Jag älskar att skriva blogg. Jag tycker det är så otroligt roligt med alla kontakter som skapas, vänner man får, hur man utvecklas datortekniskt och hur man har kvar minnen i bloggen. Hittills har jag inte haft något problem med att skilja på att vara för privat men ändå personlig. Att skriva om mig själv och min vardag har jag inga problem med. Nu består dock min familj inte längre bara av mig. En liten oskyldig ovetande underbar bebis är numera en väldigt stor del av min vardag. Och för första gången under mitt bloggande tycker jag det är svårt att dra gränsen. Hur mycket vill jag skriva om min son?! Vill jag sätta bilder på honom?! Allt man skriver på internet stannar ju där. Jag har ingen aning om vad han kommer att tycka om tio år, ifall jag skriver ut en stor del av hans barndom på nätet. Kanske han tycker att det är kiva att läsa om sig själv, eller så tycker han det är en förärlig kränkning av hans integritet. Det kan jag inte veta. Och det gör att det känns lite svårt att blogga just nu. För jag vill ju skriva om min vardag. Jag vill blogga. Jag måste bara funderar lite över hur mycket lilla "Hubbe" skall vara med i bloggen och på vilket sätt.
Hur tänker ni andra som skriver om era barn i era bloggar?! Hur mycket har ni funderat över dessa frågor?!
Svårt det där med barn i bloggen! Där tycker jag man får göra precis som man vill. Men om du lite ens tvekar tycker jag du ska fundera på hur du vill framställa din son, eller om han alls ska vara en del av bloggen. Kanske du kunde nischa din blogg lite mera mot inredning och annat "vardagsfint" som du tidigare skrev mycket om? Fast man kanske inte har så mycket energi för sådant med en nyfödd ;)
SvaraRaderaJag gillar att min blogg är lite det ena och det andra ur mitt liv och min vardag, men visst mera inredning kunde det nog bli igen. Det har bara inte funnits inspis för det på sistone. Man funderar inte på så mycket annat än bebis när man är preggo eller nybliven mamma :)
RaderaJa, det där är minsann skitsvårt!! Jag känner att jag inte vill att min blogg endast ska handla om mitt barn och mitt liv som mamma. På samma gång som det ju är så himla stort att bli mamma så allt annat lämnar "på sidan om".
SvaraRaderaJag har ju nog visat en del bilder. Men inte så många. Ofta blir det bara små bebisfötter eller något i den stilen om jag skriver något om Molly. Och det mesta av vårt liv och vår vardag får nog snällt stanna utanför bloggvärlden. Jag har ju inte heller tidigare bloggat SÅ mycket om familjelivet. Försöker väl fortsätta lite på samma linje, även om det är svårt.
Jag har helt samma känsla som du. Just nu kommer jag typ inte ens på annat att skriva om än om "Hubbe". Vad bloggade man liksom om tidigare?! Bloggen visar ju alltid bara små glimtar och aldrig hela helheten. Och jag har inte heller tidigare skrivit så mycket om min familj. Månne inte linjen kommer av sig självt så småningom?!
RaderaJag tänker så här: Herregud så fantastiskt det hade varit ifall min mamma dokumenterat min småbarnstid! Och tänk att få lära känna sin egen mamma när hon var ung (nåja, relativt ung).
SvaraRaderaBra point! Jag tror nog "Hubbe" själv kanske gillar att läsa om sig själv och läsa vad jag tyckt och tänkt. Men gillar han att alla andra har läst/kan läsa det också?!
RaderaJag har funderat en hel del på detta, och vet inte riktigt hur jag känner ännu. Måste testa mig fram och se vad som känns rätt. Peppe har en utmärkt poäng, tänk så roligt det skulle vara att läsa vad mamma tyckte och tänkte när jag var liten.
SvaraRaderaJag har nog inte heller bestämt mig ännu. Månne det inte kommer till en naturligt sen i något skede?!
RaderaJo det är svårt och alla gör som dom vill. Kevin är ganska mycket med på bloggen men sen å andra sidan så är det ju bara en bråkdel av vårt liv som hamnar där. Jag känner också att jag inte kommer att skriva så mycket om honom som person då han blir äldre. Klart att han kommer att figurera på bloggen men i det skede vill jag nog ge mer privacy åt honom. Just nu skulle jag nog inte ha så mycket att blogga om om jag inte skulle skriva något om honom eftersom vi är tillsammans dygnet runt. Men det kommer säkert att ändra sen då jag stiger ur babybubblan och börjar jobba igen.
SvaraRaderaSjälv känner jag att det är kul att ha ens något dokumenterat av vårt liv. Inte hinner man ju skriva någon riktig dagbok längre så det finns ens något att gå tillbaka och titta i. Jag behöver nu bara gå 5 månader tillbaka i bloggen och förundra mig över hur vårt liv var då. Tur att jag skrev ner det för annars skulle jag inte komma ihåg något. Vi levde ju i en sådan trötthetsdimma att det var helt hemskt. Ja och min blogg har ju aldrig varit nischad som något speciellt, det har bara varit en blogg om min vardag och det är det ju fortfarande. :)
Det är lite det jag också känner, att om jag lämnar "Hubbe" utanför, så vad skall jag då blogga om. Det är ju han som kommer vara min vardag ganska långt nu framöver.
RaderaJag tycker också det är jättekiva att ha kvar mitt bloggarkiv. Speciellt från tiden i Asien är det härligt att gå tillbaka och läsa. Så det skulle säkert vara samma om jag skulle skriva om bebistiden....
De är en svår fråga.
SvaraRaderaJag försöker begränsa att sådana "nåloga" juttun inte blir skrivna om. Att lägga foton ut, så har jag bestämt att skydda mina barn, därför har jag inte lagt en endaste bild på fb eller i bloggen av mina barn.
Alla gör vi på vårant sätt :-)
Pinsamheter skulle jag aldrig skriva om! Det är helt klart. Men också fina saker är svårt tycker jag. Angåender bilder så tror jag i princip inte att det i sig kan skada. Nuförtiden finns det så mycket bilder överallt. Men en massa bilder vill jag nog inte sätta. Och så tror jag nog jag "watermarkar" dem så ingen kan använda dem vidare, bara för säkerhetsskull i så fall!
RaderaOch jag tycker absolut att alla skall göra så som det känns bäst för dem. Som med allt när det kommer till föräldraskap faktiskt :)
Peppes point är bra! Och jag tänker lite i likadana banor, att jag dokumenterar i bloggen istället för att skriva dagbok... Det är bara att jag bjuder in andra att läsa min låsta dagbok också.
SvaraRaderaEtt alternativ är att låsa bloggen så håller du bättre koll på vem som läser din dagbok.
Bloggen är ju så bra som dagbok och minnesdokument. Så är det bara. Låst blogg skulle lösa en del, men samtidigt gillar jag att ha en öppen blogg så jag tror inte det är för mig... Och två bloggar orkar jag nog inte med.
RaderaJag förstår ditt dilemma. Håller också med Peppe plus att jag tänker som så, att tiderna ändrats så mycket från det att vi var små, internet och sociala medier är en så stor del av våra liv nuförtiden. Jag tänker också som så att sen när Bouncy blir lite äldre så får jag fundera pånytt, men tror nu int att hon kommer att mainda att läsa om hurdan hon varit som bebis. Nakenbilder försöker jag självklart undvika, det är ju trots allt internet...
SvaraRaderaMan har ju ingen aning om hur världen och sociala medierna ser ut sen när "Hubbe" och Bouncy blir äldre. Troligtvis är de bara ännu mer överallt, ännu mer lättillgängliga och vardagliga. Och nakenbilder är nu självklart no no!
RaderaJag är helt inne på Peppe och Muffins linje.
SvaraRaderaJag skulle själv inte skämmas ett dugg om min mammas skrivit om saker jag gjort som liten.
Men absolut säkert kommer jag att ändra mitt sätt att skriva om Viggo sen när han blir äldre!
Jag skulle nog också gilla att läsa om vad min mamma tänkt när jag var bebis. Men ändå är jag inte säker hur jag skall göra... När "Hubbe" blir äldre så måste man förstås fundera på nytt, och jag tror nog också att jag då skulle skriva ännu mindre om honom sen.
RaderaVad tycker din man om att ert barn skulle figurera på din blogg?
SvaraRaderaHar bloggande mammor, som visar sina barn i bloggen nödvändigtvis alla gånger ens diskuterat barnets synlighet med pappan? Jag är inte så säker på det.
Jag bloggar inte, men om jag mot mitt förstånd gjorde det en dag skulle jag inte visa bilder eller nämna barnet vid sitt riktiga namn. Inte skulle jag tycka om att nämnas i exempelvis vänners bloggar, ens om jag blev tillfrågad. Ett litet barn har lika stort människovärde som en vuxen som kan säga sin åsikt.
Man kan ju inte behöva skriva ut barnets alla namn i sin blogg för sitt eget minnes skull eller så att barnet får läsa dem sen när det är större. Jag tror inte heller barnet som äldre är ett dugg intresserad av att läsa hur lite mamma fick sova, hur många spyttetrasor måste tvättas per dag eller när mamma hurrade i fem minuter över att barnet lyfte på huvudet för första gången. De stunder man vill föreviga kan man ju fota och sammanställa till en fotobok, med så mycket eller lite text man vill.
Så klart vi har diskuterat det. Jag vet nog vad han tycker och hans åsikter respekteras givetvis. Hubbe är ju lika mycket hans som min. Dagbok över bebitiden tror jag nog att han skulle uppskatta senare, men kanske inte en dagbok som vem som helt kan komma åt... Namn och bilder på bloggen är också onödigt tycker jag. Eller små glimtar av bilder kan man ju nog ha... Jag måste ännu lite se hur det känns. Fotobok är förresten en bra idé. En sån skall jag absolut göra :)
RaderaDet er vanskelig å si hvordan fremtiden blir. Kommer vi til å fortsette med denne åpenheten for resten av verden? og hvordan vil vi takle all denne åpenheten? Kanskje vi retten og sletten kommer til ett punkt etterhvert, hvor vi må bli mere anonyme, for å beskytte oss selv. Eller blir det kanskje helt naturlig og vanlig med all denne exponeringen. Som en positiv del av utviklingen.
SvaraRaderaHadde jeg vært deg, hadde jeg sikkert lagt ut litt bilder av Hubbe og skrevet litt om det nye fantastiske livet med han. Det går jo ann og skrive om overfladiske ting på en persolig måte. Å utgi han helt og holdent ville jeg ikke gjort. Intime ting som pottetrening og sånne ting ville jeg utelokket helt. Det vet jeg du også ville gjort da;-)
For å si det sånn : Man talar og oppfører seg jo alltid på forskjellige måter med forskjellige mennesker selvom man er seg selv.Ettersom hvor godt man kjenner de og vet man kan stole på de.Så det må tas med i beregningen. At du har et publikum som kan inneholde alle mulige typer. Alle har ikke "gode hjerter". Tyværr. Men uskyldig info om positive saker burde ikke skade.
Herregud!! Dette ble langt;-)
Uansett! Håper du finner ut av det. Du har en fantastisk blogg, jeg blir alltid i godt hømør av og lese den:-D
Kram Madde grannen;-)
Det är sant att det är svårt att veta hur det kommer bli om tio-tjugo år. Och jag tror nog inte heller att lite småglimtar skulle skada. Du har också en poäng med att alla på internätet tyvärr inte har goda hjärtan. Allt man skriver här hålls dessutom här. Tack för lång kommentar. Såna är bara trevliga :)
Radera