Om det är en sak jag jag lärt mej nu som nybliven tvåbarnsmor så är det att passa på. Så fort jag har möjlighet att fixa något, städa lite, leka med Hubbe eller gå ut på gården en stund då måste jag göra det DIREKT. För nästa gång jag tänker tanken så går det högst troligen inte. Då sitter jag sen och ammar eller försöker förhindra en trotsig tvååring från att kasta duplo i hela vardagsrummet. Nej, om jag märker att nu skulle jag kunna diska så måste jag göra det på studs. Senare, ikväll eller om en stund finns liksom inte längre. Det är nu och genast som gäller, annars passerar den möjligheten. Just nu passar jag på att sitta vid datorn en liten stund, Hubbe och Lillasyster råkar sova samtidigt. Men länge kan jag inte sitta här minsann. Jag måste ju passa på att fixa så mycket som jag bara hinner nu. Annars blir nästa möjlighet kanske först imorgon!
Niin totta! Tietyt aikaikkunat on tehdä juttuja, ei voi enää arpoa milloin tehdä mitäkin vaan lapset määrää tahdin. Välillä on sääli kun olisi päivän ainut mahdollisuus ulkoilla niin sitten sataa (meillä 2kk ja 1,5 vuotiaat).
SvaraRadera