Resbloggen del 1: Kambodja

Sommaren 2009 kom min Fästman på den fantastiska idéen att åka utomlands och studera, närmare bestämt till Bangkok, Thailand. Vi sökte båda två till ett fyra månader långt "international business program" via Asia Exchange (ett finsk företag som hjälper studerande att åka utomlands och studera) till Siam Unversity i Bkok. Samtidigt bestämde vi att vi tänker passa på att resa så mycket vi kan i samma veva, två flugor i en smäll så att säga. 

Lite mindre än en månad innan studierna skulle börja, i oktober 2009, flög vi iväg. Vi flög Hfors-Bkok men hade som plan att genast ta bussen till den Thailändska-Kambodjanska gränsstaden Aranyapratet. Först tog vi taxi till den busshållplats, Moh Chit, som bussarna skulle gå från, varefter vi väntade typ en timme på att bussen skulle fara iväg. Bussresan skulle ta fyra timmar enligt vad vi läst, men tog nog ett par timmar längre och vi var framme i Aranyapratet först då det redan blivit mörkt. Aranyapratet är en liten håla med inget att se. Dessutom ösregnade det hela kvällen. Vi checkade in på ett ok hostel och åt en god thai-middag. I det här skedet var vi inte ännu trötta på thaimat. På hotellet bodde också två spanska flickor som även de skulle över gränsen följande dag så vi beslöt att göra det tillsammans. Vi hade på förhand läst på rätt mycket om korsandet av gränsen. Den kambodjanska gränsen är nämligen ökänd då det kommer till sk. scams dvs. lurande av turister. Och nog försökte de alltid. (Du kan läsa mer om dessa scams och bordercrossingen på wikitravel, genom att klicka på linkarna i detta inlägg! Wikitravel är annars också en bra sida att läsa på om olika resedestinationer)

Sitter på den thailändska sidan av den Kambodjanska gränsen och väntar på våra visum!

Följande morgon tog vi så en tuktuk till gränsen. De försökte nog först ta oss någon annanstans där visumen skulle varit dyrare men vi stod på oss och bad dem ta oss direkt till gränsen. Väl där var det bara att försöka få visumen. Vi hade tagit med passfoton från Finland och  fyllde i blanketterna. De försökte nog säga att det var dyrare än var det var men eftersom det på själva visum-huset stod 25dollar stod vi igen på oss och vägrade betala mera. Och efter typ en halv timme fick vi våra visum. Sen var det bara att promenera över till Kambodja och staden Poipet. Där blev vi genast påhoppade av en man som ville köra oss till Siam Reap. Även om denna resa hade vi läst på. Att den kunde ta tio timmar och var skumpig och hemsk. Men här blev vi faktiskt positivt överraskade. En ny motorväg hade just blivit färdig och på två timmar var vi framme i Siam Reap. Innan dess blev vi också lite lurade att växla lite av våra dollar till kambodjanska riel till en ganska dålig kurs. De påstod att man inte skulle kunna betala med dollar i Siam Reap, vilket inte alls stämde. Som tur växlade vi bara lite pengar. 

Gränsen till Kambodia. Sen gick man över en bro igenom "No-mans-land" och sen var man framme. 

Nästa scam-försök kom sen väl framme i Siam Reap. Taxin körde oss inte hela vägen fram till centrum utan stannade en bit utanför. Genast flög flera killar på oss och ville ta oss till olika hostels. Vi åkte nu med någon och kom faktiskt fram till ett helt ok hostel bara några hundra meter från centrum. 

Här ser man bra hur staden Siam Reap ser ut. Inga asfalt-vägar utan bara lera. Regnperioden var dessutom inte helt slut än då vi besökte staden så det var nog ganska lerigt överallt.

Siam Reap är en konstig stad. Staden är alltså en mycket viktig turistort eftersom de mycket kända Angkor Wat templen ligger utanför staden. Men som stad är den inte mycket att se. Visst floden som går genom staden är helt fin men annars är det nog smutsigt och förfallet. Kambodja är ett mycket fattigt land. På ett helt annat sätt än t.ex. Thailand. Och eftersom det redan funnits turister i landet rätt länge så vet de exakt hur se skall försöka mjölka ut så mycket av dem som möjligt. Överallt vill folk ha pengar av dej. De tigger, klänger sig på en, vill sälja saker osv. One dollar sir, please one dollar, hörde man hela tiden runt omkring sig. Jag blev till och med slaget av ett litet barn som försökte tigga bananer av mig då jag inte gav något till honom. Man blir lite chokad och vet inte hur man skall beté sig då sånt händer. 

Vårt guesthouse-rum. Inte så fint men det duger bra!

Nåja vad gjorde vi då under våra tre dagar i Siam Reap. 

Jo, vi besökte Floating Village i sjön Tonle Sap. Gör inte det. Total turistfälla där de bara vill ha mer pengar av en hela tiden.

Fästmannen fick åtminstone kramas med en orm på the floating village. Jag tyckte den var sällsynt obehaglig!

Han fick också testa på att köra båten som vår guide tog oss runt med. Resten var turistfälleskräp. 

Vi besökte förstås också Angkor Wat templen. Vi förhandlade med en Tuktukchafför som var "vår" i en och en halv dag. Vi besökte först huvudtemplet i solnedgången och började även där följande morgon kl. 6 då solen gick upp. Sen åkte vi runt bland de otaliga tempel som finns på det enorma tempel området. Jag tror vi såg uppemot tjugo tempel på en dag. De som mest fastnade i minnet var de häftiga träden, de branta trapporna vi klättrade på, stenansiktena i Bayon och det vackra huvudtemplet. 

Branta branta trappor! Vissa av templen var i bättre skick (eller de hade restaureras mera) emedan andra var halvt fallfärdiga.

De kända stenansiktena i Bayon.

Trädena är nästan magiska.

Huvudtemplet Angkor Wat. Här var det också klart mest turister.

Vi cyklade också bara omkring i staden på cyklar vi fick låna på vårt guesthouse. Gör det, det var ett mycket trevligt sett att se staden i synnerhet som det är så varmt. Då känns det skönt med sval vind när man cyklar!

Jag fick till och med låna en ljusröd cykel!

Jag fick massage av en blind flicka på Blind Hands massage där alla som jobbar var blinda. Helt otrolig massage och helt otrolig upplevelse. Gör det!

Jag har tyvärr ingen bild på Blind Hands. Så här kommer en random på stan istället.

Tidigt på morgonen den tredje dagen tog vi bussen vidare till huvudstaden Phnom Pehn. Redan själva bussresan var en upplevelse i sig. Tutande var femte minut. Pauser på små ohygieniska caféer där vi inte vågade köpa något annat än chips. Första asiatiska toalettupplevelserna. Barnen på bussen åt friterade gräshoppor som snacks. Och airconen var på så kallt att man frös hela vägen. Framme i Phnom Pehn var det HETT, och avgasigt och galet mycket bilar, tuktuks och motorcyklar (visserligen ingenting jämfört med vad vi skulle få uppleva några dagar senare i Saigon...). 

Trafiken i Phnom Pehn. Det kändes som att det var svårt att andas pga. allt damm, avgaser och hettan. 

I Phnom Pehn besökte vi de "vanliga" turisgrejerna. Dvs. killing fields där tusentals kambodjander blev avrättade. Samt fängelset S-21 där fångar torterades under de röda Khmerernas välde. Man fick alldeles ont i magen av alla hemskheter som har ägt rum i detta land. Men intressant och säkert nyttigt att uppleva. 

Skallar som grävts upp vid Killing Fields och gjorts till ett monument.

En tortyr-säng i Fängelset S-21. Fängelset hade tidigare varit en skola och på gården fanns gungor och flaggstänger.  Detta har varit ett klassrum från början.

Vi stannade bara en dag, två nätter i Phnom Pehn. Sen kände vi att vi fått nog av Kambodja och tog bussen till Saigon. Bussen tog en hel dag men det gick smidigt och lätt med gränsövergången och allt. Sen var vi plötsligt i Vietnam. Men det måste bli ett annat inlägg. Redan detta inlägg blev ju hur långt som helst. Men fortsättning följer...

Jag sover på bussen, Fästmannen fotar landskap....