Suck! Våra måltider just nu är inte så där värst harmoniska. Hubbe har någon lite jobbigare matperiod igen. Han vägrar att smaka på det mesta som är nytt eller som han inte är säker på att han gillar. Vilket betyder att han mest äter bara pasta, makaronilåda och spenatplättar. Allt annat typ vägrar han att ens stoppa i munnen. Mat som vi vet att han tyckt om tidigare, för bara några veckor sedan, vägras nu också. Han skall absolut äta SJÄLV och man skall inte hjälpa. Men hans tålamod håller i ca. 2 minuter och då har han bara hunnit få i sej ca fem makaroner. Sen skall han stiga upp, gå efter en bok eller gå och leka eller ta med leksakerna till bordet. Så då blir det bråk, man får ju inte stiga upp när man äter osv. Vilket inte direkt hjälper till för hans aptit. Att skoja och leka kan få honom att äta lite bättre, men det är ju ingen taktik vi egentligen vill uppmuntra. Det är så trist när varje måltid skall sluta i tårar och man alltid måste bli arg vi middagen. För jag tycker det är viktigt med fasoner vid matbordet och jag tror också hårt på att man skall införa dem redan tidigt. Så att han skulle få springa omkring och inte äta eller äta som han vill är inte något alternativ! Dessutom blir jag alltid orolig när han äter jättedåligt. Och Hubbe själv blir också väldigt lätt sur när han har lågt blodsocker. Känns lite som en återvändsgränd. Ibland funkar det bättre och ibland sämre. Luncherna oftast lite bättre än middagarna. Och av någon anledning äter han också sämre när vi sitter alla tillsammans vid matbordet och äter. Äter han själv med antingen mej eller Maken som bara sällskap går det oftast bättre än då vi också äter samtidigt. Jag gissar att det här också bara är en fas som troligen går över efter en tid. Men just nu känns det lite hopplöst emellanåt. Tips eller någon som varit med om liknande två-åringsfasoner?!
 |
| Pastaskruvar, avokado, tomat och lite bacon till middag igår. Första tuggorna gick helt bra. Sen måste vi ta och läsa en bok för att få i resten.... |
Vi har precis samma sak med vår tvååring, instämmer på alla punkter. Så kanske det är någon fas...
SvaraRaderaRätt samma även här, bara det att våran är just nu väldigt liten i maten och vill gärna bli matad, även om hon kan själv. Så vi håller på med att äta själv och allt. Just nu har vi ett tarra belöningssystem som verkligen tycks funkka, kanske värt att prova? :)
SvaraRaderaVi hade exakt samma med Jon från det att han fyllde två (i mars) till alldeles nyligen. Ibland går ätandet bättre, ibland sämre, men tidigare var det helt hopplöst. Vi har dock kört den linjen att han får gå bort från bordet om han vägrar äta och komma tillbaka när han känner att han är redo att äta. Är vi på restaurang har han också fått se på telefonen en stund om det behövs. Han börjar dock alltid med att äta tillsammans, oberoende var vi är, och vi skulle aldrig ge telefonen om det är han som frågar efter den, utan vi ger den på eget initiativ. Jag vill inte att mattiderna ska bli en maktkamp över vem som är mer envis, utan ätandet ska vara en trevlig punkt som hela livet inte behöver kretsa runt.
SvaraRaderaOrsaken till att vi valt den "slappare" linjen är att jag hade massor med problem med ätandet som barn. Jag var kräsen och vägrade det mesta. T.ex. åt jag inte gröt och i dagis hade vi nu som då gröt till lunch och där var man tvungen att äta, annars fick man inte stiga upp från bordet. Det slutade alltid med att jag inte rört gröten och suttit vid lunchbordet genom dagssömnen. När de andra barnen steg upp fick jag också gå från bordet...
Hemma var det också en ständig maktkamp mellan mig och mamma, äta eller inte äta. Det blev en stor grej av det, vilket det inte behöver bli. Mat ska inte handla om makt och vem som bestämmer, i alla fall är det inte hälsosamt i min värld.
Jag tror nog att bra bordsvanor kommer, förr eller senare, utan att man tvingar det på två-åringar. Jag hoppas i alla fall det. :) Det här är alltså vårt val och det behöver inte fungera för alla. Att inte skapa hets kring mat är så otroligt svårt i vårt samhälle..
Oj nej, nu läser jag detta: http://vastranyland.fi/nyheter/2015-08-04/765205/krasna-barn-kan-ha-depression Som om man inte skulle ha nog med ångest som förälder?!?
SvaraRadera