Så var man här då. Inne i äkta vardagsrumba med dagislämningar, tvätthögar och ett enda pusslande för att få allt att gå ihop. Och då har vi ändå bara ett barn.... Småbarnsföräldrar borde ha minst 30 timmar per dygn. Det är ju totalt omöjligt att hinna annars. Jag vill ju så mycket! Jobba, vara med Hubbe, laga mat, träna, träffa vänner, hälsa på mor- och farföräldrar, var ute, fixa i hemmet och i trädgården, städa, tvätta, rensa i skåpen, ha tumistid med Maken, pyssla, sy, inreda hemma, blogga och läsa böcker. Att hinna med allt är en ekvation som bara inte går ihop, och det beror inte på att jag är dålig på matte utan den här ekvationen är nog olöslig på riktigt! Nånting måste man pruta på, välja bort helt enkelt. Fast det känns som att det inte går att välja bort något alls. Just nu är det nog helt klart jag själv som blir lite på sidan om. Att få hus, hem och barn att funka är prio ett. Att man själv förfaller och inte riktigt hinner göra något kul är som det är. Men jag skall nog kämpa och försöka få tid för mig själv, vänner och roliga saker minst en kväll/stund per vecka.
Och då är jag ju ändå väldigt lyckligt lottad som har möjligheten att bara jobba 60%. Det är jag sååå glad och tacksam för. Skulle jag ha återvänt till jobbet 100% är jag rätt så säker på att denna höst inte skulle kännas värst trevlig. Nu funkar det. Även om man inte hinner med allt man vill. Fast å andra sidan. Inte hann jag nu med det när jag bara var hemma heller... Kanske man hinner sen då man pensionerar sig?! Hehe.
 |
| Dagens frukost! Att äta en lugn frukost är viktigt för mig. Annars blir dagen garanterat inte bra. |
Ja, det går nog faktiskt inte ihop ingen skillnad hur man pusslar. Jag jobbar hemma ihopräknat kanske en dag i veckan men ändå går det inte. De två timmarna jag har två dagar i veckan när Ian är på klubben och Erika sover känns väldigt inadekvata när det kommer till att verkligen få något vettigt gjort.
SvaraRaderaKämpa på! Det är nog viktigt att ha lite roligt också, om det så är med eller utan barn :)
Tack det samma! Kanske det är novembermörkret som gör att det känns extra motigt dessutom?!
RaderaSom ensamstående vardagsförälder så vet jag sannerligen vad du talar om. Hemligheten är att prioritera. Vad är viktigt på riktigt, vad kan vänta? Börja med det som är oumbärligt och så får du helt enkelt lära dig att leva med resten. Hemmet behöver inte vara tiptop men om man försakar vänner och parförhållanden blir man snabbt ensam och DÅ är man deep in the shit. Krafter dit!
SvaraRaderaKrafter till dig tillbaka! EnsamMamma är ju dubbelt tuffare. Och jag tror att jag nog hela tiden blir bättre på att inse vad som är viktigt och vad som funkar för oss :) Månne det inte börjar löpa snart, senast när Hubbe fyller 10 eller nåt...
RaderaJep, jag har också plötsligt slängts in i ekorrhjulet och det känns så grymt att ha ca. 2 h gemensam tid med Isla, eftersom hon iom tidiga väckningar också blir trött tidigare på kvällen. Sen har man typ 1h på sig att städa undan/fixa grejer/blogga/slöa på soffan innan man borde lägga sig (om man e smart) för att vara pigg och kry kl. 06 följande morgon. Huhuh, är det såhär det ska va nu?
SvaraRaderaTydligen! Jag är så glad åt mina två lediga dagar. Annars skulle jag nog ha fått höstdepp på allvar!
Radera