måndag 19 mars 2012

Kaffefria gå i trappan veckan

Jag gillar inte att bli beroende av något eller ha alltför många dåliga vanor. På sistone har det blivit alldeles för mycket kaffe. Jag gillar ju kaffe, men jag vill inte att det går så långt att jag börjar få huvudvärk om jag inte dricker två koppar om dagen. Därför har jag kaffefri vecka denna veckan. Inget kaffe alls, varken morogn middag eller kväll. Hittills har det gått hur bra som helst. När jag ändå är i tagen för att bota dåliga vanor tänkte jag att jag på samma gång har en gå i trapporna veckan.Får inte ta hissen alls. Varken hemma eller på jobbet. Vi bor på femte våningen och jag jobbar på fjärde så det blir en hel del trappsteg. Detta har dock inte gått lika bra hittills. Nyss när jag kom hem så glömde jag nämligen att jag har hissfri vecka och mindes det först då jag var halvvägs upp. Men imorgon skall jag minnas. Bara trappor resten av veckan! Så det så. 
Kaffe är nu inte direkt något gift, men jag tycker bara det är onödigt att dricka för mycket...
Är det någon som hakar på min kaffefria gå i trappan vecka?!

5 kommentarer:

  1. Gå i trappan veckan kan jag haka på! Kaffet är jag inte beredd att lämna bort :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jess! Och det är ju i alla fall bättra än ingendera ;-)

      Radera
  2. Dricker två koppar om dagen på jobbet, men det spelar inte så stor roll om det lämnar bort på helgerna. Har druckit kaffe i flera år från och till, men som tur aldrig blivit riktigt "beroende" att jag skulle få huvudvärk av att inte dricka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag dricker också två koppar per dag ungefär. En på morgonen och en vid lunch. Är nog inte heller beroende, men jag vill liksom testa hur det påverkar mig att vara utan. Om det ens påverkar mig alls.

      Radera
  3. Jag går alltid i trapporna om jag kan (alltid går det inte, tex om jag rör mig med barnvagn), men kaffet....noooooo.... Det kan jag inte lämna bort, jag vaknar inte annars! Och så har jag hört att det är med kaffe som med rödvin - en kopp om dagen är bra för hjärtat!

    SvaraRadera