Sömnskolan som inte behövdes

Jag hintade för någon vecka sedan (i det här inlägget) att vi snart skulle behöva börja med sömnskola åt Hubbe. Nätterna var nämligen inte skoj. Väckningar var och varannan timme, minst två nattmål varje natt och en helt slut Mamma på morgnarna. Ingenting hjälpte då han vaknade, famnen dög inte, puffande på rumpan, klia på ryggen, paja, sjunga, osv. Att amma var det enda som verkade fungera, men inte heller det hjälpte alltid. Ibland gav vi baby-panadol för han verkade så olycklig och spände kroppen som att han hade ont. Första veckan efter flytten var värst. Dessutom var Maken dunder förkyld och behövde vila ännu mer än jag. Värsta natten tror jag vi vaknade med minst 1 timmes mellanrum igenom hela natten...

Nu i efterhand ser jag att Hubbes krångliga nätter högst troligt bara var ett resultat av många faktorer som alla råkade infinna sig samtidigt. Flytten, nytt eget rum, snuva, första tänderna och så lärde han sig ta sig framåt under samma vecka. Allt på en gång! Man sover väl dåligt för mindre. Redan förra veckan sov vi mycket bättre. Av vana vaknade han nog ett par gånger per natt, men somnade om då man stoppade om honom eller ammade. Denna vecka har det dock vänt helt och vi har inte behövt nattamma två eller till och med tre gånger längre, en gång eller ingen gång har räckt. Så skönt! Det bästa av allt är att vi inte behövt göra något aktivt åt saken. Ingen sömnskola eller metoder, Hubbe har bara sömnskolat sig själv tydligen. Förra natten sov han till exempel i ett sträck från 23-7.20. Underbart! Tänk så mycket en god natts sömn verkligen gör. Nu hoppas vi att denna fas håller i sig längre än den jobbiga fasen gjorde...

I H&M:s fina stjärnlakan sover man gott tycker Hubbe.