Vi har haft en spännande förmiddag minsann. Vi har nämligen varit inne på Kvinnis för extra ultra och svängningsförsök. Klockan tio träffade vi en supertrevlig barnmorska som först kollade med ultra kollade att bebin fortfarande låg åt fel håll. Därefter fick jag ligga med en "hjärtkurvebältesmaskin" på magen i 20 minuter som kollade att allt var bra med bebin och att hen är redo för en eventuell svängning. Ett piller (har läst att det är bricanyl) fick jag också svälja som hjälper livmodersmusklerna slappna av så att de inte börjar sammandra sig under svängningsförsöket. Sen fick vi träffa en läkare. Jag har på något sätt föreställt mig en medelålders man, men vår läkare vår ung, kvinnlig och snygg. Efter ytterligare ultra och undersökningar så tycker hon att vi skall testa svängning. Bebisens rumpa är rörlig och det finns bra med fostervatten och plats för bebisen. Det borde nog gå säger hon. Svängningen görs genom att läkaren tar i bebisens rumpa och huvud och försöker få hen att göra en kullerbytta framåt i magen. Vår envisa lilla "Hubbe" vägrade dock flytta på sig ens en centimeter... Läkaren testade trycka åt båda hållen, det tog lite ont men inte så farligt, mest kändes det konstigt. Sen gav hon upp! Lite diskuterade vi olika födslomöjligheter, men jag sa ganska direkt att jag nog vill ha snitt och läkaren var hur förstående som helst. Så nu har vi en tid bokad. Ja, vi vet vilken dag vi troligen kommer att bli föräldrar. Så spännande! Efter svängningsförsöket fick jag ännu ligga ytterligare en halv timme med hjärtkurvemaskinen för att kolla att allt säkert var bra med bebin. Det var det som tur. Magen känns också lite öm, men annars känns allt som vanligt.
 |
| Magen med hjärtljudsmojengerna på! |
Synd att det inte fungera men tur att de inte tog alltför sjukt. Hoppas allt går bra med snittet. Kolla att du har tillräckligt med hjälp hos dig den första tiden (4-5 veckor)
SvaraRaderaJag är nog glad att vi testa i alla fall! Men det är nog jännä hur man liksom kan känna på sig att det inte kommer gå... Allt kommer säkert gå hur bra som helst. Och inte tror jag heller att det behövs så länge som 4-5 veckor för att fixa vardagen själv heller... Men det ser jag sen :)
RaderaOj! Spännande. Jag är såndär hypergooglare, kan tipsa att det finns sådana stödbälten för kejsarsnitt, har ju int prövat det själv men det verkar ju logiskt. Typ Belly Bandit borde ha sådana som går att använda också efter kejsarsnitt. Fast de ger säkert massor info på Kvinnis också!
SvaraRaderaOj, tack för tipset! Det låter ju onekligen intressant och värt att kolla upp. Vi fick nog en hel del info redan, och en massa papper om snittet och tiden efteråt. Men lite krångligt kommer det säkert vara att stiga upp röra på sig de första dagarna!
RaderaVitsi så konstigt att veta exakt vilken dag ens bebis troligen föds :) Synd att Hubbe inte ville svänga sig. Men det är ju förståeligt, int sku jag heller villa hengaile upp och ner :P
SvaraRaderaJag vet! Det är så konstigt. Men samtidigt ganska skönt. Jag som kan vara rätt kontrollfreakig gilalr liksom att veta när och hur det kommer ske... Och jag håller med om att jag inte heller skulle gilla att vara upp och ner :)
RaderaDet tog jättesjukt överallt att stiga upp ur sängen de första två dagarna efter snittet. Allra värst var det första gången förstås.. Men det är konstigt ändå att kroppen repar sig så snabbt som den gör och att man redan dagen efter kan röra på sig! Och i bästa fall är du i rätt så bra skick redan efter två veckor, det är bara trist att man inte får lyfta tungt eller överanstränga sig på flera veckor efteråt.
SvaraRaderaMen jeij! Kul att ha ett datum! :)
Jag tänker nog vara förberedd på att det inte kommer vara piece of cake de första dagarna. Men med positiv inställning och hjälp så kommer det säkert gå bra (lite värkmedecin är säkert också bra). Jag har aldrig opererats tidigare så jag har ingen aning om hur jag läker och återhämtar mig, men eftersom jag nog i övrigt är frisk och så borde det ju inte vara några problem tror jag. Och sen är det klart att man skall vara försiktig första tiden.
RaderaVad spännande, både med svängningsförsök och datum för snitt! Allt gott till er båda och lycka till!
SvaraRaderaTack! Jo det är galet spännande. Nu kan vi börja räkna ner på allvar :)
RaderaSpännande :) Och du har helt rätt att man kommer långt med rätt inställning. Själv var jag ordentligt på ben redan dagen efter snittet och de undrade hela tiden om jag inte ville ha extra värkmedicin. Och ensam klarade jag mig mer eller mindre om dagarna redan en vecka efteråt. Skall du gå på den den där fysiterapin som de erbjuder innan operationen?
SvaraRaderaJag tror alldeles säkert det kommer göra ont, men det kommer nog gå ändå :) Som tur har Maken också möjlighet att vara hemma flera veckor efteråt så jag kommer alldeles säkert få avlastning och hjälp också, vilket känns skönt att veta!
RaderaJag har nog inte blivit erbjuden någon fysioterapi?! Inte ännu i alla fall... Jag skall fråga idag på rådgivningen, för det låter ju nog bra. Hittills har jag bara fått ett papper på hur jag skall hosta och stiga upp från sängen efter ingreppet.
Hmmm, till mig berättade de om fysion då vi bokade in snittet på kvinnis. Det var en grupp på kvinnis där alla skulle bli opererade, och det gick igenom just hur man skall stiga upp och så fick man liknande tips också. Det handlade alltså enbart om en träff.
RaderaTill mig sade de genast att det lönar sig att gå, konstigt att de inte sade något om det? Kan det månne ha med någo nedskärningar att göra...?
Jag ringer kvinnis imorgon och frågar. Kanske de bara glömde berätta det för mig?! För det skulle helt säkert vara bra att få veta hur man skall göra...
RaderaTänk om vattnet plötsligt går exempelvis i morgon? Vad har du för tankar om det? Är du annars helt nöjd med att det blir snitt? Är det inte en väldigt stor operation du genomgår?
SvaraRaderaOm vattnet går måste vi ringa ambulans och jag måste hållas i vågrätt position. Men eftersom jag inte haft särskilt mycket sammandragningar och jag fortfarande är helt stängd så tror jag inte att förlossningen kommer sätta igång inom den närmsta tiden.
RaderaIfall förlossningen skulle sätta igång innan vår snittid så har vi diskuterat och kommit fram till att vi ändå vill ha snitt. De är beredda att ta emot snitt när som helst på Kvinnis så det är egentligen inte någon stor skillnad.
Jag är nog helt nöjd med att det blir snitt. Då jag först fick veta att bebin låg i säte i början av januari så blev jag nog ganska besviken, men jag har haft rätt lång tid att förbereda mig mentalt och läsa mig in på både risker med snitt och sätesbjudnings vaginal förlossning och jag känner absolut att detta är rätt beslut för mig. Kejsarsnitt är visserligen en operation, men ett mycket vanligt ingrepp som görs såååå ofta och här i Finland har vi som tur så duktiga läkare och bra sjukhuspersonal att jag känner mig helt trygg!
Ja, du har ju haft tid att fundera över alternativen, det tänkte jag inte på. Det är bra att du ser ljust på saken och är förberedd också ifall bebisen får bråttom.
SvaraRaderaJag fick själv på ett onödigt förlossningsrädslopoliklinikbesök frågan om jag hellre vill ha kejsarsnitt än vaginalförlossning (barnet låg i hjässbjudning) och mitt spontana svar var att aldrig kejsarsnitt om det inte absolut är nödvändigt för att rädda liv. Jag vet inte riktigt varför jag har så stort obehag för tanken att någon genomgår kejsarsnitt, kanske för att min mamma har ett kejsarsnittärr som inte alls har varit en piece of cake att leva med. Jag tänker mig att det är fruktansvärt ont och man har svårt att vara en god tid efter förlossningen och tycker då på förhand synd om alla som måste genomlida det.
Jag tror faktiskt inte att man har hemskt mycket mera ont efter ett snitt än efter en vaginal förlossning. Det är ju ont på olika ställen men säkert ganska samma ändå. Och så slipper man ju det onda som annars känns i samband med själva förlossningen! Så något positivt med det också :) Eftersom det är planerat snitt så gör de ett s.k. bikinisnitt som är under troskanten, det kommer alltså inte synas om jag t.ex har bikini på. De öppnar också så lite som möjligt, ca 10-12cm och man borde klara sig på ca. 15-20 stygn. Första dagarna kommer det nog garanterat göra ont, med det skulle det också efter en vaginal förlossning. De flesta jag talat med som genomgått snitt har också varit positiva så det hjälper ju att förstärka min positiva bild!
RaderaJa, 15-20 stygn är inte mycket då man kan bli sydd med mycket fler stygn då man blivit sönderklippt vid vaginal förlossning. Det var minnsann ont i flera veckor och den smärtan var för mig den absolut värsta smärta som hade med barnafödandet att göra.
SvaraRaderaHoppas på något betydligt lindrigare för dig och alla andra också!