Resebloggen del 2: Vietnam

Resan fortsätter. Efter många timmar i buss kom vi fram till Saigon eller Ho Chi Minh City som staden heter så där officiellt. Termometern närmade sig 40 grader och våra väskor vägde typ 20kg styck. Efter en stunds yrande hittade vi våra kompisar Tommy och Maja som anlänt till staden några dagar innan. De var också trötta på storstäder, hetta och galen trafik så vi bestämde oss att genast ta bussen till Muine, ett strandparadis som enligt vår reseguidebok borde ligga bara två-tre timmar från Saigon. Efter att ha växlat pengar, ätit lunch och hittat fram till bussen började nästa bussresa. Trafiken var helt stockad, det tog säkert tre timmar innan vi ens kom ut ur stan. Då slutade plötsligt airconen att fungera. Skönt... not! Bussen körde också som en galning. Den liksom uppfann egna filer alldeles i mitten på en tvåfilig väg. Så att det liksom blev tre filer plötsligt. Tutan användes också flitigt. Rätt sent på kvällen då det redan var alldeles mörkt kom vi sen fram till Muine. Staden är egentligen bara en lång gata med hotell på högra sidan och restauranger och butiker på den vänstra. Efter hotellen åt höger breder sedan stranden ut sig, och den är lång, säkert uppemot 10km. Nu var det oktober och absolut lågsäsong. Vilket också betydde att alla hotell var mycket billigare. Vi hade sjukt tur och hittade ett jättefint hotell som vanligtvis kostade över 50 dollar natten för bara 16 dollar per natt. Eric och jag råkade dessutom få det första rummet från havet sett så bara vi öppnade dörren så hörde vi havets vågor slå mot stranden. 

Muine är en enda lång strand. Det här är strandbiten alldeles utanför vårt hotell. Där under taket till höger i bild åt vi frukost varje morgon. Helt nice!

I detta första rum hade vi turen att få bo. Så fint och frächt hotell också i övrigt!

Muine var helt perfekt resmål för oss i detta skede av resan. Lugnt och ganska turisttomt tack vare lågsäsongen. Lite mysiga speciella sevärdheter och sportiga aktiviteter. Men också bara strandhäng och vågskvalpande i 32 gradigt vatten. Dessutom var det inte så soligt utan lite moln vilket passade vår vinterbleka nordiska hy perfekt. Faktiskt så brände sig Fästmannen ändå den första dagen trots 50ans solkräm. Antagligen pga. de malaria piller vi åt som gör en extra känslig för solen. Så vad gjorde vi då. Inte så mycket. Åt gott, mycket skaldjur. Cyklade lite grann. Besökte fairy stream-forsen och sanddynerna. Killarna gick på Kite-kurs (Muine är kite-mecka i världen och så fort det blåste så fylldes stranden med tjugotals kiter). Flickorna gick på massage. Vi spelade biljard, drack mohitos och saigon beer och hade det bara så skönt så skönt. När jag tänker på Muine så är det med bara positiva minnen faktiskt!

Fairy Stream. En liten flod med alldeles mjukt sandbotten. Det var faktiskt lite sagolikt och magiskt!

De röda sanddynerna bakom staden med utsikt över hela Muine-viken.

Goda skaldjur inmunidgades så gott som varje kväll!

De stora sanddynerna en bit utanför staden. Som en lite miniöken mitt i allt. Man fick låna plastbitar som man kunde rutcha med på sanddynerna. Roligt!

Fästmannen på Kite-kurs. Det var inte så lätt som det såg ut då proffsen gjorde det...

Lite mulet och massa kite-åkare.

Efter ett par dagar i Muine (kommer inte ihåg exakt hur många dagar vi var där, typ fyra-fem?!) åkte Tommy och Maja tillbaka till Saigon för att flyga till Bkok medan vi åkte lite längre norrut, till turiststaden Nah Trangh. Efter vackra sköna Muine var Nah Trang nog lite av en besvikelse. Mycket mera turister och lite kanarieöfiilis över hela staden. Inte någå speciellt fina sevärdheter heller. Vi åkte på värsta turistfällad, en "four island boat-tur" som i själva verket var en endaste ö, dålig snorkling, floating bar och fulla fjortisar. Inte så speciellt.

Bussen från Muine till Nha Trang var ingen vanlig buss. Det var en sovbuss med sängar istället för stolar. Skönt för mig som var kort, inte så skönt för Fästman som är lång! 

På ett museum i Nha Trang. Man skulle knyta ett band här och önska sig något så kommer det slå in.

En stor vit buddha vid ett tempel.

Nå helt fint var det ju nog i Nha Trangh. Detta från akvariet, som vi besökte under båtturens, tak.

Floating bar. 

Lite strandhäng på en egen strandbit på den enda ön som besöktes på båtturen.

Efter Nha Trang tog vi tåget tillbaka till Saigon. Alltså den staden är lite galen. Det bor ungefär 10 miljoner människor i Saigon, varav 5 miljoner har en egen skoter/motorcykel. Trafikregler är inget som finns och under  rusningstimmarna kör skotrarna också på trottoaren. Att gå över vägen var en pina. Jag var på riktigt livrädd att bli på körd. I Saigon gjorde vi en dagsutfärd till Kuchi-tunnlarna som var viktiga för Vietnam under kriget mot USA. Vi besökte också krigsmuseumet och kunde konstatera att amerikanerna nog inte betett sig så bra mot detta land, heller. Vi drack dyyra drinkar på skybar på fint hotell. Vi promenerade massor, till parker, till shoppingcentrum osv och besökte bl.a. en Sports Club med pool för att svalka oss. Så här i början  var vi inte riktigt vana med hetta... 

Framme i Saigon på morgonkvisten. Mina väskor väger alltså 22kg. Väldigt mycket. Typ mer än en tredjedel av vad jag väger själv...

Aj vadå, går här en trottoar, går ni på den? Äsch strunt i det, här vill jag köra. Galen trafik. Helt insane!

Cuchi-tunnlarna. Hela byn Cuchi grävde alltså sådana här tunnlar dit de flyttade och förde gerillakrig från dem mot amerikanarna. På utställningsområdet fanns också en massa kreativa fällor som de använt sig av. Lite ont i magen fick man nog. Men spännande var det. Här är jag på väg ner i tunnelsystemet. Dessa tunnlar hade dock förstorats, belysts och försätts med aircon, annat var det då det på riktigt begav sig. Jag kan inte ens tänka mig hur det måste ha varit att åla sig fram i de mörka smala små tunnlarna i brinnande krig...

Krigsmuseumet i Saigon. Väl värt ett besök även om det är lite propaganda mot amerika.

Det jag minns mest från Saigon är nog trafiken och alla defekta människor. Pga. att amerikanarna besprutade stora delar av landet med sk. agent orange, kemisk krigföring, föds fortfarande massor med barn med missformningar eller utan vissa extremiteter. Dessa ser man sen tiggande överallt på gatorna. Hemskt hemskt!

Efter tre nätter här måste vi sedan sätta oss på flyget för att ta oss till Bankok, Thailand. Vår kommande hemstad för de nästa fyra månaderna. Mer om det kommer i nästa resebloggsinlägg.... 

Vårt flyg mot Bangkok! Air Asia är bäst!