Torsdagstankar

Kvällsselfie i hallspegeln.

Så var jag mammaledig då. Började första mammalediga dagen med program från morgon till kväll, två playdates, en på förmiddagen och en på eftermiddagen, plus kort besök av Hubbes Farmor hos oss på kvällen. Kanske inte helt vad min rådgivningsdam rekommenderade.... Eftersom jag haft en del sammandragningar på sistone, speciellt om kvällarna, så sa hon att jag måste komma ihåg att vila också. Lika mycket som jag har program, så lika mycket tid borde jag ta åt mig för vila... Heh. Det kommer ju kanske inte att ske tror jag. Men jag skall nog försöka att ta det lite lugnare! Imorgon har vi bara en grej inbokad. Vi skall hälsa på min Mormor, Hubbes gammelmormor på förmiddagen. Men på eftermiddagen skall jag försöka vila lite. 

Jag har nog svårt att ta det lugnt. Svårt att acceptera att min kropp inte riktigt orkar som den gör vanligtvis, utan preggomagen. Jag känner mig ju ändå som vanligt så hur skall man då komma ihåg att man inte kan springa, hinna och fixa lika mycket som vanligt?! Det skall jag nog försöka satsa på lite under de kommande veckorna tror jag. Att också boka in lite sofftid och inte bara dejter och to-does. Fast det är inte lika roligt förstås. 

Idag har jag förresten klarat av livet som yh-mamma i en hel vecka. Det har gått bra, men vi saknar nog Maken och Pappa här hemma. Hubbe har faktiskt reagerat mer än jag trodde han skulle göra. Han undrar var Pappa är, frågar och funderar. Tidsbegrepp är också svårt, så man kan inte riktigt berätta när Pappa kommer hem eftersom han inte greppar det än. De två dagarna på dagis denna vecka var han helt klart ängslig när jag lämnade honom där, något han inte varit på flera månader! Jag gissar att han kanske funderar på vad som händer ifall jag också skulle försvinna plötsligt. Sötnosen! Hur månne han sen reagerar när jag måste åka iväg då "Tvåan" skall komma till världen?! Nå förhoppningsvis så behöver inte jag vara borta i tio dagar som Maken nu är, utan betydligt kortare än det. Och Hubbe kan ju komma på besök till sjukhuset förstås. Så månne det inte går bra.