Hade tänkt att jag skulle hurta iväg mej på en morgonlenk. Senast kl. 9 skulle jag springa iväg så att jag kan börja skriva lite efter kl. 10. Nu är klockan 9.40 och jag sitter här och velar. Har verkligen ingen lust att masa mig ut. Men jag borde. Och efteråt så känns det så bra och man tänker mycket bättre. Suck! Så jobbiga problem jag har.
Så sant, men nu känns det nog så svårt... |
EDIT: Jess, jag for på lenk. Visserligen bara en kort 4km men bättre än inget. Utan detta inlägg hade jag nog aldrig orkat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar