Måndag, solen skiner, sonen sover och hemma är det städigt och fint. Jag njuter för fullt. Detta är dessutom sista veckan Maken är hemma med oss. Så vi måste ta vara på tiden tillsammans till fullo. Fast jag börjar nog känna att det kommer att gå bra även när vi blir lämnade på tumis. I början var jag nästan lite rädd för hur det skulle gå att vara ensam. Men Mammasjälvförtroendet börjar sakta men säkert byggas upp. Jag har märkt att jag kan göra saker fast han är vaken och så sover han ju också en stor del av dagen. Lite knepigt är det förstås om det kommer något akut (tex. att någon ringer på dörrsummern eller telefonen ringer och man hade glömt lägga den inom räckhåll) just då man ammar, men då får allt annat bara vänta tills vi ammat klart.
 |
| På vårt soffbord just nu. Vackraste nejlikorna. |
Jeg vet hvordan det kjennes når noen plutselig ringer på døren el ringer hvis man enten bytter en bleie el. Gir mat.
SvaraRaderaFår å ikke bli så stresset, har jeg tlf på lydløs. Jeg sjekker den bare ofte og ringer tilbake.
Funker i allefall for meg;-)
Jag försöker minnas att lägga telefonen bredvid mig innan jag börjar amma. För om jag lägger den på ljudlös så glömmer jag tyvärr bort den för lätt....
Radera