Så kom den då redan. Den första snön. Om det inte skulle vara fredag så skulle jag bli riktigt deprimerad. För fast jag är en riktigt julälskare så kan jag bara inte med vintern överlag. Jag bara inte tycker om snö. Det är sååå deppigt, vått och kallt. Sex månader av vita flingor framför oss. Snyft! Tur att jag har något som kommer pigga upp i vinter. Min växande mage och väntan på Hubbe. Annars skulle jag kanske på allvar fundera på att antingen emigrera eller gå i ide.
Min kära Make har en helt annan syn på snö än jag. När jag nästan började gråta till synen som slog mig då jag tittade ut genom fönstret i morse, så hoppade han däremot upp ur sängen och började dansa glädjedans! Som tur piggade även det upp mig en aning. Hoppas han orkar dansa snödans hela vintern igenom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar