Lillasyster skrik

Igår åkte Lillasyster och jag in till stan för att luncha med två preggo-väninnor. Eftersom Hubbe alltid var en super vagnbaby så tänkte jag att hon kanske också är det. Hubbe sov alltid då jag gick ut på stan, ibland upp till fyra timmar i sträck. Nåh, Lillasyster började först knorra lite redan i Gräsviken när vi kom med bussen. När vi steg av i Kampen så skrek hon redan. Efter ett par meter då hon blev bara mer och mer hysterisk så lyfte jag upp henne för att konstatera att vi hade en liten kakkastrof på g. Hurra alltså. Så jag susar snabbt vidare med hysteriskt gallskrikande bebis till Forums superfina skötrum. Men Lillasyster fortsätter att skrika fastän hon får nya rena kläder på sej. Och jag är nu svettigare än ett vattenfall. Det är så hemskt när ens baby skriker på stan. Tror jag aldrig upplevde det med Hubbe ens?! I såna fall har jag förträngt det. Nåh, efter tio minuters famnvaggande så lugnade hon sej och somnade i vagnen. Pust. Efter det sov hon sött i drygt två timmar så kunde jag sköta mina ärenden på stan, luncha, dricka kaffe i lugn och ro. Amma på caféet lyckades också fint och hon var nöjd en stund och somnade, efter mini lite knorrande, om igen. Så summa summarum gick det helt bra till slut. Men när jag gick med henne gallskrikande och nerbajsad längs med Georgsgatan så var jag nog nästan säker på att jag åker hem direkt och aldrig mer kommer tillbaks...

Bild från en mer harmonisk lillasyster som sover gott utan skrik när vi var på en liten ufärd på söndagkväll....