Om amning

Oftast då man läser om amning  på bloggar så är det som skrivs på ett eller annat sätt negativt. Det fungerar inte, man är sur på amningshetsen, rintaraivare eller så är det något annat som krånglar. Därför tänkte jag nu försöka skriva om hur amningen varit för mig. För jag har verkligen gillat att amma och gillar det fortfarande. Redan då jag var gravid så funderade jag på amning. Jag kände att det på något sätt var viktigt för mig. Jag ville kunna amma och få det att fungera. Samtidigt var jag öppen för att det kunde komma motgångar direkt eller senare, att det kunde ta ont eller kanske inte fungera alls. Jag ville inte hoppas för mycket för utifall att det inte skulle gå. 

Min mjök steg på tredje dagen efter förlossningen. Jag kände mig som Dolly Parton. Samtidigt blev min högra bröstvårta alldeles trasig så att den till och med blödde. När Hubbe ammade från den kändes det som om en piraya sög på mig. Aotsch! Som tur tog barnmorskorna mig på allvar och rådde mig att bara amma vänstra bröstet och pumpa det högra tills vårtan läkt. Så det gjorde jag och efter en vecka var den hel igen. Efter det har det gått bra. I början smörjde jag varje dag med Lansinoh-salvan som var SUPERB. Den rekommenderar jag åt alla nyblivna mödrar som vill amma. 

Hubbe var effektiv och duktig redan från början. Jag har aldrig behövt sitta och amma i timmar. Max tio minuter per bröst och så var det bra med det. En annan grej jag oroade mig väldigt mycket för var mjölkstockningar. Min Mamma har drabbats av flera då jag och mina systrar ammats och även väninnor och kusiner som ammat har blivit riktigt sjuka och dåliga då mjölken stockats. Som tur har jag klarat mig undan även här. Flera gånger har jag haft känningar, knutar, knölar och ömmande klumpar men tack vare effektivt ammande och pumpande har det aldrig utvecklats till någon infektion. Pga att jag pumpade direkt från början har vi också gett flaska åt Hubbe alltid nu och då. Och det har heller aldrig varit ett problem. Han har sugit på flaskan lika gärna som på mig. 

Det som varit "jobbigast" för mig har varit att amma på andra ställen än hemma. I början kunde jag amma enbart med amningsdyna eller liggande. Nu ammar vi enbart liggande. Då är det lite svårt att göra det någon annanstans. Varken jag eller Hubbe har riktigt känts oss bekväma med offentlig amning  eller sittande i obekväma ställningar... Det här hoppas jag kanske går lättare om man en dag får ett barn till då man kanske redan från början känner sig mer självsäker med amningen och vågar testa lite olika sätt så man inte blir lika inrutad och rutinmässig som vi är. 

Jag är otroligt stolt övar att jag klarat av amningen så fint. Tänk att under Hubbes fyra första månader kom alla hans näring från mig. Det är ju otroligt! Ända upp till 6 månaders ålder var modersmjölk hans huvudnäring. Det är först nu som riktig mat börjat vara viktigare än modersmjölken. Det känns faktiskt också lite ledsamt. Som att jag inte är lika viktig längre. Fast så är det ju inte. Även om modersmjölk inte längre är livsviktigt för Hubbe så är jag alltid hans Mamma. Lika viktig ändå.

Samtidigt som jag är glad att amningen gått så pass bra för oss så ser jag ingalunda ner på mammor som väljer att inte amma eller amma kortare tid. Jag tycker det viktigaste är att det känns bra. Skulle amningen inte ha känts bra för mig skulle jag nog inte ha plågat mig med att stå ut i månader i sträck. No way! Flaskmatsbabysar som får enbart ersättning är lika bra babysar som de som får modersmjölk. Kärlek, närhet och en Mamma som känner sig nöjd och stolt över hur hon gör är det viktigaste. 

Om jag skulle ge några råd om amning så är det följande. Skaffa en bra elektrisk bröstpump. Jag har använt Avents och den har varit och är guld värd för mig. Den ger frihet och minskar bröstinflammationsrisken! Gör amningen på ditt sätt och försök få det att kännas bekvämt. Det allra skönaste enligt mig är att ligga ner på sidan. Det har funkat ända från att Hubbe var några veckor gammal tills nu som åttamånaders. 

Jag tror nog ännu att jag tänker amma ännu några månader till. Om bara Hubbe är med på det förstås. Men senast vid ettårs ålder känns det nog som att jag vill sluta. Minskar gör vi hela tiden. Just nu ammar jag uppskattningsvis fyra-fem gånger per dygn. Två gånger på dagen och så på kvällen och morgonnatten. Ganska bra mängd tycker jag. Och han klarar bra att hoppa över någon av gångerna på dagen om så krävs.. Så även mina bröst som inte alls är sprängfyllda och jobbiga längre. Jag kan sova på magen och behöver inte heller använda inlägg i bh:n för att vara rädd för läckage som tidigare. Skönt! 

Oj, det blev långt och kanske lite flummigt. Men det kanske passar en mulen onsdag eftermiddag!