Jag älskar min Make jätte mycket. Vi har det allt som oftast väldigt roligt ihop. När han är hemma blir det inte tråkigt och ofta får han mig och skratta med sina fjantiga upptåg. Även om jag gillar att umgås med honom väldigt mycket så kan det också vara så otroligt skönt att få vara ensam ibland. Som detta veckoslut. Två kvällar och morgnar total ensamhet. Man kan äta gröt till frukost utan att nån gnäller att det är äckligt. Själv välja vad det skall komma på tv:n utan att någon hela tiden försöker stjäla fjärrkontrollen av en. Äta brysselkål till middag utan att nån påstår att det luktar och tända doftljus i hela lägenheten och bara njuta. Dessutom blir jag så mycket mera effektiv då han inte är hemma. Att städa och ordna och fixa går i ett huj av någon konstig anledning. Och eftersom det är bara jag hemma så är det ju klart att det är jag som måste tömma diskmaskinen. Så även det går och känns också mycket lättare än annars. Att såna funderingar denna söndagsförmiddag.
 |
| Gårdagens middag. Höna med getost och brysselkål. Min favoritkål vars lukt Maken inte kan tåla. |
Gillar ni att vara ensamma eller vill ni ha sällskap hela tiden?! Jag är nog en ganska 50/50 person. Åtminstone en kväll i veckan så behöver jag nog för bara mig själv. Och jag har aldrig tråkigt när jag får vara ensam. Jag bara njuter av mitt eget sällskap.
Älskar att vara ensam. Nuförtiden är det ännu härligare om det någongång händer. Det blir lite för mycket öronbedövande prat,skrik och ljud under dagarna så jag försöker ta en springtur,gå till butiken eller gå en sväng till palstan för att lugna mig,ensam. Hemma är det inte så ofta jag får vara för mig själv.
SvaraRaderaOj nej, hur skall det bli med min ensamhet sen när man har barn?! kan verkligen tänka mig att det blir både svårare att få till och ännu härligare att njuta av!
RaderaTycker också att det är sjukt skönt ibland att vara ensam! Känner igen det där med att man blir effektivare, eller också så att jag "med gott samvete" bara kan slappa. När D är hemma så känns som om jag hela tiden borde pyssla med något av nån konstig anledning. Det konstiga är dock att jag ibland kan bli helt vansinnigt störd på att ha honom här hemma (=varför ligger du bara där o hjälper aldrig till med något!!!???) men när han e borta krymper hela min egen excistens. Inget är lika kul, när man inte kan dela det med någon.
SvaraRaderaJa det är just det. Om E är hemma så vill jag ju inte städa, inte utan att han hjälper till i alla fall. Man liksom inte städa om den andra ligger på soffan...
RaderaJag känner lika!!:) Allt i lämpliga doser som du säger, i längden blir också ensamheten såklart tråkig! Ibland blir det dock bara lite svårt för mej att ha egen tid, eftersom jag för det mesta hänger hos min pojkvän (vi bor inte ihop), men då jag vill vara för mej själv hemma i mitt eget hem lider jag av typ dåligt samvete. Mannen har inte samma behov som jag av att vara ensam, men samtidigt så betonar han att jag aldrig i livet skall gå runt och känna dåligt samvete för att vilja vara ensam en stund. (Jag har alltså öppet talat med honom om hur jag tänker och om mitt "dåliga samvete" över att få vara ensam.) Men det är konstigt, fast jag vet att jag har all rätt att göra det, så samtidigt känns det som att jag gör honom litegrann besviken, och som att jag inte till 100% visar min kärlek då jag inte vill vara med honom lika ofta som han vill vara med mej...Men allt beror på att jag helt enkelt behöver mer ensamma stunder för mej själv.
SvaraRaderaJag förstår helt vad du menar. Som att det att man vill vara ensam skulle betyda att man inte vill vara med den andra. Det är ju inte alls det det är fråga om. Utan bara det att det är skönt att vara själv ibland. Precis som det är underbart att umgås med varandra också ibland, men inte hela tiden...
Radera