En månad

Under veckoslutet blev Lillasyster redan en månad. Hon är nu allt mer "med". Följer med blicken, lyssnar och ger till och med små leenden nu som då. Hon är också mer vaken varje dag. Till och med flera timmar i sträck. En stund kan hon också ligga nöjd på en filt på golvet eller sitta i sittern, Om kvällarna har hon ofta magknip en stund och är lite gnälligare. Om hon är missnöjd så blir hon alltid nöjd om jag knyter bärsjalen och har henne i den. Hon sover bra, både på dagen och natten. Också på dagarna kan hon sova upp till tre timmar i sträck. Det underlättar så mycket då man har en Hubbe och ett hushåll att också ta hand om. För tillfället har hon en massa hormonnippor i ansiktet, stackaren, helt babyacne. Men månne de inte försvinner om nån vecka. Och jag tycker hon är världens sötaste ändå! Hon växer så det knakar och de minsta plaggen är nu för små. Jag försöker febrilt använda alla fina klänningar vi fått i storlek 56 nu också på vardagar så att vi hinner använda allt innan de också hinner bli för små. Jag kan inte förstå att det redan gått över en månad sedan hon var inne i magen och bökade på så jag hade det obekvämt. Tänk att det var just hon. Älskade Lillasyster!

Tandborstningstips?!

Hubbe är inte så där värst förtjust i att borsta tänderna. Två gånger per dag försöker vi hålla fast på. Om morgnarna får han borsta helt själv och på kvällarna hjälper jag eller Maken till. Det är på kvällarna det är jobbigare... Han vill bara själv. Och vägrar typ öppna munnen när vi skall borsta. Inte så roligt då varje kväll slutar i antingen tårar eller oborstade tänder! Vi har testat med eltandborste, men den är han nästan rädd för så det funkar inte. Sjungande tandborsta var roligt i en vecka sen funkade den inte något mer. Det bästa är att han har en tandborste och jag en annan och så turas man om lite. Distraherar kanske med lite vatten eller en bil... Men roligt är det inte riktigt. Har ni andra med tvååringar det på samma sätt? Har ni kanske några superbra tandborstningstips?! Dela med er i sådana fall, tack.

Denna bok skall vi låna nästa gång vi går till Bibban. Kanske den kan inspirera till lite enklare tandtvätt....

Full fart

Jag tror minsann att dygnets minuter går fortare sen Lillasyster föddes?! Det känns i alla fall så. I synnerhet då man är ensam med båda filurerna. Men men, hittills har allt gått fortsatt fint. Även om jag nog varit lite svettigare några gånger än vad jag var med bara ett barn. Lillasyster har också varit lite skrikig några kvällar nu. Men eftersom hon fortfarande sover nästan magiskt bra om nätterna så tar jag det med ro (Inatt från 23-5:20 och sen från 5:30-8:30, alltså nio timmar sömn för mej med ett uppvak, helt fantastiskt!). Även om skrikiga bebisar nog inte är så roligt minsann. Tur man är två vuxna hemma om kvällarna också! Skulle hon skrika på dagen när jag är ensam med Hubbe så skulle det nog kännas väldigt mycket jobbigare. Och hoppas det här nu bara är en snabbt övergående liten fas. Vi har haft en massa program och besök också. Så det har förstås också bidragit till att tiden rusat. Men jag tänker att det är bra att hålla oss upptagna så blir det inte tråkigt åtminstone... 

I veckan hade jag min fina väninna Marika och min Guddotter på besök. Jag bjöd på denna sallad med sparris och kallrökt lax. Sedan dess har jag inte haft tid att ta några foton så därför får denna bild illustrera detta inlägg. Skall försöka skärpa mej med fotandet. Inte bara för bloggen utan mer för att det är så kiva att se tillbaka!

Supermorsan

Idag är första dagen som jag är ensam med båda barnen. Och hittills har det gått fint. Just nu sover de båda samtidigt till och med. Känns nästan som att vinna på lotto! Det är ju nog aningen mer utmanande att få iväg två barn ur huset, på morgonen än bara ett. Som tur är det sommar nu och vi åkte iväg med bilen så jag behövde inte klä på så mycket kläder på någon av oss. Tror jag tänker försöka lära Hubbe klä på sig själv tills halare och vintersäsongen är här nästa gång, haha. Inte nog med att jag lyckades få iväg oss alla i tid så gick vi ännu ut på stan för att äta lunch. Visserligen med Mosse/Syrrans som sällskap och psykiskt stöd men ändå. Lillasyster sov hela tiden och Hubbe åt en massa sushi. Jag känner mej ganska så bra måste jag medge. Lite som en supermorsa faktiskt. Få se om känslan håller i sig också när jag tar med de två avkommorna till matbutiken på eftermiddagen....

Till sommarhuset

Om några veckor bär det av ut till skärgården igen. Till huset som vi nu ett par somrar hållit på att fixa upp tillsammans med Maken, Makens föräldrar och några av hans bröder. Sakta men säkert håller det på att bli så fint. Förra året gjordes en lite lätt köksrenovering då alla handtag byttes ut och en köksö fixades. I år har matplatsen fått nya stolar och det har öppnats upp en dörr till gästrummet där Hubbe skall sova. Själv är jag ju inte så där värst händig då det kommer till större renovering, men måla och köpa fina ting är jag bra på. Pyntet och finesserna så att säga. I år har jag, av förklarliga skäl, inte riktigt hunnit gå i butiker och köpa fina saker men om jag skulle ha gjort det så är det här lite sånt jag skulle kunna tänka mig att skulle passa i sommarhuset!

Blått och vitt. Mina favoritfärger i sommarhus. Rörstrandsmuggarna har vi redan två av och de är så härliga. Det stora fatet från Indiska skulle passa perfekt för sallader. Så fint! 

Marina detaljer och lite rustikt. Så vill jag gärna ha det. Den randiga filten från Gant är ljuvlig. Bordet liknar lite det bord som redan finns på stugan som Makens farfar själv byggt. Så fint. En halmväska är både dekorativ och praktisk. 

Solstol och hängmatta är ju nästan måsten på semestern. Fast i år kan det nog hända att jag inte kommer hinna använda någondera... Korgar, krokar och kistor är smart snygg förvaring. Lakanen skulle jag gärna sova i ute i skärgården. Skulle passa perfekt!

Postpreggokroppen

Det är mindre än en månad sedan Lillasyster föddes. Men jag måste erkänna att jag redan funderar och längtar efter att få börja kämpa för att få tillbaka kroppen igen på allvar. Under de två första veckorna försvann redan tio kilo. Så bara två kilo kvar till startvikten nu. Men eftersom startvikten vid denna graviditet var nästan fem kilo mer än då jag blev gravid med Hubbe så vill jag nog gärna bli av med lite mer än bara graviditetskilona. Nu under sommaren tänker jag dock ta det lugnt. Försöka att inte äta onödigt ohälsosamt, men inte heller förbjuda mig själv att äta glass eller blåbärspaj. Jag har också redan börjat med magmuskelövningar med MammaMage-appen. Den verkar bra och börjar lugnt med bara fem övningar per dag, så det hinner och orkar man med varje dag! Efter min eftergranskning om två veckor kanske jag vågar mej ut på en lite lättare springtur också. Kanske lite youtube-jumppa också! Det finns säkert något pass menat för nyblivna mammor. När hösten sen börjar skall jag bli medlem i ett gym för första gången i mitt liv är det tänkt. Hoppas hoppas tiden och orken också räcker till för minst ett par pass i veckan sedan.  

Det är inte så att jag alls stressar över, eller vantrivs med min kropp. Jag är otroligt stolt över den och i synnerhet över vad den åstadkommit. Det är bara så skönt att kunna röra på sig igen efter månader med foglossning och obekvämlighet! Och så känner jag redan av ont i ryggen, troligen på grund av typ obefintliga magmuskler och så vill jag ju inte ha det. Nej, jag vill bli stark, pigg och ha bra kondition igen. Emellan graviditeterna tror jag att min inspirationsbrist för min form till stor del berodde på att jag hela tiden tänkte att jag ändå snart blir gravid igen och så är man tillbaks på noll. Vilket ju inte stämmer, men så tänkte jag ändå. Men nu planeras det sannerligen inte några graviditeter igen på en lååång stund så ja har absolut inga ursäkter! Men månne det inte skall bli fason på kroppen så småningom. Jag tänker beach 2016 så bråttom behöver jag ju inte ha. 

Tack kroppen för att du är så bra på att vara gravid och föda barn. Tack för att du producerar mjölk som Lillasyster kan växa av. Tack för att jag nu kan röra mej som vanligt igen och jobba för att bli stark och pustfri så småninom!

Vardag för några dagar

Dagens frukost. Kokt ägg, Lidls yoghurt med nektarin och kokos samt en stor kopp amningste. Jag vet nu inte om amningstet verkligen hjälper men gott är det i alla fall! Och på rådgivningen sa de att te kan orsaka ont i magen hos små babysar. 

Så var Maken tillbaks på jobb och Hubbe tillbaka på dagis för några dagar. Innan det om några veckor blir dags för ledighet nummer två denna sommar. Jag passar på att njuta lugnet det är med bara ett barn hemma. Och med tanke på vädret så är jag också glad att Maken inte tog semester ännu... I skärgården skulle man ju nästan inte kunna vara med två små barn när det är 13 grader ute. Idag skall gravidkläderna rensas ut ur garderoben och så skall jag försöka ta tag i ett litet syprojekt. Få de hur mycket Lillasyster tillåter. Om det slutar regna skulle jag gärna gå en liten promenad också. Lugn måndag hos oss med andra ord. Väldigt skönt tycker jag. 

Midsommaren

Härliga blommor på bordet på midsommardagsmiddagen!

Så var midsommaren 2015 över. Min första midsommar i stan. Och den där äkta midsommarkänslan infann sej aldrig riktigt. Inte åt jag sill eller nypotatis heller?! Men annars har vi haft det riktigt bra. Både midsommarafton och midsommardagen var vi bortbjudna på middag. Det kändes ju nog lite spännande att åka iväg hela familjen. Första gången borta en hel kväl för Lillasyster. Men det har gått helt okej. För det första släpar man ju med sej halva hemmet när man har två barn tydligen.... Vi tog också med resesäng till Hubbe båda kvällarna med en tanke på att lägga honom men det gick ju inte. Så istället har hans dygnsrytm blivit rejält rubbad. Men skönt för oss som fått sova till tio båda morgnarna!  

Lillasyster reagerade nog också på att vara borta. Hon blev lite övertrött och gnällig båda kvällarna. Eller ont i magen eller vad det var, för så gnällig har hon nog inte varit hemma. Men det gick. Och igår när vi var bara hemma så var hon "sej själv" igen. Också annars tycker jag att hon är lite gnälligare än vad Hubbe var. Men jag minns kanske inte riktigt?! Hon äter och sover fortsättningsvis jätte bra men då hon är vaken annars bara är hon sällan nöjd. Men kanske det kommer så småningom?! När magen lär sig hantera all mjölk och hon blir lite större. Och någon kolikbaby är hon nog inte utan lite missnöjd emellanåt bara. Faser faser intalar jag mej. Och så länge man får sova om nätterna och hon äter bra så går det hur bra som helst. 

Glad midsommar

Hoppas du får njuta båda nypotatis, blomdoft och jordgubbar. Och undvik myggbett, att få kallt och drunkning! Nu skall jag gå och baka en paj till firandet. 

Lekstuga

På Svärföräldrarnas sommarställe finns en gammal lekstuga som Maken och hans bröder lekt i som små. Lekstugan har med andra ord stått så gott som oanvänd i snart tjugo år... Men nu är den perfekt för Hubbe och om ett par år också för Lillasyster. Det krävs bara lite uppiffning. Som tur gillar både Svärmor och jag sånt. Så förhoppningsvis kommer vi ha lite tid i sommar att måla och fixa så Hubbe kan leka i den ordentligt. Ivrig som jag är så måste jag förstås googla lite inspiration också. Det finns så mycket fantastiskt fina lekstugor. 

Kök, små hyllor för lekmaten och härliga små detaljer. 

Vita väggar skall det bli i den gamla lekstugan i sommar. Och några små söta tavlor vill jag hitta och hänga upp på väggarna. 

En postlåda tror jag Hubbe skulle uppskatta. Vimplar har jag också tänkt sy till stugan. 

Riktiga DRÖMlekstugor. Wow wow wow! (alla bilder via Pinterest) 

Inspirationscollage för vad som kan behövas för att piffa till lekstugan på holmen.... 
(collage gjort av mig på Polyvore.com. Klicka på collaget för produktinformation)

Torsdagsfunderingar

Torsdag idag. Tio grader utanför och regnet vräker ner. Även om jag inte skulle vilja så blir jag påverkad av det dåliga vädret. För exakt ett år sedan befann vi oss på Miami Beach. Lite annan midsommar då... Fast det blir nog lite annan midsommar i år också. Vi kommer nämligen för första gången någonsin fira midsommar i stan. Dels på grund av vädret och barnen men också för att våra vänner också firar i stan i år. Så månne det inte blir helt bra det här också. Jag kan plocka blommor till kransen på egen gård och sen sova i egen säng på natten... Nypotatis och grillmat behöver jag inte ens fundera på eftersom vi är bortbjudna. Så månne det inte blir helt bra, även om det känns lite konstigt.  

Dagens

Finaste rosorna just nu. För fyndpris dessutom! Perfekt.

Dagens humör: Bra men lite trött. Den yngsta avkomman sov inte lika exemplariskt som tidigare nätter utan ställde till med bajsfest vid halv sju...

Dagens program: Hänga hemma med Lillasyster på förmiddagen, tvätta kläder och läsa bok. På eftermiddagen åkte vi hela familjen för att ta den tredje dosen punkkivaccin. Tyvärr fick jag inte ta min spruta pga att jag ammar utan måste vänta tills Lillasyster är fyra månader. Men jag borde ha tillräckligt skydd för i sommar tack vare de två tidigare doserna. 

Dagens tips: Rosorna ovan som kostade bara 1,95€ på Sailori i Lippulaiva. Så fina!

Dagens bästa: Att jag har så fin familj. Passar på att njuta de sista dagarna hemma med Makens markservice. På måndag skall han tillbaks på jobb... Vem skall då laga mat till mig?! 

Dagens sämsta: Att det är så kallt ute och att det utlovas så kallt och regnigt till midsommar. Fast å andra sidan är det väl alltid kallt och regnigt på midsommar?!

Dagens outfit: Vanliga jeans och amningsvänlig övredel. Vet ni hur skönt det är att kunna klä sig i sina vanliga kläder och inte bara i det bekvämaste preggokläderna?! Nej jag saknar nog inte magen ett dugg. 

Dagens sötaste: Fotot som Maken skickade till mig på Hubbe om var första gången hos riktig frisör idag. Han var så spänd och stolt. Och är nu väldans fin i håret igen. 

Tiden rusar

Älskade Lillasyster!

Klyschan om att babytiden går fort stämmer verkligen. Just nu känns det som att Lillasyster växer så att man kan se det med blotta ögat. På förmiddagens rådgivningskoll fick jag det också bekräftat. Sen födseln har hon redan vuxit hela fyra centimeter och gått upp nästan 500g. På under tre veckors tid! Helt galet. Men jag misstänkte lite det eftersom 50ans kläder redan börjar bli lite små. Hjälp jag hinner inte med! Jag tycker nog inte Hubbe växte så här fort. Men kanske han gjorde det?! Man glömmer så fort. Samtidigt så vet jag ju att det är mycket som blir enklare och roligare när barnen blir större. Men riktigt så här snabbt behöver det inte gå kanske....

Resultatet: DIY hus till luftvärmepumpen

Så här såg det alltså ut innan. En ful grå luftvärmepump som störde hela stämningen på vår lilla terass. Nu har vi istället ett vitt stilrent litet hus som passar in sååå mycket bättre. Jag är hur nöjd som helst. Maken är nog duktig han Hubbe tyckte förstås också det var väldigt spännande att hjälpa till att såga, skruva och borra. Men lite mer utmaning för Maken då förstås... Så det mesta har vi byggt då barnen sovit. Varför gjorde vi inte detta redan förra sommaren!?

  Jag önskade också att taket skulle vara platt (på de färdiga modellerna var det sluttande) så att jag kan ha lite blommor där. Mina örter och två lyktor får nu stå där tillsvidare. 

Måndag

En vacker ros som jag fick av en väninnan på besök förra veckan. 

Dagarna fortsätter att gå. Och tvåbarnslivet går fortsatt fint. Nästan så jag väntar på att när månne det blir jobbigt?! I natt fick jag sova från 11-4:30 och sen till 6:30 för snabb amningspaus, och så sov ännu båda barnen till halv nio efter det. Jag vaknade till och med före Hubbe ungefär tjugo över åtta, totalt utvilad. Inte precis vad jag hade väntat mej måste jag erkänna. Skall det verkligen vara så här lätt? Att fixa frukost med båda barnen ensam funkar också fint. Lillasyster hålls nöjd i sittern, i synnerhet om man gungar henne lite emellanåt. Hon ammar också snabbt och effektivt så jag känner mig inte alls fast i timtal på soffan. Däremellan sover hon mest, också på dagarna. Hubbe sover också bra både på dagarna och nätterna just nu. Däremellan leker han fint med Maken, mej eller till och med själv en stund. Igår fick han dessutom tågbanebitarna jag fyndade på ett fb-loppis för en tid sen så de har varit väldigt pop sen dess. Nej, på oss går det sannerligen inte någon nöd. Och jag känner mej också riktigt hoppfull till att klara vardagen med två barn ensam sen när Maken återvänder till jobbet om en vecka!  

Trädgårdssnäps

 Trädgården är verkligen som vackrast just nu. Jag älskar både mina rabatter och blommor i kruka. Det är så roligt och, på något sätt, terapeutiskt med trädgårdspyssel. Att knipsa bort vissnade bad och blommor. Riva upp lite ogräs. Vattna och gödsla. Och så givande när allt frodas och växer. Till näst väntar jag på att pionerna skall slå ut och jordgubbarna skall bli röda. 

Mina pioner kanske slår ut om en vecka ungefär?! Det finns säkert ett tjugotal knoppar. Ljuvligt!

På fönsterbrädet har jag några krukblommor. Margerit, ros och begonia. Rosen skall jag gräva ner någonstans har jag tänkt, men jag har inte hittat den perfekta platsen i rabatten eller på gården ännu....

Den här vita blomman har just börjat slå ut. Så fin! Och min kameras macroobjektiv är inte så illa det heller....

De här blommorna finns i busken invid vår farstu. Så vackra. Men jag har ingen aning om vad det är?!

På bordet: Mera blommor och så några örter. I den illa gröna asken finns sommarblommor som Hubbe sått på Barnmässa han och Maken var på för några veckor sedan. De borde säkert sättas ner i rabatten någonstans de också. 

Lördagen

Just nu läser jag Vinterkriget av Philip Teir. Helt bra men lite trögläst. 

Var sommaren över nu?! Tur att jag hann njuta till max igår i så fall. Det var nämligen hett på vår bakgård igår. Så skönt. Lillasyster sov i tre timmar i sträck så jag bara satt ute och läste i solen. Det är sannerligen inte så ansträngande att vara tvåbarnsmor som jag trodde.... heh. 

Jee jag har fått några fräknar på näsan! Tyvärr får jag pigmentfläckar ovan läppen också som ser ut som jag satt på för mycket solpuder... Och jag är inte sur, jag kniper bara med ögonen pga solen!

Klockan fyra bänkade jag mej sedan på soffan för att titta på Prinsbröllopet. Jag älskar nämligen kungligheter. Och bröllopet igår var ju så fint. Mitt sällskap, Lillasyster, var inte lika intresserad. Hon somnade innan Sofia kommit in i kyrkan ens. Maken och Hubbe tittade på fotboll på övervåningen istället. Jo, inte så könsneutralt hos oss inte tydligen....  

Bröllopssällskap och snäcks. Fläderlimonaden var jättegod! Maken hade hittat den på Punnitse ja Säästä.

Sommar på bakgården

Igår var första dagen vi satt ute hela familjen och njöt sommar på bakgården. I lite byggkaos visserligen men skönt var det ändå. Lillayster sov så gott i babynestet under parasollet och Maken och Hubbe njöt o poolen. Jag försökte sola näsan lite grann. Förresten är det just vad jag tänker göra nu också, solkrämen är redan på och Lillasyster somnade just! Maken och Hubbe är på utfärd till Högholmen så jag tänker passa på och njuta lugnet... 

Lillasyster ligger och sover. Frisk luft gör alltid så att babysar sover ännu bättre. Jag satt alldeles bredvid med utanför parasollets skugga. Perfekt combo.

Och bredvid med låg dessa njutisar. Jag måste minsann akta mig för att inte bli plaskvåt... Blomsprutan är också Hubbes favorit leksak på gården. Det är sååå roligt att gå omkring och spruta vatten tycker han. 

Vårt lilla projekt

BEFORE: Ful störande fläkt som förstör hela bakgårdens stämning. Men som är nödvändig så den vill vi inte ta bort.... Då gäller det att täcka in den, men ändå så att den får tillräckligt med luft för att fungera. Man kunde köpa färdiga skydd också, men det var inte tillräcklig utmaning för Maken tydligen... Och med egetbyggt kom vi undan med halva kostnaden!

Man kan ju inte bara slöa på soffan under föräldraledighet. Lite små projekt måste man ha. På vår terass står en otroligt ful luftvärmepump och förstör feng shuin. Men den är bra att ha, speciellt om vintrarna då vi sparar hundralappar i värmekostnader... Så ända sen vi flyttade har jag stört mej på den. Passligt nog har jag en väldigt händig Man och nu då han "bara" är hemma om dagarna så har han äntligen haft tid och planera och verkställa ett snyggare skydd till pumpen. Mitt ansvar har varit att måla allt. Så jag har nog jobbat nästan lika hårt jag också. Nu är det nästan klart... Igår kväll målade jag det sista och nu skall Maken bara skruva ihop finesserna. Det färdiga resultatet kommer om nån dag!

Min uppgift under dagssömner och kvällar då barnen sovit. Måla måla. Skönt att röra på sig och göra någon nytta! Jag gillar att måla.

Mera kläder

Igår åkte Lillasyster och jag iväg på ett litet första äventyr med bilen. Hittills hade vi bara varit på promenad till butiken, men eftersom det gick bra så vågade jag mej iväg ännu lite längre. Vi åkte till Grani och hälsade på Housewife-Maria för att shoppa lite flickkläder som blivit för små hemma hos dem. Perfekt upplägg. Och nu har lillasyster några fler små rosa, blå och grå söta plagg. Dessutom lyckades jag hålla mig och inte köpa för mycket. Men lite tjejiga grejer måste man ju ha....

Det var denna blåa Newbie jeansklänningen som jag bongade på Marias Instagram som var orsaken till besöket! Så söt. Nu måste Lillasyster bara få ett par strumpisar så kan vi ta den i användning. Kanske senast på midsommar.

Små söta koftor har vi nästan inga, jag använde inte riktigt sådana på Hubbe... Och nu i och med halvsomrigt väder känns det väldigt behövligt med några små koftor. Oj oj, Lillasyster kommer nog vara välkläddast i stan har jag på känn!

Frökens första skor

Lillasysters första skor. 

Lillasysters blivande Gudföräldrar, Makens bror och Sambo var på besök igår. De hämtade med sej den finaste presenten till lilla Fröken. Hennes allra första skor. Och inte vilka skor som helst. Utan ett par Minna Parikka. Klart man måste ha ett par Minna Parikka när man är två veckor gammal. Ljusrosa med små kaninöron. De är så fina! Jag skulle ju vilja ha sådana själv också....

Så söta små sneakers. I storlek 17. Så lite stora är det allt ännu. Men till hösten blir de nog bra!

Sommarlista

Eftersom det händer väldigt lite nytt i babybubblan så tar jag och fyller i Ratatas sommarlista istället.

Sommaren är här! Vad ska du göra nästa vecka?

Nästa vecka är sista veckan Maken är hemma så jag skall njuta av det. Kanske vi vågar oss på någon liten utfärd hela lilla familjen!? Typ Rehndal eller Högholmen eller liknande. Annars blir det väl mest häng på bakgården och vid sandlådan. Besök och grillmat någon kväll troligen. Och så midsommarfirande i slutet av veckan!

Tre saker du vill göra i sommar.

Vara på landet. Njuta av mina fina barn. Kanske ta ett dopp om havet blir tillräckligt varmt. Läsa bok i hängmattan och sitta vid brasan på kvällen.

Tre saker du INTE vill göra i sommar.

Få bröstinfektion. Bli biten av punkkin. Ta hand om sjuka barn eller vara sjuk själv. 

Vad blir din sommarplåga 2015?

Jag gillar den där peanutbutter jam sången!

Landet eller stan?

Nå landet alla gånger! Och skärgården skall det vara.

Vilka dofter får dig att känna att sommaren är här?

Havet. Nyklippt gräs. Grillmat. Vedeldad bastu.

Vad grillar du helst?

Champinjoner med färskost, Sparris inlindad i bacon. Inre filé. Ribs. Morot.

Vad är sommarmat för dig?

Nypotatis, sill, grillat. Mmm....

Sommarjobb – ångest eller glädje?

Nå nej tack. Jag är för gammal för sommarjobb. Mammaledig är just bra så får man vara ledig hela sommaren dessutom. 

Vad är din värsta sommarinsekt?

Gillar inga sommarinsekter utom fjärilar. Men värst är punkkin, älgflugor och getingar. Hua!

Vilka böcker ska du läsa?

Har lånat några Denise Rudberg på bibban. Och Keplers nya deckare vill jag också läsa! Mitt mål är att åtminstone få två-tre böcker läst i sommar. Det borde nog gå....

Har du tänkt besöka några särskilda platser?

Landet. 

Vad är det somrigaste plagget du har?

Shorts?! Eller någon av mina tunna sköna klänningar?

Sommarregn – ja eller nej?

Nja. Helst på natten då i så fall. Kanske med lite mysig åska i bakgrunden. Annars gillar jag nog solen mer.

Har du tänkt utmana dig själv i sommar?

Tror det är en tillräckligt stor utmaning att överleva som tvåbarnsmamma så det får kanske räcka?! Eller jag skall försöka att inte äta nästan sötsaker alls. Det kommer nog bli en hård utmaning....

Och till sist – din bästa sommarrutin!
Morgondopp är ju ganska mysigt. Och att dricka kaffe på verandatrappan. 

Om en månad hoppas jag kunna njuta av denna utsikt.... Ro för själen minsann!

Lillasysters garderob

Även om jag skulle ha varit exakt lika överlycklig om Tvåan skulle ha visat sej vara en Lillabror så måste jag ju ändå erkänna att det är lite roligt med en flicka. Speciellt då det kommer till kläderna... För även om det är roligt att shoppa killkläder också så är det inte riktigt samma sak. Utbudet är dessutom mycket mindre än på flickavdelningarna. Ofta är inte heller färgerna som finns till småkillar alls tilltalande enligt mig. Men små klänningar, volanger, spets och små rosetter är jag väldigt svag för... Och nu får jag äntligen shoppa loss på min favoritfärg ljusrött. Stackars Lillasyster kommer säkert avsky rosa sen när hon blir äldre på grund av mig!

Ja tack till alltihop. Jag gillar mest rosa, grått och marinblått då det kommer till små flickkläder. Genom att klicka på collaget ser du varifrån produkterna kommer.  

Dagarna går...

Dagarna går här i bubblan. Idag blir visst Lillasyster redan elva dagar gammal. Hon verkar nog vara en riktigt snäll baby så här långt. För fjärde natten i rad sov hon fem timmar i ett sträck. Jag tackar och tar emot. Ammandet går också jättefint. Ammandet med Hubbe gick också bra, men jag vågade ändå inte hoppas på att det skulle funka lika fint nu också. Men jag tycker nästan det går ännu bättre. Lillasyster är hungrigare än vad Hubbe var så det gör det liksom ännu lättare. Nog är kvinnokroppen allt bra fantastisk. Först kan man växa ett barn inuti sig i nio månader, sedan föda det och därefter ännu mata barnet med allt det behöver de första månaderna. Jag kan inte fatta att min kropp klarar av det!

Babynestet har varit guld värt här hemma och hon sover gott i det om dagarna. Perfekt också med handtagen så kan jag lätt ta med henne då vi byter våning. 

Annars har Lillasyster och jag mest hållit oss hemma. Hon är ju faktiskt inte ens två veckor gammal ännu. Och jag födde ju barn för lika kort stund sen, så kanske det ändå är det kloka. Även om jag nog känner mig fit for fight och börjar bli lite rastlös så småningom... Hubbe och Maken däremot har sysslat med destu fler spännande äventyr. Angry Birds parker och båtutfärder.  Så Hubbe går det nog sannerligen ingen nöd på trots den stora "chocken" i att bli storebror!

Ibland har man tur

För någon vecka sedan tipsade Linda på sin blogg om en tävling där man kunde vinna ekologiska hudprodukter från Cosmetique. Jag deltog på skoj och råkade vinna! Tänk sån tur. Igår hämtade Maken ut mitt paket och nu har jag redan hunnit testa det mesta och det verkar bra. Speciellt med en liten baby tätt inpå en ofta så känns det bra med ekologiska produkter. Jag vill inte ha en massa parfymer och kemikalier i närheten av henne! Eller Hubbe heller för den delen.... Soothing salvan testade jag också på Hubbe efter att han badat i morse och den verkade ljuvlig. Farligt bara det här att nu kommer jag högst troligt att måsta beställa mera sedan då mina vinster är slut!

Min vinst! Duschgelen, schampoot och soothingsalvan är redan testade och är härliga!

Väluppfostrade barn

Underbara pioner som jag fick av min Mamma igår. Favoritblomman! Det lönar sig att skaffa barn... Observera också fattets nyaste tillskott, en flaska käsidesi, haha!

Tvåbarnschocken lyser med sin frånvaro. Hittills har allt faktiskt gått enklare än jag tänkt mig. Lillasyster sov till och med nästan fem timmar i ett sträck i natt. Från ca. 22.30-3 innan första nattamningen. Så ammade vi på nytt vid sju och sen sov båda barnen till halv nio. Hubbe också! Väldigt väluppfostrat av dem måste jag säga. Hubbe verkar också ha vant sig vid Lillasyster nu. Snart har han säkert glömt hur det var att vara ensam med oss innan hon fanns. Om dagarna sover tyvärr inte Lillayster lika bra ännu. Lite magknip verkar hon också ha, men får hon vara nära mig eller Maken så är hon nöjd. Och jag undrar inte på att hon har lite knip i magen, hon verkar nämligen gilla att äta. Så länge vi är två hemma så går det ändå hur fint som helst. 

Förlossningsberättelse

Jag är otroligt nöjd och stolt över min förlossning. På det stora hela tycker jag att allt var mycket lättare och mindre ont än vad jag hade tänkt mig. Men här tror jag, precis som med snittet, att det har mycket med inställning att göra. Jag var inställd på det värsta, när det inte kom så kändes det lättare. 

Allt började på måndagen med några små onda sammandragningar under eftermiddagen. Vi åkte ändå till köpcentret på kvällen men Hubbe och Maken och i Prisma fick jag åtminstone två eller tre smått onda sammandragningar. På kvällen började de sen komma regelbundet, med ca 10-15 minuters mellanrum. Inte så starka ännu, jag kunde bra prata och gå samtidigt, men å andra sidan var de nog så starka att jag visste att det var fråga om sammandragningar på allvar och inte bara övning! Vid tolvtiden kom de fortfarande inte tätare så jag tog en panadol och gick och lade mej. Sov gjorde jag typ två timmar ordentligt, sen vaknade jag nog med tio minuters mellanrum av ont. Och så fortsatte det, hela dagen. Hubbe fördes till dagis och Maken åkte in till jobbet, men jag trodde nog att han skulle få komma hem... Vid ett-tiden gick slempproppen. Men sammandragningarna kom ändå inte tätare.

Min syster gick efter Hubbe från dagis och kom till oss på besök. När jag höll på att steka köttbullar kände jag att sammandragningarna började bli starkare. Jag måste liksom stanna upp och koncentrera mig lite. De började också komma lite tätare. I ett par timmar kom de med ungefär 8 minuters mellanrum. Jag testade att gå i duschen en lång stund och det var jätteskönt. Vid tiotiden på kvällen ringde jag Jorv och i typ samma veva slutade sammandragningarna komma, så typiskt. Så det blev panadol och sova igen. Sammandragningarna kom nog fortfarande, men mer oregelbundet och med längre mellanrum igen.

Följande morgon hade jag mitt sista rådgivningsbesök inbokat. Under besöket får jag väl typ två sammandragningar. Inte så starka och långa, men nog rätt onda. Min rådgivningsdam ser att jag ser rätt trött ut efter två timmar med väldigt lite sömn och hon råder mig att ringa till Jorv och kräva att få komma in på koll om det inte händer något mer så att jag kan få något starkare så jag kan sova och vila upp mej inför vad som komma skall. Så fastän inte sammandragningarna blir tätare så bestämmer vi oss för att åka in och kolla läget efter att vi ätit lunch. Jag gissar att vi nog blir hemskickade men jag känner att jag ändå vill åka in för säkerhetsskull. Redan i bilen så minskar antalet sammandragningar. Så typiskt. Och på Jorv får jag väl bara en under hela halvtimmen som de tar ctg-kurvan på babyn. Men jag får åtminstone veta att jag har öppnat med 3 cm redan! Ifall jag vill får jag komma in på kvällen för att sova, men jag känner redan då att ifall det inte börjar före det så är det nog ändå skönare att vara hemma.

Under onsdagkvällen är allt sen lugnare sammandragningsvis, men jag har väldigt obekvämt och illa att vara annars. Babyn ligger så lågt att det trycker och spänner och känns obekvämt oberoende hur jag är. Jag går och lägger mej tidigt och somnar gott. Vid halv tre tiden vaknar jag av att jag har superobehagligt att vara. Det trycker och spänner neråt och känns som knivar i min urinblåsa och i mitt bäcken. Att gå på toa hjälper inte, inget hjälper. Jag har så illa att vara att jag spänner hela kroppen så jag börjar darra. Jag väcker maken och ber honom klia mig på ryggen så jag kan slappna av. Efter en stund så känner jag hur något "klickar" inuti mig. -Jag tror vattnet gick nu, säger jag till Maken. Och samtidigt känner jag något rinna. Jag stiger upp och tar de fem stegena från vår säng till badrummet och det är definitivt vattnet som gått! Jag blir ju helt till mig. Äntligen kanske det börjar på allvar. Maken vaknar också ordentligt. Eftersom fostervattnet är lite gröngrumligt och jag inte till en början känner av fosterrörelser så åker vi återigen in till Jorv för säkerhetsskull. De sammandragningar jag nu får, visserligen bara med 10-12 minuters mellanrum är också av helt annan kaliber än under de tidigare dagarna. Nu måste jag andas och koncentrera mig när de kommer. Men på Jorv konstaterar de jo, vattnet har gått, men jag är bara 4cm öppen. Och sammandragningarna kommer inte tillräckligt tätt ännu. Så vi blir hemskickade igen, med order om att vila. Jag lyckas sova för någon timme, vid sjutiden börjar sedan sammandragningarna komma på allvar. Först med ca. 8 minuters mellanrum. Lite efter klockan åtta går jag och duschar länge länge och det hjälper bra mot smärtan tycker jag. Sammandragningarna är nu starka och räcker ca. en minut och kommer med 6 minuters mellanrum. Jag säger till Maken att skynda sig med sin frukost nu vill jag åka in på allvar. Själv kan jag inte äta något alls och mår lite illa, men jag tvingar i alla fall i mig en liten smoothie.

Vid halv tiotiden åker vi iväg, denna gång tredje gången gillt. Under bilfärden får jag sammandragningar med ca. 3 minuters mellanrum och de gör ont. Nu är jag i alla fall säker på att vi inte kommer bli hemskickade. När vi kommer in får vi först gå till undersökningsrummet, men när Barnmorskan Päivi vill att jag skall ligga ner för ctg så går det inte, jag har för ont och börjar må mer illa. Jag frågar var jag kan spy och får en spypåse. Hon frågar vad för smärtlindring jag tänkt mig och föreslår bad och lustgas, jag säger att jag nog vill ha något mer. Hon gör en nedre undersökning och konstaterar att jag nu är öppen 5 cm. Det betyder att jag kan få epidural. Här förflyttar vi oss till förlossningssalen och det sätts en hjärtljudsmätare på babyns huvud, det kan man göra lätt eftersom vattnet ju gått. Ett dropp sätts också i min hand. Efter ungefär tio minuter kommer anestesiläkaren. Jag har onda jobbiga sammandragningar ofta men som ett mirakel så har jag ingen just under de fem (?!) minutrarna jag måste sitta helt stilla och böja ryggen då nålen läggs i ryggen. Det känns knappt. Jag får lägga mej ner på sängen och snabbt börjar epiduralen verka. Först tar de bort de värsta topparna av de onda, men efter ca. tio minuter känner jag inte ont alls. Jag känner sammandragningar men bara att det spänner till, inte ont. Helt fantastiskt. Jag vilar kanske en halvtimme och sen stiger jag upp och sätter mig på yogabollen. Vi lyssnar på musik (Sunny days playlist från Spotify) med maken och allt känns bara fint. Jag dansar lite och vi följer med sammandragningarna på skärmen, de kommer med minst fem minuters mellanrum.

Det här är just innan jag får epidural men jag ser ju till och med nästan glad ut för det. Att sitta lite lätt bakåtlutad var det som funkade bäst för mig. Att sitta i bilen eller så här på en gungstol gick bra och jag kunde koncentrera mig på att bara andas och slappna av under sammandragningarna. 

Efter kanske en dryg timme så börjar det bli lunchtid och Maken är lite hungrig. Han funderar på att gå till Cantinan efter en bit mat. Samtidigt ställer jag mig upp från yogabollen och känner ett lätt tryck neråt, som att man skulle behöva gå på toan. Jag känner ju till att det är så det skall kännas när man kan börja krysta, men vi kan nu inte riktigt tro att det är ännu. Vi kallar ändå barnmorskan till rummet för säkerhetsskull innan Maken går och äter. Och tur är väl det! Jag är 10 cm öppen, inga kanter finns kvar och det är fritt fram att börja krysta. De första krystvärkarna tar jag stående, dansande från sida till sida. Jag har också önskat att få föda möjligast upprätt, inte liggande, så barnmorskan föreslår en förlossningspall. Det passar med bra och jag dansar vidare när hon börjar förbereda med pallen och för babyns ankomst. Tjugo över ett börjar jag det aktiva krystarbetet. Maken sitter bakom mej och liksom kramar mig och jag trycker på hans händer. Jag känner mig trygg och stark och epiduralen verkar nog ännu. Men jag känner ändå av när sammandragningarna kommer och krystar på när barnmorskan peppar på. Det här skedet är nog inte något trevligt och det spänner och river. Men jag pushar på och vrålar vid varje värk. 12 minuter senare säger det typ "Swoosch" och så är hon ute. Helt otrolig känsla! Jag får henne nästan genast på mitt bröst. Det är klottigt överallt och jag är nog lite chockad att det gått så fort och bra. Maken klipper navelsträngen och vi beundrar vårt mästerverk. 13:33 föddes 3345g och 49cm perfektion.

Efter kanske tio minuter flyttar jag och babyn till sängen och på en krystning som knappt känns kommer moderkakan ut. Jag sys med  stygn. Det tar inte alls ont. Bara bedövningsmedlet svider lite grann. Samtidigt ligger babyn hela tiden på mitt bröst. I en timme ligger vi sen kvar och testar på första amningen. Jag är så lycklig att allt gått så snabbt, bra och lätt. Sen får jag duscha och vi får in brickan med smörgåsar. Stämningen i förlossningssalen var hela tiden så lugn och avslappnad och vi får flytta upp till avdelningen helt i egen takt.

Kanske tio minuter gammal och helt perfekt. Känslan när babyn var ute var helt overklig. Så underbar!

Jag är så nöjd med hela upplevelsen. Och så stolt över mig själv som gjorde det så bra. Och tacksam över det stöd Maken var. Allt gick just som jag hade önskat! Eller lite kortare latensfas kanske det skulle ha kunna varat... Men men, så fort babyn var ute så glömmer man verkligen nätter av jobbiga sammandragningar i ett huxflux. Direkt efter förlossningen var jag uppe på benen och kände att jo, det här kan jag nog till och med göra om, haha! Återhämtningen har visserligen kännats av men har ändå varit så mycket enklare än efter snittet. 

Premiär

Lillasyster och jag tog oss en premiärtur med vagnen idag. Bara en kort tur till närmsta postlåda för att posta ett brev och lite känna oss för hur det känns. Och det kändes bra! Lillasyster sov hur gott som helst, även om jag hade satt på henne alldeles för mycket kläder. Eller klädmängden var bra men mammalådans åkpåse var helt för mycket. Det är ju sommar ute! När vi kom tillbaka sov fröken fortfarande så gott att jag rensade  lite i rabatterna på gården. Så härligt att kunna böja sej och röra sej hur man vill utan smärtande fogar och otymplig mage. Jag längtar tills att jag kan börja svettas ordentligt snart. Maken och Hubbe har förresten varit iväg på tåg och metroäventyr hela dagen och har inte kommit hem ännu. Att jag skulle ha blivit lämnad ensam med Hubbe en hel förmiddag när han var bara 6 dagar gammal skulle ha varit totalt otänkbart då för två år sedan. Nu tycker jag det bara är skönt! 

Bästa vagnen. Denna gång som mono. Ikväll eller imorgon måste vi nog ta en tur med båda barnen!

Det är så vackert där ute nu. Allt grönskar och blommar. Detta körsbärsträd är rakt utanför vår ytterdörr.

Babybubblan

Dagarna puffar på. Vi ammar, myser och har besök. Det är så skönt att kunna vara hemma hela lilla familjen. Och Hubbe älskar att få leka så mycket med Pappa som möjligt. Som bäst är de ute i sandlådan, Maken i shorts och t-skjorta så jag tror inte han klagar han heller... Jag börjar också känna mig allt mindre öm och mer som mej själv igen. Återhämtningen denna gång är såå mycket snabbare och enklare än efter snittet. Mjölken har runnit till ordentligt och det verkar som att Lillasyster äter fint. Hon sover också riktigt bra. Hoppas det håller i sej. Annars är det nog så mycket skönare nu med barn nummer två. Man har liksom ett helt annat lugn, en helt annan mammasjälvkänsla att förlita sig på. De första veckorna med Hubbe var jag nästan hysterisk av oerfarenhet och rädsla att göra fel, den känslan finns inte alls nu. Så skönt. Sakta börjar jag också lära känna Lillasyster, ännu känns det rätt overkligt att hon är här och inte i min mage. Men kärleken är i alla fall redan så stark. Jag funderade nog lite på det innan. Hur man skulle kunna älska lika mycket som man redan älskar Hubbe, men det är inget problem. Eller lite svämmar nog hjärtat över men det gör ingenting...

Där ligger hon nu och snusar i babykorgen. Vår älskade Lillasyster!