Dagisrapporten

Dagisträningen har gått över alla förväntningar. Jag anade nog att Hubbe skulle komma att trivas, men jag trodde nog ändå inte att det skulle gå så här bra. Varje dag har han gråtit då han måste GÅ HEM. Och så fort de kommer dit så springer han iväg och vinkar bara åt Maken. Inga ledsna miner, ingen Mammalängtan. Han älskar det! På morgonen när man frågar om han vill fara till dagis, skiner han upp, säger daais, och pekar mot dörren. Igår när Maken skulle ta hem honom så hade de typ minidisco på Lingonens avdelning. Hubbe dansade och for omkring som en liten raket. Ute, på den nya fina gården, så trivs han också. De äldre barnen (blåbären) hade en dag turas om att ge fart till honom när han gungar. Så sött att jag önskar jag skulle kunna vara där och kika på vad han sysslar med hela dagarna. 

Sovandet går nu också bra. Första dagen han skulle sova på dagis hade han haft svårt att komma till ro, han hade suttit och skrattat och pomppat i sängen och somnade först efter en timme. Men nu har han sovit ca. 1½timme per dag de senaste dagarna så det tycker jag låter bra. Ätandet har också varit lite så så... Det jag inte visste då jag ansökte om dagisplats var att man borde söka från den dagen man vill börja inskola, inte från den dagen man behöver platsen. Vår plats börjar officiellt först 1 september, och innan dess får inte Hubbe lämnas ensam där eller äta maten på dagis på grund av försäkrings och ekonomiska skäl. Lite dumt... Men men, det visste jag som sagt inte innan, då skulle jag förstås ha ansökt om dagisplats från och med en vecka före den 1 september. Så han har fått egen lunchlåda och eget mellanmål, inte alltid så pop för en som helst vill äta det de andra äter. Att äta själv är inte heller ännu sååå smidigt, och tydligen får inte dagistanterna alls mata honom, då skuffar han bara undan dem. Hemma brukar han ha en egen sked/gaffel och så matar vi med en annan och det funkar fint. Jag gissar att han vill göra som de andra, det vill säga äta själv. Sötisen! Men månne det inte går bättre och bättre hela tiden. Och som tur har han ätit massor till middag om kvällarna så jag tror nog inte han svälter ihjäl.

Om kvällarna har han visserligen varit tröttare än vanligt, men det är väl inte så konsitgt. Så mycket nya intryck gör väl vem som helst trött. Avslutningsvis känns det riktigt bra det här med dagis och ny vardag. Lite stressad är jag över hur man skall hinna i tid till jobbet om morgonen och tillbaka till dagis igen innan de stänger, men månne vi inte får ihop det tillsammans med Maken  och hjälp av övriga familjen. Nöjd Hubbe betyder ju nöjda föräldrar. Ja det här skall nog bli en bra höst!

Jag är så glad att vi har en fungerande, trygg dagisvård i Finland! Det är guld värt. Den här boken som bilden är tagen från,"Emmas dagis" minns jag förresten fortfarande bra från min egen barndom. (bild via google)