fredag 12 september 2014

En tung dag

Mer budgetblommor. En bukett plockad längs med vägrenen igår på promenaden.
Det kommer bli en tung dag idag. I somras gick min kära Faffa bort. Och idag samlas vi med närmsta släkten för en minnesstund hemma hos min kusin. Det blir inte någon traditionell begravning eftersom Faffa inte hörde till kyrkan. Men jag tror detta blir minst lika fint så här, mer personligt. Faffa är min första mor/farförälder som går bort under min livstid. Så det känns kanske extra jobbigt därför. Faffa var världens bästa Faffa. Det var det bästa att hälsa på hos honom när vi var små. Man fick äta kinuskisås med glass istället för glass med kinuskisås. Han hade alltid godis och ofta fick man någon present. Men det bästa var att han lekte med oss när vi var små. Alltid! Han var kassatant när vi lekte butik, eller häst i stallet eller baby i Mamma-Pappa-Barn leken. Det är inte precis alla vuxna som kan leka. Och så hade han massor med spel. Senast vi spelade tillsammans var då vi hälsade på hos honom i vintras tillsammas med Hubbe. Jag är så glad att han fick träffa Hubbe. Han var en så ivrig Gammel-Farfar också. Man såg hur han älskade Hubbe lika mycket som alla oss barnbarn. Det känns konstigt att han inte finns längre. Men man vänjer sig väl. Han kommer dock alltid finnas kvar i mitt minne. I många ljusa härliga minnen. 

2 kommentarer:

  1. Mitt deltagande i sorgen! Jag vet vad du pratar om... Min mormor var livets ljus för mig och mentor i mycket. Jag beundra henne massor och är så tacksam att man fått ha ett sånt fint förhållande med sin mor-/farförälder. I oktober blir det 10 år sedan hon gick bort, men minnen och tacksamheten finns kvar. Önskar dig allt gotti dessa svåra tider!!! Livet går vidare men på ett annat sätt. Kämpa på och många kramar :)

    Mvh, Titi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och visst är det livets gång. Men saknad kommer han alltid vara.

      Radera