Jag har legat vaken i flera timmar i natt. Och inte på grund av Hubbe. Nej han så så sov gott och tyst. Det var bara jag som hade bara för mycket tankar i huvudet. Och ju mer jag funderade på saker destu värre blev det. Jag kom på mer grejer att fundera på, blev ännu mer stressad och fick ännu svårare att somna om. Inte kul. Idag känns det tungt och sömningt i hjärnan. Tror jag tänker krypa ner igen när Hubbe somnar för sin förmiddagslur.
 |
| Inte någon pepp-måndag här inte.... |
Jag har haft en precis likadan natt. Suck! Kämpa på!
SvaraRaderaTack det samma!
RaderaExakt så är det. Man borde inte få tänka på nätterna. Minsta lilla grej kan bli hur stor som helst när man ligger där i mörkret!
SvaraRaderaDet skulle vara så bra om hjärnan bara skulle stänga av sig när klockan blev 10 och sen skulle den börja fungera igen vid sju ungefär...
RaderaDet där händer mig rätt så ofta, jag förstår inte alls hur folk avbryter en sån ond cirkel. För mig hjälper det inte att skriva upp något på nån lista, det enda som brukar hjälpa är att osolidariskt väcka min man och gnälla åt honom hur stor och skrämmande världen är. Då brukar de "stora" problemen direkt bli mindre. Men det är ju inte så snällt alltid att väcka nån annan :D
SvaraRaderaSamma här! Och jag som trodde att det bara var jag som led av detta alltid nu som då... Kämpa på alla!
SvaraRaderaTiti