Jag har länge funderat och planerat en tuttavvänjning för Hubbe (tuttar=nappar , för er på andra sidan östersjön). Först hade jag tänkt fixa det under julen, men sen då vi inte skulle ha något extra ledigt och en massa program hela tiden så skippade jag det. Sen tänkte jag att vi tar det i februari under min semester. Men sen då vi började fundera på resa så tänkte jag att det kanske ändå inte är så bra att göra det då. Så under veckan har jag lite haft på känn att vi kanske borde ta och göra det nu på veckoslutet bara. Helt spontant, direkt och plötsligt bara. Men jag ville gärna ha någon form av story, en liten ceremoni för att förklara det hela för Hubbe. När det blev klart att vi skulle besöka våra vänner som fått en liten son för en och en halv vecka sedan så kom jag på idén att vi kan be Hubbe ge sina tuttar till bebisen! Så det förklarade vi i morse. Att babyn behöver tuttarna mera än Hubbe gör. Nu är han stor och behöver inte tuttar mera. Han hjälpte själv till att packa ner dem i sin lilla kappsäck och gav dem snällt till babyn. Vi berättade också att han ska få en present som tack när han varit så duktig och snäll när vi kommer hem igen. En liten leksaksborr fick han i paket, och den har nog varit stor succé. Tyvärr har det inte annars hittills gått så smort.... Dagssömnen vägrades totalt eftersom han inte hade någon tuttis. Eller han somnade för tio minuter i bilen på väg hem men vaknade när jag bar in honom och var helt otröstlig i 30 minuter efter det. Flera gånger under dagen har han också frågat efter tuttarna. Och själv sagt att de blivit hos babyn. Få nu se hur kvällen och natten går. Han var helt nöjd nyss när jag lade honom, men han frågade nog efter tuttarna. Han bord ju nog vara trött eftersom han inte sovit på dagen. Så håll tummar och tår att det går bättre än det gick med dagssömnen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar