Snabb uppdatering

Vi lever och mar bra. Att ta sig over gransen till Cambodja gick over alla forvantningar! Inga problem alls faktiskt. Ingen korruption, inga scams, inga lurendrejeri-visum! Vagen fran Poipet till Siam Reap var dessutom super; bred och nyasfalterad. Det tog bara tva timmar med taxin som vi delade med de spanska flickorna vi traffat pa bussen.

Siam Reap var nog en ganska liten, smutsig och fattig stad. Overallt flog det folk pa en och ville salja saker, tigga pengar eller lura en, an hit och an dit. Anstrangande! I synnerhet som det ar galet varmt har. Atminstone 32 grader i skuggan och massor luftfuktighet. I Siam Reap cyklade vi omkring med cyklar man fick lana fran guesthouset, jag fick massage av en blind flicka, vi sag floating village och sa forstas de fantastiska Angkor Vat templena. Hela gardagen akte vi omkring till ca 1o olika, de storsta och finaste av den 40 tal templena. Jag var nog otroligt imponerad. Bilder kommer senast nar vi har kommit till Bangkok :) Jag lyckades tyvarr nog branna mig lite... Vi trodde inte att det skulle vara sol da de i vaderleksrapporterna lovt bara regn sa vi hade ingen solkram med. Och fast solen sken bara ca, en timma och jag mest var i skuggan sa ar min nacke och overarmar helt roda. Na, man lar sig val.

Idag fortsatte sedan resan till Phom Pehn, dar vi ar nu. Bussen tog nastan 6 timmar och i den ingick tva halvtimmet matpauser pa sma ohygiensikska matstallen pa landet. Vi at ingenting, utom de bananer och chips vi hade med oss. Jag forstar inte hur inte Kambodjanerna ar sjuka hela tiden, maten star framme i hettan hur lange som helst och alla ror allt med handerna. Trafiken fungerar dessutom lite annorlunda an hemma. Har ar det tuta och kor som galler. Ju storre fordon destu mera forkorsratthar man, bara man tutar forst. Bussen, som ar storst, korde som en galning, tutade och korde om alla motorcyklar, bilar etc. Det var lite svart att sova da man vacktes av tutan med fem minuters mellanrum.

Phom Pehn ar betydligt storre an Siam Reap och trafiken ar totalt crazy och det ar fullt med avgaser och damm. Tyvarr mar Eric dessutom lite daligt, antingen har han fatt i sig nagon bobba eller nagot han ar allergisk for, sa han ligger och vilar pa hotellrummet.

Har i Phom Pehn har vi sett de typsika turistgrejerna for staden, Killing fields och fangelset s-21. Och huj, sa folk har vait hemska i detta land. De roda Khmerna och Pol Pot holl hela landet i terror i nastan 5 ar i slutet pa 70-talet. Jag bara inte kan forsta hur manniskor kan gora sa mot andra... Jag fattar inte!

Imorgon aker vi tidigt pa morgonen igen vidare. Den har gangen mot Vietnam och Ho Chi Minh city dar vi moter upp Tommy och Maja. Forhoppningsvis gar Erics illamaende bort snart.

Manga svettiga kramar :)