Lyckodagen

Idag är det den internationella dagen för lycka. Jag skulle nog påstå att jag är en väldigt lycklig person. Jag har nog alltid varit det. Det sitter liksom i mitt sätt att tänka, i min inställning till omvärlden. För jag tror väldigt mycket på det, att lycka är en inställning. Man kan absolut träna sig lycklig. Eller åtminstone lyckligare. Att se småsaker i vardagen som stora viktiga delar i ens lycka är jag expert på. Jag kan känna lycka bara jag ser på mina rosa tulpaner på vardagsrumsbordet. Eller när jag snusar Hubbe i hans fjuniga nackhår. Eller då vi bara ligger i soffan och glor på tv om kvällen. Då känner jag tacksamhet och stor lycka. Mitt liv är och har absolut inte varit någon dans på rosor. Men jag ser inte motgångar, bråk eller fnurror på trådar som stora grejer som skall få min energi mer än nödvändigt. I synnerhet saker jag inte kan påverka försöker jag verkligen att inte lägga energi på. Och jag har, tack vare många år av övning, blivit riktigt bra på det. Jag jobbar varje dag på min egen lycka. Jag ser till att göra saker som får mig att må bra. Och det skall jag göra nu också. För nu skall jag packa ihop Hubbe och mig i bilen och köra iväg på Mamma-brunch. Väldigt passligt program på internationella lyckodagen tycker jag!

 

P.S. Ännu hinner ni ställa frågor i frågestunden! Imorgon svarar jag :)