fredag 24 oktober 2014

Perhepeti

Tjugo månader tog det innan vi testade på fenomenet perhepeti. Men nu i natt var det dags.Vid halv tolvtiden hade Hubbe en liten skrikfest. Kanske en mardröm eller magknip eller nåt och han var helt otröstlig. Så han krävde att få komma och sova i vår säng. Han brukar få göra det på morgonen och mushi lite, kanske lite halvslumra, innan vi stiger upp. Men aldrig tidigare har han sovit en hel natt i vår säng. Jag har inte velat det helt enkelt. Själv är jag en sån som behöver luft på alla sidor för att sova skönt, att ligga fastklibbad i någon, även om det är älskade Hubbe eller Maken funkar det liksom inte för mig. Och det var kanske inte heller jag som i natt tyckte att Hubbe skulle komma till vår säng... Så han skulle sova på Makens sida var det tänkt. Det var liksom mina villkor. Synd bara att vi missade att berätta villkoren för Filuren... Han har kört snurr i 360 grader, mestadels på min sida av sängen dessutom. Jag har vaknat av fötter i ansiktet, huvud i magen,  händer i håret och annat "mysigt". På morgonen vaknade jag av att jag låg mer på träkanten vi har i vår sängstomme än på själva madrassen... Men Hubbe då!? Han sover som en prins han och håller som bäst på att snarka i Makens säng fortfarande... Vanligtvis vaknar han senast lite efter sju och nu är klockan redan över åtta! Men även om jag nu också fick en liten sovmorgon så är nog resultatet ganska plusminus noll tack vare alla hundra gånger jag vaknat av grymtanden och puffanden bredvid mig. Får se om detta med familjebädd förblir en engångsföreteelse eller om Hubbe nu har tänkt sova i vår säng varje natt....
Hubbe har nog testat minst 6/10 i natt.....

5 kommentarer:

  1. Hahaha, välkommen i klubben :)! Själv sov jag i X-ställning ännu för fyra år sen, nu behöver jag några decimeter för att sova som en stock... Men det bästa vi nånsin gjort i inredningsväg är då vi breddade sängen, 240cm är ganska passligt.
    /ia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja månne man inte vänjer sig ganska snabbt. Och om detta blir en vana, är bredare säng absolut en önskan! Vi borde annars också investera i en ny...

      Radera
    2. Vi provade första gången för nån vecka sedan när B hade nattskräck och svårt att lugna sig efteråt. Efter en timme gav vi upp när ingen hade somnat och juristen och jag hade fått fötter och händer i ansiktet 1000 gånger. Resten av natten sov alla som stockar i sina egna sängar.

      Radera
  2. Jag är inte heller så förtjust i att samsova, men det är mest bara för att jag får så sjuka axlar om jag ligger likadant en längre stund. Nu sover vi ändå alla fyra i vår 160cm säng ganska ofta ändå, men som tur är så ligger tvååringen stilla... Och ja, lillasyster sover i sitt babynest, men hon ser ut att kunna sova lika lugnt som en flyplanspropeller när hon blir större ;)

    SvaraRadera
  3. Här har vi samsovit varenda natt enda sen dag ett ( dottern 1 år 9 månader). Det var inget vi planerat från början utan helt enkelt det som funkat bäst för oss. Vi åkte dock direkt och köpte en 180 cm säng då vi kom från bb efter 6 dygn och där har vi rymts riktigt bra. Nu väntar vi familjetillökning i vår så då får vi se hur det går men tänker att det nog säkert löser sig på något sätt....

    SvaraRadera