Jag funderade på det här med att vara mamma här om kvällen. Hur det känns att vara mamma. Eller känner jag mig över huvud taget som en mamma?! Det var något jag trodde skulle ändra hos mig efter att jag fått barn. Att jag på något sätt skulle definiera mig mer som en mamma än bara som kvinna. Det gör jag inte. Om någon skulle be mig definiera mig själv kommer inte mamma med särskilt högt på listan. Kanske är det bara för att jag inte hunnit vara mamma så länge än. Kanske jag känner mig mer som en mamma med tiden. Eller vad vet jag. Kanske jag alltid kommer känna mig bara som mig själv, som Hanna. En glad, positiv, kort, snäll kvinna som älskar ljusrött och gillar att få och ge positiv energi. Jag menar inte att jag inte skulle vara en mamma. Det är jag ju, en ganska så bra en till Hubbe, tycker i alla fall jag själv. Men på något sätt hade jag tänkt att det skulle kännas mer att vara Mamma. Att det på något sätt skulle ändra synen på mig själv. Det har det inte gjort. Jag är fortfarande samma Hanna, det är bara det att nu är jag mamma också. Lite flummiga tankar så här denna soliga fredag men det är sånt som rör sig i mitt lilla huvud idag. Ni som också har barn, tycker ni att det att ni har blivit mamma ändrat hur ni ser på er själva?! Känner ni er kvinnligare? Mer som en mamma än bara som en kvinna? Eller är ni också bara samma gamla vanliga ni som ni var innan barn?
 |
| Jag, Hanna, mamma, kvinna, glad, kort, snäll, fru. Bland annat.... |
Hmm... Har funderat mycket på det där med en väninna som fick barn några månader före mig. Hon sa ganska tidigt att hon tyckte det var så knäppt att hon inte hade ändrats mer. Hon hade förväntat sig att det skulle kännas så annorlunda. Själv har jag aldrig haft babyfeber och så där så jag tycker mammarollen hittills har absorberats ganska bra med den jag var. För mig var det en betdyligt större omställning att bli fru fast vi hade varit tillsammans i fem år före bröllopet, men vi båda kände att vi plötsligt blev ett super team och det känns för det mesta som om smekmånaden ännu fortsätter. Föräldraskapet kom sen av bara farten. Visst känns det ju ibland jätte stort när man inser att man är någons mamma, men tror precis som du att det kan bli en större del av ens identitet när man varit mamma längre. Kanske den stora realisationen kommer när ens barn börjar säga mamma?
SvaraRaderaJag tycker nog att allt ändrat mer när vi fick barn än när vi gifte oss. Båda var dock stora härliga händelser som för vår del går lite in i varandra eftersom Hubbe var i magen redan på bröllopsdagen!
RaderaJag däremot har alltid haft bebifeber och är ganska "mammig" i mitt sätt. Kanske det är därför jag inte känner mig mer annorlunda, eftersom jag redan var mamma färdigt?!
Ja! Det hade liksom inte hänt så mycket med mig när hormonerna lugnade ner sig ett par veckor efter förlossningen. Jag var och är samma vanliga jag plus mamma. Det förvånade mig faktiskt lite i början. Saker och ting blev inte så mycket annorlunda. Och det som blev annorlunda blev det på ett jättebra sätt! Äh, det är svårt att beskriva utan att det blir jätteflummigt :)
SvaraRaderaAlltså det är så flummigt! Jag tycker också allt är bättre nu. Jag känner mig mer harmonisk på nåt sätt. Vi blev en familj!
RaderaAtt vara mamma är en roll som man får, och den blir nog starkare med tiden. Jag har upplevt att den varierar i olika situationer. I vissa sammanhang är man mera mamma än i andra. Till exempel då barnen blir äldre och har kompisar. För dem är man bara ”Rasmus mamma”. De vet inte en vad man heter. Man märker själv också att man inte vet namnet på de vuxna, de är x eller x mamma.. Sen i andra situationer då man inte har barn med, t.ex. på jobb kan man glömma hela mammarollen och känna sig mycket mera personlig. Jag trivs ändå bra i mammarollen :)
SvaraRaderaJag trivs också jättebra som Mamma absolut. Det är bara att jag trodde att jag skulle deifniera mig mer som mamma än jag gör. Men jag tror nog precis som du att det kommer mer med tiden, och att man absolut är mer mamma i vissa situationer än andra. Det märker jag redan nu!
RaderaJag är definitivt mamma!! Men det var nog först nu när Leon börjat förstå lite vem "mamma" är som jag blev det på riktigt. Tror jag. För mig kändes det konstigt att jag plötsligt skulle börja kallas "mamma", och det kändes lite fel. För "mamma" det har ju alltid varit min mamma som varit det! Och att hon skulle börja kallas mommo? Inget stämde ju överhuvudtaget!! Men nu börjar nog titlar och känslor falla på plats efter 7-8 månader ;)
SvaraRaderaDet där med att kallas mamma kändes också för mig lite konstigt i början. Men det börjar gå naturligt även hos oss :) Och visst är jag mamma och jag känner mig som en mamma, men inte så starkt som jag trodde. Förändringen är inte så stor som jag hade tänkt mig!
RaderaIntressant tankar.. Nu är jag långt ifrån mamma men jag kan tänka mig att det kan ta lite tid att komma in i. Kanske plötsligt en dag vaknar man upp och inser att man känner sig mer som en mamma, om ett eller ett par år eller förr eller senare :)
SvaraRaderaJag kanske det är så! Intressant att du bor i Indien förresten. I ett skede såg det ut som att vi också skulle komma att bo där ett tag i höst, men nu ser det ut som att vi inte behöver det.
RaderaÅtminstone att vara pappa till dej kom sakta men säkert. Nu för tiden har du funnits över 50 % av mitt liv. I det livet har jag (haft) olika roller. Att vara pappa är kanske den viktigaste.
SvaraRaderaKRAM!!!
Och du har skött den rollen med bravur <3 Kram
Radera