tisdag 17 februari 2015

Masu-uppdatering

Det börjar bli lite tungt att böja sej ner och plocka upp leksaker från golvet, därav det råddiga stöket i bakgrunden, heh....
Så här såg magen ut igår. Visst växer den med fart nu minsann och just nu är jag mitt inne i vecka 27. "Tvåan" är också en aktiv lite inneboende. Hen snurrar på och sparkas och har sej så jag ibland tror att hen skall komma ut ur magen. Kan inte minnas att det skulle ha varit så här med Hubbe redan i dessa veckor utan först senare! Dessutom tror jag att "Tvåan" ligger åt rätt håll, det vill säga med huvudet nere, och inte i sätesbjudning som Hubbe gjorde. Jag tycker mej nämligen kunna känna fötter upp i magen alltid nu och då. Jag hoppas absolut kunna föda "normalt" den här gången. Blir det snitt igen så kommer jag nämligen aldig kunna testa på naturlig förlossning. Eftersom jag varit med om snitt blir jag automatiskt skickad på sk. "synnytystapa-arvionti" i v.34 nåt tag, så då får jag säkert veta mer hur det kommer gå. Annars mår jag bra just nu. Riktigt bra till och med! Jag känner mig pigg och kry. Emellanåt känns magen av, ifall jag böjer mej eller går väldigt mycket under en dag. Men annars är det bara bra. Hoppas hoppas det håller i sig ännu länge!

4 kommentarer:

  1. Jag är jätte intresserad hur du tänker om snitt, eftersom jag själv tänker att om jag föder på nytt så skulle jag vela föda genom kejsarsnitt. Men int kan jag nu säga att jag sku se framemot det sättet heller, men eftersom det tog 6 veckor innan det började kännas som om återhämtningen började efter min "normala" förlossning så känns det som om det skulle vara lättare... Alla förlossningar är ju olika så det är ju inte sagt att det skulle gå så för mig igen men det är ju inte så lätt att tänka rationellt i såna grejer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då jag först blev gravid med Hubbe var snitt det sista jag ville. Jag skrev också flera inlägg om mina tankar innan snittet här i bloggen (hittas väl under fliken gravid), men för mig var det ändå självklart att som förstagångsföderska välja snitt då Hubbe låg i sätesläge. Jag funderade inte ens på att testa föda normalt och ingen prackade heller på mig normal förlossning utan lyssnade och respekterade mig då jag sade att jag vill ha planerat snitt.

      Min upplevelse av snittet är ändå jättepositiv. Jag trodde det skulle vara betydligt värre och mer ont än det var efteråt. Inte var det nu någon piece of cake, men jag blev verkligt förvånad av hur snabbt jag återhämtade mig. Att snittas är ju ändå en rätt stor operation. Eftersom jag hade planerat snitt och var förberedd på det redan en dryg månad innan bf så hann jag förbereda mig väldigt bra psykiskt. Jag kände mig aldrig "snuvad" på min förlossning som jag har förstått att vissa som genomgått akutare snitt känner sig.

      Men jag är ändå sugen på att testa att föda normalt också. Det är ju ändå det som kroppen är byggd för att klara. Självklart är alla förlossningar olika och vissa har mer komplikationer än andra och alla repar sig olika snabbt. Men så tror jag det är med med snitt också! De flesta av mina väninnor som har barn har positiva upplevelser av sina normala förlossnignar, och jag upplever att de flesta nog repat sig snabbt. Kanske jag ångrar mig mitt i processen och börjar kräva snitt sen då jag är bara 2cm öppen efter hundra år av värkarbete, haha. Men just nu känns det i alla fall som att det är naturlig förlossning som lockar mer. Babyn måste ju komma ut på något sätt....

      Att ha en två-åring och vara snittad är också troligen krångligare då man inte får lyfta alls i början, eller inte tyngre än babyn i alla fall. Så med Hubbe tror jag det skulle gå enklare ifall man bara måste repa sig från normal förlossning. Oj så flummigt och långt svar! Men hoppas du nu fick något vettigt ut av mina tankar... haha!

      Radera
    2. Tack :) Jag hade en så lustig förlossning, alltså värkarbetet och sånt gjorde ont men inte alls så där farligt, den delen har jag inga traumor för, det var sen när det blev bråttom och Kisen måste ut snabbt som det råkade gå snett. Jag tror också att det säkert är lättare att återhämta sig om allt går bra i förlossningen. Jag tror att jag som födde "normalt" känner mig mer snuvad på förlossningen än du, haha! Speciellt eftersom allt fram till sista halvtimmen gick så bra, känns onödigt att bli snuvad på konfekten sista minuten... Jag känner mig så som Jekyll & Hyde för om allt fortsatt rulla på lika bra som början så skulle jag bara ha positiva saker att säga, int nu så där att jag skulle vela hålla på med värkar bara för ros skull men det finns ju nog ändå en point med att kroppen är gjord för det. De naturliga värkarna var just naturliga och hanterbara.

      Sen den där återhämtningstiden oroar mig eftersom jag själv ju var så länge "borta" i mina värkmediciner och det skulle jag ju inte vela upprepa just när man ren har barn. Men jag har tid till pelkopoli förebyggande syfte ren den här månaden så jag hoppas jag får bra verktyg där!

      Jag minns det så bra från din blogg att du typ var och shoppade första veckan (?) eller liknande och jag knappt kom hem från första besöket till cafét runt hörnet.

      Radera
    3. Haha! Jo jag gick till Kampen och köpte en amningsbh första dagen vi var hemma. Så jag var nog i förvånansvärt bra skick tyckte jag också själv :)

      Radera