Jag har jätte lätt till tårar. Jag gråter både då jag är riktigt riktigt glad, när jag är ledsen och när jag blir arg. Det sistnämnda är sjukt störande. Man vill ju liksom inte lipa när man är förbannad, man vill bli tagen på allvar och få fram sin arga point utan floder.
Jag gråter också ALLTID i sorgliga filmer, eller i jätte lyckliga och fina filmer. Senast grät jag så jag var på bio med mina barnvaktsbarn och såg incpicable me... Alltså en animerad barnfilm. Men det var bara så fint! Jag gråter också ofta när jag tittar på Greys eller andra sorgliga tv-serier. Den snyftigaste filmen som finns är antingen the Notebook eller P.S. I love you. Herregud jag gråter från start till sluttext... Jag gråter också om jag läser cancer- eller andra sjukbloggar. Huj, de tär så hemskt. Speciellt då barn är sjuka. Så fel och så sorgligt! Och så gråter jag vid bröllop. Det är bara såå fint att man blir helt rörd. Jag grät till och med då Vickan och Daniel sa ja till varandra.
Ibland är det skönt att gråta. Det får liksom ut alla hemska känslor. Men jag hatar att man blir så snorig och att ögonen svullnar upp. Inte så snyggt precis.
När jag var lite trodde jag att vuxna inte gråter. Oj så fel jag hade. Jag kommer nog att gråta hela livet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar