Första natten utan nattamning avklarad. Det gick ungefär som jag trodde att det skulle gå. Ettiden vaknade Hubbe första gången. Maken gick in, stoppade om honom och försökte lugna/trösta samt ge vatten. Inget hjälpte utan han blev nog rejält arg. I cirka en halv timme skrek han sen mer eller mindre. Emellanåt gick Maken in, pajade, sjöng och lugnade. Det hjälpte dock knappt. Men till slut lugnade han ner sej själv och somnade om. Jag låg själv med öronproppar i öronen och försökte vara stark och tänka att han nog inte dör av att skrika en stund. Vid tretiden vaknade han igen. Åter igen arg som ett bi. Ungefär tjugo minuter skrek han denna gång. Maken gick in ett par gånger och sa att allt är bra, sov gott. Sen somnade han om igen. Femtiden vaknade han på nytt men nu orkade Maken bara gå in en eller kanske två gånger och Hubbe skrek också bara cirka femton minuter. När han sedan började skrika igen lite före sju gav jag med mig och tänkte att han varit tillräckligt duktig för en första natt utan mjölk. Så vi ammade och sedan somnade han om och sov till halv nio. Nu hoppas jag på lite mindre skrik nästa natt... Men rätt så duktiga tycker jag nog vi alla var redan i natt!
Nu måste vi bara få Hubbe att tro också... |
Det var någon som sa att om man vill få sitt barn att sluta äta på natten så ska man låta dem dricka vatten. Men det funkar förstås bara om babyn tar flaska.
SvaraRaderaJo det testade vi nog, men det dög inte! Hubbe tar nog annars både flaska och tutt, men då det kommer till flaskan så har innehållet stor skillnad ;-)
Radera