Lägenhet i stan vs. Radhus i förorten

Nu har vi bott snart tre månader i vårt radhus här i förorten så jag börjar så småningom vänja mig med livet "på landet". Två och ett halvt år hann vi bo mitt inne i centrum av Helsingfors i den finaste hyreslägenheten någonsin. Jag tänkte alltid att det kommer vara jättejobbigt att flytta bort, att jag skulle sakna närheten till allt inne i stan och sakna själva lägenheten, att vi aldrig skulle kunna hitta något lika bra. Nu känner jag dock inte alls saknad på det sätt jag trodde. För jag stortrivs i radhuset. Jag tycker vi har det minst lika fint här, dessutom är det här vårt eget, mycket större, vi har bastu, egen gård och balkong. Alla fördelarna med radhuset väger upp för nackdelarna som finns med att inte längre bo mitt i smeten. Lägenheterna är dessutom så klart totalt olika, det vi bor i nu är ett relativt nybyggt radhus medan lägenheten i stan var från sekelskiftet. Man kan liksom inte jämföra tycker jag. I vårt radhus älskar jag vårt hjälpkök där jag får undanstuvat allt som inte ryms i köksskåpen, barnvagnen, tvättorn, strykjärn, tvätt på tork osv. Det är guld värt. Det är också så skönt att Hubbe nu kan sova sina dagssömner på balkongen, det saknade jag i stan. 

Nuförtiden har vi också bil, så även om det avstånden till ställen där det händer grejer är längre, så är det i många fall lättare för oss att ta oss dit. Spontaniteten kan jag dock sakna, det känns som att det är mycket svårare att bara spontant ta en runda på stan, gå ut och äta eller på en kaffe med en vän. Steget är nu mycket större än det var då man bara behövde ta hissen ner och promenera 400 meter för att vara på Stockmanns eller söndagsbrunch. Som tur bor vi ändå så att det går flera bussar och ofta. På dagarna går det bussar var tionde minut och från vår busshållplats in till Kampen tar det i medeltal 17 minuter med bussen då det inte är rusningstrafik. Inte så illa med andra ord! Och med Hubbe i vagnen åker jag ju dessutom gratis. 

 När våren och sommaren kommer tror jag att jag kommer vara ännu gladare över vårt Radhus och gården. Här bor flera andra barnfamiljer och Hubbe kommer garanterat få kompisar i sandlådan så fort vi kan börja hänga där på allvar. Vår egen gård kommer också vara en underbar oas för soliga fina dagar, jag tänker mig liten uppblåsbar pool för Hubbe att plaska i och en solstol för mig...

Så allt som allt är jag glad att vi flyttade. Visst saknar jag att ha allting så nära, det är jobbigare att och kräver mer panering att åka in på en lunch med en kompis till exempel, men jag tycker inte alls det varit så jobbigt som jag hade tänkt mig. Området vi bor på är lugnt och trevligt och visst har vi både butiker och köpcentra nära här också. För Maken som fick betydligt längre väg till jobbet tror jag flytten varit mer påtaglig. Kanske jag också känner av det då jag börjar jobba i höst igen?! Det jag saknar mest är att vi inte längre bor så nära världens bästa Grannar som vi tidigare bodde vägg i vägg med. Men hittills har vi nog fått till träffar flera gånger per månad så jag hoppas det fortsätter så också längs med hela våren. Så till er som funderar på var man vill bo, rekommenderar jag nog radhus i förorten. Fördelarna över vårt nuvarande boende är så många att de väger upp för de nackdelar som finns med att inte bo mitt inne i stan.

Så här ser det ut i vårt fina radhus en helt vanlig kväll i januari.

Och så här såg det ut i vardagsrummet i höghuset i stan nåt tag i somras....