 |
| Andra barnet. Inte först med något, men lika älskat. |
Det är nog allt lite synd om andra barnet ibland. Det är nämligen helt omöjligt att hinna och orka med samma saker nu som med ettan. På Hubbe tog jag till exempel foton på honom med hans nalle varje månad under hela det första året, för att se hur han växte och få fina bilder. På Lillasyster har jag hunnit med liknande fotoshoot en gång... Några små spontana fotostunder har det som tur blivit. Som nu härom dagen då ljuset var perfekt och hon satt och såg söt ut på soffan. Så helt utan bilder blir hon inte. Det är väl sen en eventuell treas lott det...
Stackars Lillasyster har heller aldrig varit på babycafé ännu. Hubbe var väl redan stammis på flera vid samma ålder. Jag har väl blivit lite lat och bekväm av mej nu med andra barnet. Och så var det kanske lite enklare då vi bodde inne i stan än nu då man måste åka bussar efter dagislämning och så vidare... Man märker också på henne de få gånger vi åker iväg någonstans hur spännande hon tycker det är. Buss, lunch på stan, café eller en runda i butiker är så spännande att hon börjar hoppa i vagnen, haha. För Hubbe var det så vardag med liknande utflykter att han ofta sov sej igenom. Eller så bestämmer vi att de bara är personligheterna som är olika, visst?!
Kanske man behöver lite olika saker med ettan och tvåan, jag liksom behöver vara hemma och gosa med lillasyster på ett annat sätt. Man har mindre tid också när man ska få in dagishämtning också. När jag var hemma Kisen så fick jag ibland kommentarer att jag var för mycket ute och flängde. Men jag vi trivdes mest då, jag tror man ska följa magkänslan och min säger just nu att jag ska ta det så långsamt som möjligt!
SvaraRaderaOch de är löjligt men de känns ren för mig i munkka att jag har så lång väg till stan att de e onödigt att fa dit för ofta :D
Sant! Jag känner nog lite samma. Att jag behöver lite mer lugn och ro när jag har chansen till det.
Radera