Om Mumbai

Efter några dagar i den här staden börjar jag få lite grepp om den. Eller snarare börjar jag inse att det nog inte går att få något grepp om Mumbai över huvudtaget. Mumbai är världens femte största stad med ungefär 20 miljoner invånare. När det kommer till befolkningstäthet är staden dock nummer ett  med över 8000 personer per kvadratkilometer (källa). 

Det som är ganska speciellt med Mumbai är att ca. 40 procent av stadens befolkning lever i slumområde. Till skillnad från andra stora städer med många sluminvånare finns här dock inte någon speciell stadsdel som bara är slum eller ett speciellt område med slum. Slummen finns överallt. På varenda ställe där det går att klämma in några plåt- och betongskjul så finns det sådana. Rika och urfattiga bor här huller om buller och det finns inte några "fina" områden. Ungefär lika många som bor i slum lever också under Indiens fattigdomsgräns, vilket innebär att man tjänar mindre än 32,5 rupies i dagen ( ungefär 55 cent omräknat i euro).

Vårt hotell är riktigt fint. Helt klart det finaste hotellet jag någonsin bott på. Bara några hundra meter bort går en lite större väg och under vägen går en bro. Under denna bro bor det en massa människor. Säkert trettio stycken. Både små barn och gamla människor. Inga väggar, inget tak, bara en paffbit att sova på. Deras kläder hänger på tork på staket och särskilt rena kan kläderna ju inte bli då det dammar och avgaserna i luften finns där konstant. Andra familjer bor i små trånga betong "lådor" med träplattor som tak, tätade med plast och pressun. Ingen el, inget på golvet, inga fönster, ingenting. Stiger de ut ur sitt "hus" så kommer de ut mitt på vältrafikerad väg där det tutas och körs dygnet runt. De flesta som bor i slumområden har inte ens sett något annat än de område de bor på eftersom de inte har råd att åka buss eller riksa någon annanstans. 

Man blir ganska överväldigad. Tyvärr känner jag mig inte heller helt trygg med att röra mig utanför hotellområdet. Folk glor dessutom helt ohämmat på mig. Det viskas och pekas och det bidrar inte direkt till att jag skulle känna mig tryggare. Så när Fästmannen nu är tillbaka på jobbet på dagarna så kommer jag nog främst hållas inne på hotellet. Bra för gradun men kanske lite tråkigt i längden. Vi får se. Och synd då man inte heller får se lika mycket av ett i sig intressant land med spännande kultur.

I de där små skjulen bakom kläderna som hänger på tork bor hela familjer. Små bebisar, barn, föräldrar och gamlingar. Säkert en 5-10 personer i ett litet rum på två 2x2 meter. Bilden är lite suddig då jag knäppt den i farten från riksan. Tror ni tvätten blir ren då de hela tiden susar förbi hundratals bilar, riksan, lastbilar och motocyklar?!