Hemligheten Hubert

I närmare fem månader har jag gått omkring och burit på en hemlighet. Eller egentligen är inte hemligheten det enda jag burit på. I min mage bor det nämligen en liten Hubert. Eller ja, vi kallar honom/henne så. Vår lilla " Hubbe". I början av mars blir maken och jag alltså föräldrar. Det är så spännade, så stort och så fantastiskt! Ännu är det ju många månader kvar men vi håller alla tummar och tår för att allt skall gå vägen.

Jag har mått relativt bra. Hela sommaren och början av hösten har jag nog mått rejält illa, oftast flera gånger per dag, men det är inget man dör av. Fortfarande mår jag lite illa om förmiddagarna, men int längre varje dag och bara lite lätt. Och spytt har jag ändå bara gjort en gång. Det har lite känts som man emellanåt får ett ordentligt krabbisillamående även om man inget druckit, eller som om man är sjösjuk. Utöver det har jag mått prima.

I början var det svårt att hålla tyst. Vi ville inte berätta för andra än familjen innan vi varit på första ultrat och kostaterat att allt är bra och att där faktiskt bor nån typ inne i magen. Så det har blivit en del smusslande. På vårt bröllop till exempel drack jag ju ingen alkohol. Men servitörerna kände till vår hemlighet och hällde upp alkoholfritt till mig. Ingen märkte nånting alls :) Fast det röda alkoholfria vinet smakade så illa att jag höll på spotta tillbaks det i glaset!

Så nu vet ni också. Det skall bli så roligt att dela med mig av graviditeten också här i bloggen. Och så kan ni som vet mer om bebiprylar och moderskap garanterat hjälpa mig i bebiprylsdjungeln. Det är ju en hel del som måste funderas på och fixas innan en bebi kan flytta in. Som tur har vi ännu gott om tid :)

Så här såg "Hubbe" ut på första ultrat som vi var på i augusti då jag var i vecka 13.