinmässig som vi är. 

Jag är otroligt stolt övar att jag klarat av amningen så fint. Tänk att under Hubbes fyra första månader kom alla hans näring från mig. Det är ju otroligt! Ända upp till 6 månaders ålder var modersmjölk hans huvudnäring. Det är först nu som riktig mat börjat vara viktigare än modersmjölken. Det känns faktiskt också lite ledsamt. Som att jag inte är lika viktig längre. Fast så är det ju inte. Även om modersmjölk inte längre är livsviktigt för Hubbe så är jag alltid hans Mamma. Lika viktig ändå.

Samtidigt som jag är glad att amningen gått så pass bra för oss så ser jag ingalunda ner på mammor som väljer att inte amma eller amma kortare tid. Jag tycker det viktigaste är att det känns bra. Skulle amningen inte ha känts bra för mig skulle jag nog inte ha plågat mig med att stå ut i månader i sträck. No way! Flaskmatsbabysar som får enbart ersättning är lika bra babysar som de som får modersmjölk. Kärlek, närhet och en Mamma som känner sig nöjd och stolt över hur hon gör är det viktigaste. 

Om jag skulle ge några råd om amning så är det följande. Skaffa en bra elektrisk bröstpump. Jag har använt Avents och den har varit och är guld värd för mig. Den ger frihet och minskar bröstinflammationsrisken! Gör amningen på ditt sätt och försök få det att kännas bekvämt. Det allra skönaste enligt mig är att ligga ner på sidan. Det har funkat ända från att Hubbe var några veckor gammal tills nu som åttamånaders. 

Jag tror nog ännu att jag tänker amma ännu några månader till. Om bara Hubbe är med på det förstås. Men senast vid ettårs ålder känns det nog som att jag vill sluta. Minskar gör vi hela tiden. Just nu ammar jag uppskattningsvis fyra-fem gånger per dygn. Två gånger på dagen och så på kvällen och morgonnatten. Ganska bra mängd tycker jag. Och han klarar bra att hoppa över någon av gångerna på dagen om så krävs.. Så även mina bröst som inte alls är sprängfyllda och jobbiga längre. Jag kan sova på magen och behöver inte heller använda inlägg i bh:n för att vara rädd för läckage som tidigare. Skönt! 

Oj, det blev långt och kanske lite flummigt. Men det kanske passar en mulen onsdag eftermiddag!

9 kommentarer:

  1. Vilket fint inlägg! Du har rätt, det skrivs ofta i lite negativ ton om ämnet (är själv skyldig till det), och det är ju så himla känsloladdat. Jag hoppas främst att alla gravida/nyblivna mammor har inställningen att ifall amningen inte lyckas, är det inte deras fel. Det är där det ofta går snett. Har vänner som fortfarande idag beskyller sig själva för att de inte klarat av att amma den rekommenderade tiden och då är deras barn redan tre eller mer...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) Vår rådgivningsdam var helt suverän när det kom till amning. Redan medan jag var gravid tog hon upp ersättning och sa att ersättningsbarn är lika bra barn som de som ammas. Men att det rekommenderas att man skall amma. Då hon frågat om amning så har hon också peppat och varit stödjande på just rätt sätt. Utan hysteri! Barnmorskorna på Kvinnis var också bra tycker jag. Lyssnade på mig och hjälpte mycket. Det är hemskt att man beskyller mammor som inte vill eller kan amma! Det är totalt fel tycker jag och gör garanterat ingen nytta.

      Radera
  2. Riktigt bra text! Och roligt att läsa att det gått så bra för er :) Det jobbigaste med amning är nog att man inte har en aning om hur det kan vara i förväg och att det ska jämföras så mycket. Alla babyn är olika och det gör att amningen är väldigt olika för alla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju så det är! Både babyn och boobs är så olika :) Och alla upplever också amning på olika sätt. Det tycker jag absolut måste respekteras. Jag är väldigt tacksam att det gått så pass bra. För mig har det inte alls varit en självklarhet!

      Radera
  3. Min upplevelse av amning är ganska exakt som din. Det har gått bra för oss från början, med endast lite sår och obehag i början. Nu har vi minskat ordentligt, Jon ammar några gånger varje dag. Jag ser framemot dagen då han slutat helt, känns som om jag få först får min kropp tillbaka.

    På något konstigt sätt har jag lite skämts över att amningen gått så bra, så många jag känner har problem och jag vet inte varför men det känns som om jag skryter när jag säger att det gått bra för oss. Håhå! Hur man än vänder sig har man rumpan bak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då vi ammade mera kände jag också att jag längtade tills vi skulle sluta. Men nu gör jag det inte längre. Tvärtom tror jag att jag kommer sakna det sen när vi slutar. Närheten och den mysiga stund det ger oss.... Men skönt kommer det nog också bli!

      Jag känner också lite som att det nästan är skryt att säga att vi helammat och inte behövt ersättning alls... Så borde det ju inte heller få vara. Lika lite som att ersättningsmammor skall behöva skämmas för att de ger ersättning!

      Radera
  4. Jag ville först inte alls amma, men delamning visade sig sen vara riktigt fungerande för mig. Sonen var sen inte med på noterna mera från ca 2 månaders ålder och lite före han fyllde tre månader så slutade jag helt försöka. Jag kan tänka att det negativa kommer från det att man hela tiden måste kämpa för att få information om ersättning? Det kändes åtminstone jätte jobbigt för mig att informationen skulle vara så där gömd, i en idell värld så hade jag ju velat amma enligt rekommendationen! För mig blev det därför en motreaktion att bara någon talade om ammning så reste jag ragg... Om vi får ett barn till så hoppas jag att det finns en chans att delamma lite längre, helamning tror jag inte skulle lyckas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner att vi nog fått information om ersättning även om vi inte behövt den. Men våra läkare och rådgivningsdamen har nog varit exceptionellt bra när det kommer till amning tror jag. Delamning, helamning, ersättning. Allt är lika bra om det känns bra tror jag. Om vi nångång får fler barn hoppas jag att amningen kommer gå lika bra som det gått denna gång :)

      Radera
  5. Vilket bra amning! Min kille är nu 4,5 månad och jag delammar. Han får flaska med ersättning 2 ggr per dygn. Dels för att han sover lite bättre på det och dels att han är lite ofokuserad vid bröstet nu (mkt annat att titta på!) och med flaska är det bättre fokus. Jag känner mig stolt att ha kunnat amma honom helt i 3,5 månad, men samtidigt är jag glad att jag gick över till delvis flaska också! Nu kan min sambo också mata och jag kan vara borta en kväll i veckan och ta ridlektioner och få egentid. Lite egoistiskt, kanske. Men samtidigt win win eftersom han älskar flaskan mer än mina bröst nu och jag känner att det är skönt att inte vara lika bunden. Det är häftigt med amning iaf tycker jag, hur mjölkproduktionen styrs av tillgång och efterfrågan och hur kroppen sköter allt det där. Jag har haft två mjölkstockningar, den ena där jag fick åka till sjukhus och få penicillin. Ingen höjdare. Värmeinlägg från apoteket är mitt tips! speciellt om det blåser ute, är kallt eller om man har dörren öppen i sovrummet på natten så det kyls ner.

    SvaraRadera