Vår lilla HubbeGubbe har sovit rätt bra redan länge. Vi lägger honom för att sova kring åtta och han somnar oftast fint på max 10 minuter. Ibland måste man gå och stoppa om honom en eller två gånger, ibland somnar han utan omstoppning. Jag ammar honom i sömnen då jag går och lägger mig vid 22-23-tiden, detta kallas dreamfeeding, något vi har sysslat med varje kväll sedan sommarens början. Jag tror i alla fall att det är tack vare "drömmatningen" som Hubbe sover så pass bra som han gör. Ungefär varannan natt sover han ända tills morgonen utan att amma, ungefär varannan natt ammar jag vid 5-6-tiden. Mest för att han inte verkar somna om annars och jag är för trött och lat för att göra något annat (ge vatten, ersättning, låta honom pipa). Vaknar för morgon gör han oftast kring sju. Om vi har ammat under morgonnatten sover han oftast något längre än till sju vilket också är en orsak till att jag hållit fast vid nattamning i hopp om att få sova lite längre på morgonen istället...
För att vara en nästan sjumånaders baby sover han i mitt tycker ganska så bra. Vi är alltså inte i behov av någon "riktig" sömnskola. Han somnar själv på kvällen och sover gott. Problemet (ett rätt litet sådant som tur) är att han brukar vakna om natten, ibland en gång, ibland fem gånger oftast kanske kring tre gånger. Han är inte hungrig, ibland ledsen, ibland bara lite gnyende eller jollrande. Min reaktion på hans vakenljud är att stiga upp och snabbt stoppa tillbaka tutten i hans mun, då somnar han om nästan direkt. Men att stiga upp varje gång han gör ljud är ju inte bra för min sömn. De nätterna han vaknat fem gånger är jag lite trött på morgonen... Så hur gör man här?! Kan man sömnskola även i en sån här situation?! Varför vaknar han?! Är det mardrömmar? Magen?! Vana?! Borde jag bara låta honom vara även om han skriker?! Eller bara paja honom men inte ge tutten?! Hur får man en baby att inte vakna på natten alls?! Har nån erfarenheter?! Upphoppandet från min sida är nästan en reflex som är sjukt svår att låta bli. Och om jag låter bli så ligger jag bara vaken och lyssnar på honom vilket leder till ännu mindre sömn för min del.
Mitt nästa test är att sova med öronproppar, då kanske jag inte vaknar lika lätt och Hubbe får en chans att somna om innan jag hoppar upp. Kanske det skulle fungera. Ännu i tillägg så alltså jag är inte så där värst trött, oftast får jag ju sovet nästan 8-9 timmar sömn, med små uppvak emellan, men ändå. Så inget klag här utan mer en reflektion och fundering på hur något som redan fungerar ganska så bra kan fungera ännu bättre!
 |
| Jag sover nog bra, säger Hubbe! Men Mamma tycker jag skulle kunna sova ännu bättre.... |
Moin Hanna,
SvaraRaderaeftersom jag också har en liten på ca 6 mån som vaknar ofta på nätterna så har jag under de senaste månaderna läst allt jag kommit över som handlar om barn och sömn. Det som fick mitt vaknande att halveras över en natt (från åtta gånger per natt till 4 gånger - jee) var att jag flyttade ut i vardagsrummet på soffan och satt öronproppar i öronen. Min man fick sköta barnet och eftersom han oftast sover som en stock så gjorde båda plötsligt det. Nu sover jag igen i sovrummet brevid bebisen som sover i en säng brevid vår, numera sover jag dock alltid med öronproppar.
Det som jag tror att tidigare hände var att jag reagerade till varje ljud och kollade genast om killen "behövde mig". Det gjorde att han, som annors skulle ha kunnat somna om, vaknade till att jag prasslade med täcket mm. när jag kollade hur han hade det.
Sen har jag också alltid ibland ammat honom till sömns (mer av misstag än planerat - han har somnat vid sista kvällsamningen), vilket gjort att han inte varit lika duktig på att somna själv. När han sen vaknar på natten (som alla människor gör, flera gånger, utan att de kanske märker det) så har han haft svårare att somna om och har därför krävt uppmärksamhet och hjälp med somnandet. Nu har jag också börjat lägga fokus vid att han skall lära sig att somna och somna om själv.
Vårt nya "problem" är att han vaknar så himla tidigt, redan före klockan sex och då tycker han att det är dag. Därför tänkte jag nu försöka lämna bort sista päikkären (han brukar sova kort ännu kl 16) och kolla om det skulle hjälpa. Har du några tankar kring antalet päikkäre mm?
Jätte bra tankar, vi hade samma "problem" med Elliot att vi väckte varandra.
RaderaLöste det med öronproppar och flyttade Elliots säng på den sidan min man sov. Vid 8/9 mån blev det eget rum. Vilket gjorde att vi sov mittiallt alla hela nätter.
Testa Hanna med öronproppar och om du har möjlighet att placera Hubbe längre bort från dig är ju också en tanke.
Men annars har ni nog en lyxig bebis som sover så fint :)
Ilona: Jag tror också jag pomppar upp för snabbt. Öronproppar skall absolut testas till näst! Soffan är så obekväm så den skippar jag nog. Hotell skulle också vara skönt ;-) Min man vaknar inte heller lika lätt som jag så det skulle säkert funka.
RaderaAngående päikkären så tänker jag som så att barnet skall sova så mycket som det behöver. Vi har inte behövt "styra" på Hubbes sömner eftersom han helt självmant lämnade bort den sista kvällstuppluren nåt tag under sommaren. Jag tror att babysar har en egen rytm som är ganska svår att styra utan man skall mest bara försöka tyda babysens behov. Svårast är det kanske just då de håller på att ändra sin rytm eller lämna bort en päikkäre!
Marika: Ja visst är Hubbe en rätt så lyxbaby som sover så bra redan! Öronproppar tror jag också kan vara lösningen för oss. Just nu har vi ju inget eget rum för Hubbe så det kan vi inte köra med ännu...
Rekommenderar boken "Somna utan gråt" (handlar inte bara om själva nattningen, utan även om hur man får barnet att känna sig tryggt och kunna somna om själv när det vaknar på natten).
SvaraRaderaTack! Den skall jag försöka få tag i :)
RaderaHanna, jag har boken och du kan gärna låna den. Vi bor på Drumsö men kommer ofta intill stan också. Du och jag är studiekompisar (kanske du ren gjort kopplingen).
RaderaOj tusen Tack! Jag får låna den idag av en annan vän så det fixade sig ren :) Och jag misstänkte att det var du, det finns ju inte allt för många Ilonan i svenskfinland ;-)
RaderaOkej, vad bra! Hoppas ni får hjälp av den!
RaderaNå jag har läst en del om babysars sömn pga alla våra problem. Nu senare inser jag att jag gjorde helt fel när jag hoppade upp varje gång Kevin hade ljud på natten. Troligen vaknade han bara mer av det och lärde sig inte att själv förflytta sig från en sömncykel till en annan. Allt blev bättre när vi flyttade honom till eget rum och sömnskolade honom. Han har fortfarande ljud om nätterna men somnar oftast om själv. Han är säkert inte ens vaken när han har ljud. Så nu har vi som regel att vi inte går in till hans rum genast när han skriker. Vi väntar 4-5 minuter. Och nästan alltid somnar han om själv. Nattliga småskrik kommer och går i perioder. Sen finns det perioder då han inte somnar om själv, när det är tänder på kommande t.ex. Men lönar sig att läsa t.ex. Somna utan gråt. Där finns mycket om babysars sömn och olika sömnproblem.
SvaraRaderaDet är just det jag har anat, att det är helt fel av mig att pomppa upp så fort han piper. Men det är så svårt! Han vaknar bara mer om jag låter bli... Äsch att vi inte har något eget rum att sätta honom att sova i... Det kan ju bra vara så att han störs av oss.
RaderaJa, du det är mycket från och till med sovandet. Vi har en pojke som är 1 år och 7 månader nu och jag kommer ihåg att han också vaknade flera gånger/natt före han fyllde ett år, typ då han var 6-9 månader. Jag tror att han utvecklades så mycket gällande att börja krypa och stå etc. så han hade behov att öva på detta även nattetid...jag tror att jag läst om detta någonstans. Nu har en längre tid somnat kl.20 av sig själv och sover till 6.30-7.30 på morgonen. Jag slutade amma honom på natten då han var 6 månader och då vi slutade med det så var det min man som skötte om honom på natten. Tack för en trevlig blogg! :)
SvaraRaderaKiva att du gillar bloggen :) Min man vaknar inte så det funkar inte riktigt att han skulle ta nätterna... dessutom jobbar han ju på dagarna så det känns lite fräckt när jag sedan är hemma och har möjlighet att vila. Det stämmer säkert att även sovande går i perioder, Hubbe har gått en massa framåt i utvecklingen under den senaste månaden så kanske det också syns på hans sömn!
RaderaVi flyttade sonen till eget rum vid 7 månaders ålder och vips fick jag sova mycket bättre. Före flytten hade jag vaknat av minsta lilla ljud och dom flesta gånger i onödan stigit upp för att kolla att allt var ok.
SvaraRaderaTyvärr har vi inget extra rum för Hubbe som det är nu. Men det kan bra vara att vi båda skulle sova bättre om han skulle sova själv :)
RaderaKanske det har med det snygga, men slitna påslakanet du stoppat om Hubbe med. Även du sov gott i det lakanet!
SvaraRaderaKanske det :) Och det är faktiskt inte ens så slitet. Kvaliteten måste ha varit super.
RaderaVi hade lite samma situationen då vår baby var 5 månader. Vi slutade först helt nattamma sen efter några dagar tog vi bort tutten o flyttade henne till eget rum. Gnäll första natten sen bara ljuv tystnad...
SvaraRaderaOj om det bara är gnäll en natt så vore det super?! Jag känner mig dock inte riktigt för att ta bort tutten ännu... och det där extra rummet har vi inte just nu!
RaderaMitt tips skulle också vara att flytta Hubbe till ett eget rum, men när ni inte kan göra det skulle jag testa med öronproppar! Jag vet precis hur det är att vakna till minsta lilla pip, och både jag och dottern sover betydligt mycket bättre i våra egna rum. Jag hade från början tänkt att hon sover i vårt rum till ett års åldern, men så gick det inte utan vi flyttade henne till sitt eget rum redan vid 4 mån ålder.
SvaraRaderaNästa natt sover jag med öronproppar! Kanske vi får flytta Hubbe till köket och sova, haha!
RaderaÄnnu ett litet tillägg till mitt inlägg....man rekommenderar överlag att pappan hjälper till på nätterna i samband med att man skall sluta amma så att inte babyn känner lukten av mjölk. Tycker att det är viktigt att man hjälps åt med små barn speciellt i de familjer där babyn inte sover bra om nätterna....det tär enormt på ens krafter även om man har möjlighet att vila dagtid. Så jag tycker inte att det är fräckt mot pappan att man hjälps åt i en familj! Men vi har olika åsikter!
SvaraRaderaMen det är ju inte nattamningen som är ett problem utan det att han vaknar och inte somnar om utan tutten. Om det skulle vara amningen vi skulle sluta med så förstår jag nog att det är fiffigare att det inte är jag som skall sköta nattvaket. Dessutom sover Hubbe bra om nätterna och som jag skrev så är inte detta ens ett särskilt stort problem. Jag är inte trött och sliten, skulle jag vara det skulle han självklart hjälpa till!
RaderaTycker kanske bara att det kan vara lite "känsligt" att prata om fräckhet som du nämnde i ditt inlägg gällande pappans roll. I vårt fall arbetade också min man dagtid men det förändrade inte mitt behov av hjälp nattetid....
SvaraRaderaJag menade verkligen inte att kritisera någon annans nätter och hur föräldrar delar upp vakandet och sömnskola! Jag kan bara tala utgående från hur jag känner det och hur det är för oss. Om jag skulle vara jättetrött och sliten och nätterna skulle vara ett stort problem med lite sömn skulle jag självklart be om hjälp av min Man! Och garanterat också få hjälp, trots att han jobbar dagtid! Jag tycker absolut man skall hjälpas åt med det som känns tungt. För oss har nätterna dock funkat fint, som jag också skrivit. Jag är inte utsliten eller zombietrött. Hubbe sover ju fint, med några små uppvak, men han somnar om snabbt om han får tutten. Jag är jätte glad och tacksam för det här och uppskattar det stort! Alla har olika sömnbehov och fixar sina nätter på sitt sätt. Och så skall det också vara tycker jag :)
Radera