Jag kom just hem efter ett diskussionstillfället som SU och Svenska Kvinnoförbundet ordnade om jämställdhet för unga i arbetslivet. Jätte intressant ämne som jag verkligen tycker är viktigt. Nu är inte den här bloggen någon politikblogg utan en blogg för mera ytliga och lättare saker men jag måste nu ändå ventilera några saker som jag började fundera på.
Varför ser man så negativt på feminister och jämställdhetsförespråkare? För det upplever jag nog att man gör, tyvärr. På vilket sätt kan jämställdhet vara en dålig sak?
Kan man vara feminist men samtidigt hemmamamma som tar ut alla föräldraledighet medan pappan jobbar hårt och försörjer både mamman och barnen?
Och hur är det med stereotyper?! Är det liksom fel ur ett jämställdhetsperspektiv att älska att baka och laga mat, ha ljusröd som favoritfärg och bara vilja se på romantiska komedier?!
Det du skriver i tredje stycket, om att vara feminist OCH hemmamamma (and loving it!) funderar jag en hel del på. Känner mig tudelad, så jag fortsätter väl att fundera. :)
SvaraRaderaJag har ju själv inga barn ännu så det är svårt för mig att säga säkert. Men jag misstänker att jag också kommer att älska att vara hemma med min framtida barn. Samtidigt så vill jag ju inte vara en belastning för arbetsgivaren som leder till att andra unga kvinnor blir behandalde ojämlikt. Jag vill ju också ha ett jämställt förhållande där pappan skall och får ta lika mycket ansvar... Svårt är det att få det att gå ihop minsann!
SvaraRaderaRoligt att träffas igår!
SvaraRaderamåste sluta vara så generös med utropstecknen. men jag menar verkligen att det var roligt.
SvaraRaderaDet var väldigt trevligt att träffa dig med :) Jag är själv också lite för generös med utropstecken, så jag förstår dig precis.
SvaraRadera