Jag har allt mer gått in för att Hubbe äter sina måltider själv, i alla fall en gång om dagen. Äta med sked kan han inte ännu, men med fingrarna går det riktigt bra, så maten måste vara plockvänlig. Hubbe har aldrig varit någon storätande matälskande baby och fortfarande går det mesta ätandet rätt så trögt. Och herregud så det kan vara påfrestande för ens mammanerver med en matvägrande baby! Med plockätande slipper jag i alla fall ta fajten. Samtidigt är det så svårt att riktigt veta hur mycket han sist och slutligen äter. Hälften flyger ju omkring på golvet och playtrayn, en tredjedel hitta man i hakklappens ficka och en resten kanske förhoppningsvis slinker ner?! Får han äta själv så är han åtminstone nöjd. Jag tänker att han nog får i sig det han skall. Men klottigt blir det! Huhu. Man får både skura och sopa flera gånger om dagen... Och ändå hittar man bitar med gurka och surskorpa i hallskåpet ibland...
 |
| Hubbes middag igår. Laxbullarm tomat, mozzarella, basilika och karelsk pirog. Jaaa, jag orkade inte laga mat. Man kan ju inte vara Supermamma jämt heller. Just innan middagen hade jag lyckats släpa 3 fulla matkassar plus Hubbe på armen från bilen så middagen fick bli snabb och enkel! |
 |
| Min version av samma middag... Lite städigare ändå... |
 |
| Mat ÖVER allt... Och stjärnor också för den delen! |
 |
| Tack för maten Mamma. Så ser det sen ut så här... Suck! Är månne ens något i hans mage?! |
Åh så gott allting ser ut. Förutom sista bilden då förstås, hehe. Men på den ser man att det HAR varit gott. :)
SvaraRaderaVisst har du ju testat på att han äter själv och så smyger du in något skedblad mellan tuggorna? Det går så där obemärkt när han är upptagen med sitt.
SvaraRadera