Hur förbereder man Hubbe på den största omställningen i hans liv? För jag tänker mig nog att det kommer bli en rätt stor chock för honom att få ett syskon. Inte länge centrum i familjen, inte längre odelad uppmärksamhet av föräldrar, mor/farföräldrar, mossar och farbröder. Vi har redan länge pratat om babyn. Han vet att det bor en baby i Mammas mage och att den snart kommer att komma ut ur magen och då skall den bo hos oss. Det talar vi om varje dag. Men hur mycket förstår han egentligen av vad det innebär?! Vi talar också mycket om vad babysar gör, att de äter bröstmjölk, sover mycket och skriker ibland. Att man måste paja och pussa dem försiktigt och att han kan hjälpa till och bada och byta blöja. Han har också en docka och en dockvagn som han sen kan ta hand om och göra samma som jag. Jag tänker att det också kan hjälpa. De gånger vi träffat vänners babysar så har han nog varit jätteintresserad och snäll. Han hämtar leksaker till babyna och pratar med dem. Så sött! Så månne han inte kommer bli en omtänksam och snäll storebror. Men jag funderar nog en del på svartsjuka, att han kanske kommer känna sig åsidosatt och att det kommer kännas som jag själv inte räcker till. Jag tänker mig att jag måste fokusera ännu mer på att gosa och vara med honom då babyn är nöjd och jag inte ammar. Att verkligen se till att vara med Hubbe den första tiden också! För han är ju ändå min älskling, alltid. Oberoende hur många syskon han skulle få. Hoppas han kan förstå det också även om han är bara två år.
Har ni som fått småsyskon i familjen några tips på hur man förbereder storasyskonet på det bästa sättet? Eller några tips för den första tiden? Kände ni er väldigt otillräckliga för det äldre syskonet eller gick det smidigt att dela mammatiden?
 |
| Bild på älsklingsfiluren från i Påskas då vi var hos ex-Grannarna på middag. Lekande med en av Gudsonens traktorer, helt omedveten om att han snart skall bli storebror med allt vad det innebär! |
Hos oss gick det sådär förhållandevis smärtfritt antar jag (storasyster var 2,5 år). Fast det är nog väldigt mycket beroende på barnets personlighet också, vår storasyster var (och är) en sån som trivs helt bra för sig själv och inte är speciellt avundsjuk av sig heller, vilket visade sig vara helt skönt då vår lillebror speciellt i början bara och endast skulle sova/vara i famnen och jag var ensam hemma med båda två.. Fast snabbt blev det nog lättare det också! : ) Vår storasyster var inte speciellt intresserad av lillebror så länge han var bebis, det var egentligen först då de kunde börja leka gemensamma lekar som de blev det underbara team de (stundvis) är idag : ) . Jag har tänkt att om det varit ombytta roller, att vår lillebror varit först och storasyster sen, hade det kanske stormat lite mer, lillebrorsan är sååå svartsjuk och ska helst ha mamma för sig själv, och är annars också en som visar sina känslor på ett annat sätt. Å andra sidan tror jag han skulle vara mera intresserad av att få en bebis i huset. : )
SvaraRaderaHubbe är nog lite mittemellan tror jag. Han kan nog leka fint själv, men tycker nog det är roligare med sällskap. Jag har varit ganska konsekvent i det att jag inte leker med honom, främst för att jag inte tycker att det hör till en Mammas uppgift, men Maken leker massor med honom istället! Lite avundsjuka tror jag nog det kommer komma. Ganska just har han börjat med att säga MIN Mamma när vi är nära andra barn som t.ex. vill sitta i min famn eller leka med mig... Så det bådar ju inte så gott :/ Och jag är också så glad att de kommer vara så nära i åldrarna att de sen om något år kommer kunna ha så mycket glädje av varandra!
RaderaJag var också rädd för chocken Viggo skulle få när babyn kom, men hittills har det gått jättejättebra! Lite svårt är det att veta hur hårt man kan pussa, paja och krama bara, men inga svartsjukeutbrott, knip eller slag har vi eller hon behövt utstå.
SvaraRaderaVi pratade också mycket om babyn och hur hon skulle skötas före hon kom och Viggo tränade flitigt på sitt mjukisdjur :) Men det var ändå svårt att veta hur mycket han förstår av vad som skall hända.
Nu kommer han springande så fort han hör att man skall byta på babyn och vill stå bredvid och prata lugnande till henne.
Jag var lite orolig för att han skulle bli avundsjuk när jag sitter "fast" med henne när hon ammas, men antingen går han iväg och leker någonting för sig själv en stund eller så vill han sitta bredvid och mysa han också.
Just nu verkar det som om det är jag som har större behov av att vara nära än vad han har. Nej krama, nej pussa! säger han bara när han fått tillräckligt och så springer han iväg.
Så hittills har allt gått så smidigt och jag hade värre otillräcklighetskänslor före hon kom. Säkert kommer det att bli annorlunda sen när hon inte sover så mycket... Men nu har början gått så bra, så det ordnar sig nog sen också :)
Härligt att höra att det gått så bra för er. Vi pratar också om babyn varje dag! Men man vet ju inte riktigt hur bra de greppar det ändå. Och jag kan nog tänka mig att det kommer bli svårare för mig hos oss också, än för honom som får ha Pappa hemma. Hahah!
RaderaVåra barn har 2 år och 4 månader åldersskillnad och jag tror nog att det för mig själv var en lika stor förändring som för storasyster när lillebror kom. Jag var inte förberedd på hur det skulle kännas att dela på sin tid och uppmärksamhet och på att ständigt känna sig otillräklig. Men så småningom gick det om och jag vande mig (fast jag fortfarande nu när lillebror är 2,5 år känner mig otillräklig nu och då men vilken förälder gör inte det?).
SvaraRaderaStorasyster tog aldrig ut sin svartsjuka på lillebror men nog på sina föräldrar. Det var tungt mitt i trotsåldern men också det gick om och mycket snabbare än jag kunde ana började syskonen leka med varandra och är idag paita ja peppu och de bästa vänner.
Mitt råd är att inte stressa ihjäl sig för att försöka räcka till. Lika mycket tid som förut kan du omöjligen ge det första barnet och du behöver din energi för att orka med babyn. Satsa på kortare tumisstunder med storebror och på att han får mycket uppmärksamhet och tid av andra vuxna.
Det kommer att gå fint!
Jag tror nog alla känner sig otillräckliga ibland! Och jag har nu försökt förbereda mig psykiskt så mycket det nu bara går. Vi har ju också en liten trotsig filur här hemma så det kommer nog garanterat att komma jobbiga dagar. Men så länge det går ut över mig och Maken är jag nöjd. Tack för tipsen! Jag skall göra mitt bästa för att inte stressa. Och andra vuxna kommer det finnas nästan i överflöd. Sommar är ju bästa tiden att få familjetillökning då alla blir lediga :)
RaderaDet beror nog mycket på den nya individen tror jag. Vår lilla loppa var 1 år 7 mån när hon blev storasyster, men lillebror var en alldeles jätte chill typ som inte egentligen tog hemskt mycket uppmärksamhet alls, och vi hade många grannar med babysar och barn, så det hände mycket, vi lekte, hade besök och det hela var ganska smärtfritt vill jag minnas. Mest kändes det overkligt att skilnaden i arbetsbördan mellan ett och två barn egentligen inte var så stor, förutom med byket då. Lillis var en spuglare, och det syntes i högarna.
SvaraRaderaÅh det här låter ju jätte lovande. Hoppas det kommer gå lika smidigt hos oss! Om Tvåan kommer vara lika "lätt" som Hubbe var som baby så kommer det nog gå just så tror jag men man vet ju aldrig hurdan baby man får. Hubbe var en spuglare så det har jag redan erfarenhet av :)
RaderaVi har 2,5år mellan alla pojkar, och det har varit mycket lite svartsjuka. Jag tror att det lönarsig att satsa på en bra start, så att storebror genast känner sig stolt och inte åtsidosatt.
SvaraRaderaVi har bett att bekantta som hämtar någon kort/gåva att istället ge det åt storebror än åt babyn eller mamman. Det har mycket större betydelse för den nyblivna storabrodern. Har också själv haft någon liten gåva åt stora bröderna den första gången de kommit och hälsat på till sjukhuset "grattis, du har blivit storebror". Sen har jag upplevt det viktigt att genast från början ha små tumistider med den äldre. När babyn har ätit kan man bra gå ut med den äldre, och pappan får tumistid med babyn :) Och storebröder tycker om att få vara med och hjälpa till med blöjbyte :)
Gåva av Tvåan till Hubbe har jag också redan tänkt att vi måste skaffa som han sen får när han kommer till sjukhuset. Och jag tror också att det är viktigt att se till att Hubbe också i fortsättningen får mer uppmärksamhet av gästar och oss osv. Han behöver det nog mer än babyn som i början inte fattar nånting alls :) Att hjälpa till med blöjorna har vi också redan talat om med Hubbe. Badande skall han också få hjälpa med. Åh, det kommer bli så spännande!
RaderaDEt sägs ju ska vara det största traumat en människa kan vara med om, att få ett litet syskon, haha! Men å andra sidan anpassar ju barn sig till vad som helst, och det är ju övervägande härligt med syskon! :) Men mitt hetaste tips är att satsa mycket på tumistid, turvis du o sonen, och turvis din man och sonen. Och sen blir det ju lite så att babyn hänger med, och att det är storebrors rutiner som är kung i början. Babyn kan ju äta och sova lite hursomhelst i början, och det kan vara skönt att märka för den större - att inte hela världen ställs på ändå för den där lilla typens skull, utan att det fortsätter som förut.
SvaraRaderaJo Hubbe kommer nog att fortsätta styra vår vardag tror jag. Och i och med våra resor etc så har jag ju sett hur anpassningsbar han redan är. En stor förändring kommer det bli, för oss alla, men det kommer nog gå fint. Tumistid skall vi absolut komma ihåg, direkt från början.
Radera