Så var Hubbes honeymoon med dagis över. Igår hade han varit ledsen största delen av dagen. Pekat på dörren och sagt Mamma Pappa. Snyft. Det riktigt kniper i mammahjärtat. Även om jag anade att det kan komma. De sa ju det när han började, att det oftast kommer någon ledsen-fas efter några veckor. Nu har det väl gått upp för honom att dagis är hans vardag flera dagar av veckan inte bara något roligt ställe med massa leksaker man får vara på nu och då. De är verkligen duktiga, de vårdare, som är i Hubbes grupp, så jag vet att han har de bra även om han är lite ledsen. Och förhoppningsvis går detta om snabbt. Det känns inte alls kiva att vara på jobb och veta att Hubbe kanske inte är glad. Finns det månne nåt man kan göra?! Foton på Mamma och Pappa med på dagis? Mjukis och tuttisar har han redan och han får ha dem så mycket han vill om han är ledsen.
Exakt samma sak hände för Jon, första veckorna var han hur glad som helst, sen började han plötsligt gråta varje gång jag skulle lämna honom på dagis. Gråtandet varade i några veckor, nu är han hur glad som helst där. Förra veckan såg han inte ens på mig när jag vinkade hej då till honom, han var alltför upptagen med sin gröt :) När vi kommer dit rusar han direkt iväg för att leka och säga hej till sina kompisar. Så, stå ut, det blir bättre.
SvaraRaderaHan är nog glad när man lämnar honom, men sen efter en stund har han blivit ledsen :( Och han var nog glad när de var ute. Men jobbigt är det att veta att han inte varit glad under dagen! Och månne det inte går om lika snabbt som fasen kommit... HOPPAS!
RaderaI vårt dagis ber de en ta med foton på föräldrarna/syskon, då de minsta börjar. Testa! Hjärtat brister nog lite när de är ledsna och saknar en... :(
SvaraRaderaJag tänker direkt printa foton på oss idag så han har dem nästa vecka!
RaderaPå Kevins förra dagis bad de att man skulle hämta ett foto på hela familjen som de laminerade in. De hade en anslagstavla med allas foton där barnen kunde gå och titta. Och så fick de gärna också bära omkring på fotot om de ville. Jag vet inte om det hjälper, kanske?
SvaraRaderaHoppas det skulle hjälpa. Jag tänker absolut testa!
RaderaTill pojkarnas dagis hörde det till att ta med foton så fort som möjligt på nära och kära och så gjorde dagispersonalen ett kollage av dem och hängde upp planschen bredvid barnets säng. Så alltid då barnet vad ledset kunde personalen sitta där med honom och gå igenom bilderna och tala om familjen. Eller då de gick och lade sig för vilan kunde barnet kika på fotona. SUPERbra.
SvaraRaderaSåg en gång då småttingarna satt och tittade på varandras bilder och sa "MIN mamma!" "MIN pappa" osv.
Vi hade bilder på ma, pa, brorsa, momi & mofi, fammo & faffa, moster etc. :)
Jag tänker börja med foto på oss föräldrar, men om det verkar funka och vara bra kanske han får fler familjemedlemmar på foton senare :)
RaderaSåna skeden finns alltid - en del lättare, andra svårare:
SvaraRadera1) slut på ammning,
2) dagis,
3) skolan börjar
4) högstadiet (där tappar man definitivt kontrollen),
5) flytta hemifrån (absolut svårast för mej personligen),
6) då man blir morfar, vilket betyder att man åker ner i divarlaget och andra, viktigare, träder till i stället (men samtidigt det allra bästa!), och
7) en pojkvän (ska finnas tidigare, men kan vara litet var som helst).
Det är bara att vänja sig. Nån har sagt: "Barnen har man bara till låns en tid". Njut av varje stund tillsammans!
h, pappa
Kram!
RaderaMin syster, som är barnträdgårdslärare, sade att de just ber föräldrarna ta med foto på sig till dagis, som de hänger upp där, tycks vara ganska allmänt. Tänkte själv göra det, trots att ingen bett om det, men Isla har ändå trivats så bra om dagarna där. Hon har svårt med separationen på morgonen, men så lär det gå om nästan direkt. Tänkte ändå göra nåt minialbum på oss & nära & kära som hon kan bläddra i när hon barnvaktas t.ex. Hoppas det lättar snart!
SvaraRadera