torsdag 5 september 2013

Kaffepaus

Babyn sover och jag chillar med en kopp kaffe och en ny bok. Boken har jag fått låna av Grannen, "Why French Kids dont throw food" heter boken och med hjälp av den så skall jag få en mer chillig inställning till barnuppfostran har jag tänkt. Inte gulla och bulla så mycket. Låta barnet upptäcka och lära sig själv, inte ta upp så fort det gråts osv. Vi får se vad boken säger. Intressant skall det bli.
Stor mugg kaffe med massor skummad mjölk. Bok som sällskap. Inte illa eftermiddagspaus minsann.

11 kommentarer:

  1. Intressant, så där spontant tänker man ju att franska föräldrar har ganska hård kuri, med örfilar och åthutningar. Kan på något sätt inte se det som en ny trend :D Don't get me wrong, bordsskick kommer jag säkert att vara ganska hård på men det där med hårda tag är ju inte riktigt nordiskt. Du får gärna rapportera vad boken tycker är fransk uppfostran, jag baserar endast mitt tanke sätt på en resa till landet och Herman Lindqvist kåserier (finns på vårt lande efter morföräldrarna, så mummu e int jag att jag lyssnar på kaffekvarnen OCH läser kåserier...):D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Örfilar och åthutningar hör nog absolut inte hemma i min värld av barnuppfostran. Och jag tror nog inte boken förespråkar dem heller, den är skriven av en britt som flyttat till Paris. Rapport kommer så fort jag hunnit läsa lite mer. Hubbe vaknade typiskt nog när jag kommit till typ sidan fem igår. Haha!

      Radera
  2. Det är ju sådana man vill bli, relaxed och låta barnet upptäcka själv som du skriver. Ändå känns det så svårt att lyckas, då jag bara vill plocka upp och gosa. Nå, jag gör mitt bästa :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja hur kan deet vara så svårt att vara en chillad och avslappnad morsa! Bebin går ju inte sönder av att pipa en stund... Men alla gör vi ju bara vårt bästa! Förstås :) Och det är den enda som räknas tycker jag! Eget sätt är bästa sättet!!! Alltid!

      Radera
  3. Åh, intressant! Väntar på en bokrapport då sen :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lovar att rapportera utförligt :)

      Radera
  4. Väntar också på en bokrapport!Är den alltså på engelska?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp på engelska är den! Köpt på Suomalainen Kirjakauppa enligt prislappen :) Nu har jag helt press på mig att läsa snabbt så jag sen kan rapportera om boken, haha!

      Radera
  5. Haha.
    Som Finlandsfödd fransyska väntar jag på att höra vad du tycker. ;) Själv åkte jag ju inte tillbaka till Frankrike efter att jag var där med första barnet då han var lite under två och svärmor smällde honom på fingrarna då inte han åt upp maten snällt. :D (Nånej, det är INTE enda orsaken, pengarna är ju det det varit fast på på riktigt!) Men skitarg blev jag och röt till!

    Men jag fattar nog inte själv varför barnen ska pipa på golvet. Då har de ju nåt de vill. Jag har burit mina mycket, i sjalar/bärdon av olika slag, för att det är naturligt, för att de då varit nöjda och man kommit lättare undan själv. Så har man långsamt övat sig på dethär med att sysselsätta sig själv, då de varit mogna för det (och det går ju så sjukt mycket snababre sen då de har syskon att ta efter!). Nu fick de beröm på dagis då de började där, att de leker så duktigt för sig själva. Inte har jag någonsin lekt med dem, de har nog fått pyssla för sig själva bara de kommit så långt i utvecklingen. ;) Så samtidigt som jag alltid haft dem nära (vi samsover ju ännu, barnen + en föreälder i taget, om inte snart tioåringen får nog av sällsaket och förflyttar sig i egen säng efter en stunds gos, mest då med minsta brodern ) har de fått krypa/stapla iväg då det kännts tryggt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl just det att man skall lära känna sina barn så pass bra att man vet när de piper av någon "riktig" orsak och när de bara har tråkigt. Och så är det ju rätt stor skillnad på baby och lite större barn. Jag skall absolut återkommer med bokrecension och egna funderingar då jag läst lite mer.

      Och smäll på fingrarna är verkligen inte okej enligt mej heller, då skulle jag nog absolut har rytit till jag med! Tydligen verkar du ha blivit mer som en nordisk mamma än som en fransk ;-)

      Radera
    2. Heh, och svärmor ska det ju INTE stå, utan FARmor! :D Men jo, jag är nog definitivt mer nordisk!

      Radera