Hubbe har alltid varit glad i sina tuttar (alltså nappar för er som bor på andra sidan Östersjön). Men nu på den senaste tiden har det blivit helt extremt. Tidigare har vi haft som princip att han får ha sin tuttis bara när han skall sova, åker bil eller är extremt trött. Jag brukar också ha med en om vi skall ut på stan så där för säkerhets skull. Ifall han är otröstlig på grund av att han stött sig eller liknande brukar han också få sin tuttis för en stund. Under de senaste veckorna funkar dock inte riktigt våra principer längre. Han vill ha sin tuttis hela tiden, dagarna i ända. Och får han inte det så gallskriker han. Inte så kul. Och ganska svårt att vara principfast då kan jag tala om.... Att förklara för honom att han inte behöver den funkar inte. Att distrahera med annat funkar inte riktigt heller. Jag skulle inte riktigt ännu vilja ta bort tuttarna totalt och för gott. Men att ha tutt dagarna i ändå tycker jag inte alls om. Har det något med dagisbörjan att göra? Vår nya vardag kanske inte är lika trygg som tidigare och tuttisen symboliserar kanske trygghet för Hubbe. Tidigare har han ju nog också alltid varit extra glad i tuttisarna just då han är trött. Och krasslighet och långa dagisdagar är väl just sånt som gör en liten trött. Har ni varit med om liknande? Hur gjorde ni? Om ett par månader vill vi nog säkert ta bort tuttarna för evigt också. Hur gör man då? Är det bara byebye som gäller och så hoppas att han glömmer dem snabbt eller?
 |
| Hubbe ♥ sina tuttisar |
Så där var det hos oss också. Vi försökte så att han bara skulle ha den när han sov men det ville inte bli till något, han skulle ha den hela tiden. Sen när han var 1½ tog vi bort tuttarna helt. Vi tog bort dem så där bara, både dagssömn och natten och 2-3 dagar hade han svårare att komma till ro och somna men sen gick det bra. Så det behöver inte vara så svårt :)
SvaraRaderaSnart gör vi nog det också, men inte riktigt ännu. Då dagis och allt i vår nya vardag ännu är så nytt. Men senast till julen. Och jag tror också att det blir hårda vägen, allt bort som gäller då...
RaderaJag vet att vi kommer att ha det där framför oss, vi har i princip haft samma princip och klarar oss ganska bra om Kisen inte är alldeles för trött. Hans mamma lär ha använt dom till tre års ålder...hehe. Men jag hade nog tänt att han sku ha sluta vid två. Dagiset kan nog säkert ha med saken och göra, våra bekanta hade blivit av med tutten för dagis men fick ta den tillbaka för det blev så omvälvande med dagis så det är säkert en bra idé att fortsätta en stund till, tycker jag helt subjektivt.
SvaraRaderaJag har nog också använt tutt själv rätt så länge. Jag har tänkt att det skall gå lättare att sluta när han helt säkert förstår vad det innebär, senast vid två år, absolut! Och jag känner också att vi nog vill ha dem kvar en liten stund till, annars blir det för mycket för Hubbe just nu.
RaderaHej Hanna!
SvaraRaderaJag har ingen erfarenhet vad gäller egna barn o tutt (lillen ligger ännu i magen fast det var beräknat igår, hehe), men eftersom jag jobbar på dagis så kan jag med 99% sannolikhet säga att detta har med dagisstarten att göra (om allt annars är normalt). Du beskrev ju att Hubbe älskar dagis o allt har gått bättre än förväntat och bra så, men förr eller senare rubbas barnets trygghet på något sätt, eftersom rutinerna ändras och barnet märker att denna förändring är fortlöpande (dvs. inget som tar slut då man blivit van vid det, honemoonen är slut mao). För vissa kommer detta skede snabbaren än för andra. Det kan vara frågan om att barnet matvägrar, är mammigt, har sömnproblem, beter sig annorlunda, kissar ner sig, vill ha tutt mm. Ni som föräldrar vet bäst hur och vad ert barn behöver, men ja tror inte det är någon skada om han får tutt lite oftare nu om det hjälper honom. När allt stabiliserat sig kan man börja avvänja eller iaf. minska använddningen och sedan ta bort tutten helt och hållet. Hoppas detta hjälper dig! Givetvis finns det ju lika många sätt som människor, men såhär skulle jag rådge.
Mvh, Titi
Oh, så spännande tider för er :) Snart får ni träffa er baby!! Jag misstänker också att det är dagis som "boven" och att tutten därför nu blivit så viktig för Hubbe. Det går nog fortsatt bra på dagis, men också där vill han ha tutten hela tiden... Vi följer nu med hur det utvecklar sig men snart måste han nog börja klara sig lite mer utan.
RaderaVi har också en liten tuttgillare, hon får ha dem när hon sover (dagssömn och på natten) och får tutten som en del av läggningsrutinen. Det blev några gnälligare och skrikigare dagar när vi minskade på användningen i våras, före det hade vi låtit henne ha napp i bilen, om hon blev sur i vagnen osv. Men när vi blev noga med att gömma tuttarna när det inte var sovdags gick det mycket bättre. Nu för hon själv tutten till rätt hylla efter att ha stigit upp :)
SvaraRaderaVi borde väl också gömma tuttarna här hemma! Jag försöker nog, men det finns alltid nån synlig eller så hittar han en nånstans... Suck! Kanske vi också borde försöka med ett "hem" för tuttisarna så han själv kan föra dem dit. Bra idé :) Nummer två i magen fortfarande förresten?
RaderaLåter bekant! Våra pojkar har också varit tuttÄLSKARE och ibland haft intensiva faser med typ en tutt i munnen och en i var hand vid läggdags.
SvaraRaderaOm jag skulle kunna ge mig själv ett råd nu i efterhand skulle det vara: stressa int, han kommer nog att vara utan tutt innan han börjar skolan ;). Men samtidigt vet jag hur man lätt stressar med första barnet, jämför med andra och tänker på vad andra tycker och tänker. Själv hade jag tutt till 4år. Pojkarna har "själv" gett upp tutten före 3år, ena för att den gick sönder och började smaka illa och andra ville ge den åt ekkorrbabyn. HÄR skriver jag om mina tutttankar. Det gå nog bra, lycka till!