lördag 9 februari 2013

Mina tankar inför snittet

När jag började tänka på förlossningen någon gång i början av den andra trimestern så var det första jag tänkte att jag absolut inte vill att det skall bli kejsarsnitt. Jag ville ha en vaginal förlossning, vara en stark kvinna som kan föda och få uppleva känslan att ens kropp klarar av att krysta fram ett barn. Men sen så fick jag veta att min baby ligger i sätesläge. Jag började läsa på om snitt och om vaginal förlossningen då barnet har rumpan före. Jag läste blogginlägg, forumdiskussioner och artiklar. Bland annat denna, som publicerats i den medicinska tidskriften Duodecim. Ur artikeln framgår att riskerna, både för mamman och babyn, faktiskt är mindre vid planerat snitt än då man föder vaginalt med barnet i säte. Det gjorde mig helt klar i min åsikt att snitt är det rätta beslutet. Även om jag nu går miste om "min förlossning". Eftersom orsaken till snittet är sätesläge så har jag dessutom bra möjligheter att ifall jag får bli gravid på nytt i framtiden föda vaginalt då. 

I övrigt är jag nog ganska spänd för själva ingreppet. Inte nog med att vi skall få vår bebis, så är ändå kejsarsnitt en rätt stor operation. Jag skall sys och någon skall skära djupt i min mage. Klart man är nervös för något sånt! Men å andra sidan så litar jag otroligt mycket på de finska läkarna och sjukvården vid Kvinnis. De görs tiotals kejsarsnitt varje vecka, flera snitt varje dag. De är totala proffs, de bästa tänkbara i vårt land. Att Maken också får vara med och hålla mig i handen hjälper också till. Dessutom går själva ingreppet snabbt. Totalt tar kejsarsnittet 30-45 minuter, bebisen är ute på bara några minuter. 

Det som nästan skrämmer mig mest är nog tanken på smärtan efteråt. I en vaginal förlossning är ju den värsta smärtan under öppnings- och krystningsskedet, även om man nog då också har ont efteråt. Med ett snitt är det först efteråt som man har ont. Jag har aldrig opererats (jag räknar inte att ta bort ett födelsemärke som operation) eller legat på sjukhus. Jag har aldrig upplevt värre smärta, aldrig brutit något ben eller så. Hur kommer jag månne att reagera?! Hur snabbt kommer jag att vara på benen igen?! Hur kommer det att kännas att stiga upp?! Att ligga ner?! Jag hoppas att jag kan förbereda mig mentalt så bra som möjligt så att jag sen klarar av att vara stark och positiv även om jag har ont. Att Maken är med och även har möjlighet att vara ledig rätt länge efter förlossningen gör det också lättare. 

Nej, det blir nog inte som man tänker sig när man blir gravid och skall få barn. Men det skall nog gå bra det här. Och det allra allra viktigaste, det enda som egentligen har någon skillnad är att "Hubbe" är frisk och kry och får komma så till vår värld. Om jag sen har lite ont som biverkan av det hela så är det nog garanterat värt det!
I nyaste Vauva-lehti, som kom idamg fanns det en bra utförlig artikel om planerat kejsarsnitt. Jag saknade dock den delen om dagarna efter snittet. Nu berättades det bara om före, under och direkt efter operationen, inget om dagarna efter.
Ifall ni har upplevt ett kejsarsnitt så får ni gärna kommentera angående era erfarenheter (helst rosenskimrande lätta fina trevliga erfarenheter förstås...)! Hur länge hade ni ont? Hur ont tog det? Annat som man kanske inte tänker på då det kommer till kejsarsnitt?!

26 kommentarer:

  1. Hej! Har själv tre barn varav två fötts med kejsarsnitt. Första var oplanerat -andra planerat! Har inget negativt att berätta, hade aldrig heller tidigare blivit opererad och det var ingen tvekan att välja det andra snittet! Det är en skoj känsla när du själv är vaken under hela ingreppet, hör alla ljus- själv skulle jag sååå ha vilja kika bakom skynket..;). Du får babyn genast på din mage och du får hålla babyn där bakom skynket med mannen medan de syr ihop dej. Sedan körs du till uppvakningen medan pappan följer med babyn till avdelningen där han får bada den lilla. Om en timme eller så fick även jag åka upp till avdelningen där jag stannande i en vecka. Hade inte alls ont , endast stygnen stramade alltid då och då. Visst är du öm och lite mörbultad men som sagt, inget jag inte skulle ha valt en andra gång! Mina operationer har ägt rum på Jorv men säkert är det liknande i H:fors! Du får spinalbedövning i ryggen som ju inte är så kul men just då har du annors oxå så ont över allt att det knappast känns. Narkosläkarna som sätter den är proffs på det så det är inget att vara rädd för. Mitt ena barn var i sätesläge till nästan dagen D- då det plötsligt svängde sej, det kan hända även dej då du tidigare skrev att du hade gått om fostervatten.. Då kanske hela förlossningen ändå blir en vaginal förlossning! Spännande tider.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack för din kommentar!

      Skoj känsla och inget negativt, det här låter ju superbt :) Jag hoppas också att vi skall få möjligheten att Pappan och babyn kan vara med mig på uppvaket, vi frågade om det på Kvinnis och det är möjligt ifall situationen på avdelningen är lugn just då. Jag hoppas också på enbart stramande känsla och inget ont.. det låter ju perfekt!

      Jag vet om att babyn nog ännu kan svänga sig, men jag har liksom en känsla av att det nog inte kommer att ske. Fast det skulle förstås vara det bästa :)

      Radera
  2. Hej! Har fött ett barn vaginalt och det andra kom med oplanerat kejsarsnitt (sätesläge). Det gör ont efter en "normal förlossning", kunde inte sitta ordentligt på nästan två veckor :-) Efter snittet gjorde det också ont, jätte svårt att stiga upp ur sängen (i synnerhet på Kvinnis där ingen kom och hjälpte - tanken är väl att man så snabbt som möjligt ska tvingas upp och sköta bebben). Efter c en vecka lättar smärtan och så måste man baa komma ihåg att inte lyfta tunga saker. I ditt fall är det ju lättare eftersom ni inte har ett äldre barn som vill vara i famnen - en nyfödd bebbe får man lyfta.

    Annars är snittet i sig ingen stor grej. Du får bedövning i ryggen före den egentliga spinalbedövningen. Det gör inte alls ont, sticker bara till lite. Sen väntar du i 10 minuter och så börjar läkaren snitta. Mitt i allt är bebben ute och så sys du ihop. That's it - sen får du åka in i ett annat rum och vänta på att bedövningen avtar. I mitt fall tog det två dygn före bedövningen släppte helt. Kunde inte kissa normalt eftersom mina muskler inte fungerade och kände överhuvudtaget inte av att jag skulle ha haft kissbrott. Så jag fick katetreras var sjätte timme...de är absolut inget farligt men kanske inte det roligaste jag varit med om. Lite weird att se sitt kiss komma ut med slang i en burk :-)

    Summa summarum, snitt betydligt mindre dramatiskt och betydligt snabbare än vaginal förlossning (som för min del höll på i två dygn och tog helsikes mycket mera ont!).

    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och tack för din kommentar :)

      Det låter ju bra att du tyckt att snitten varit enklare och mindre dramatiskt än den vaginala förlossningen. Så det skall jag tänka på efteråt! Bra att veta att det också kan ta så länge innan bedövningen släpper. Fast kanske det är bra då man inte känner det onda förrän senare?!

      Konstigt att du inte fick hjälp att komma upp. De instruktioner jag fått säger att man inte ens får stiga upp själv de första gångerna utan att ha en sköterska närvarande!

      Ja katetrering har jag också läst om och det låter verkligen inte trevligt, men månne man inte överlever det också!

      Radera
  3. Jag tänkte tipsa om Helenas blogg och spec. detta inlägg, så kanske det känns lite tryggare med planerat kejsarsnitt: http://2-2tango.blogspot.com/2013/02/saker-man-inte-talar-om-sista-delen.html
    Min kompis, som fött två barn i Costa Rica och ett i Belgien, har fött alla med planerat kejsarsnitt, eftersom det ansetts i dessa länder som ett tryggare alternativ än vaginal födsel. Och jag tänker som så att bättre med planerad än oplanerad! Det ska nog gå bra, styrkekramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset, jo framfall låter ju sannerligen inte roligt så tur att jag kan slippa det åtminstone :)

      Jag tycker det är konstigt hur snitt ses som så mycket säkrare utomlands än hos oss i Norden. Kan det också vara en kostnadsfråga?! Att snitt är så mycket dyrare att de därför inte förespråkas lika mycket?! Det har jag funderat på rätt mycket på sistone...

      Och jag håller med dej att planerat snitt är så mycket bättre än att en vaginal förlossning plötsligt slutar i akut snitt, det måste vara förfärligt. Allt smärtarbete i onödan, rädsla och panik. Huj. Nej, jag är nog glad att det blir så här kontrollerat istället!

      Radera
  4. Ja, det är ju bara tre veckor sedan jag snittades på sjukhuset i Vasa. Som jag redan skrev i en annan kommentar var det värst att stiga upp den där allra första gången sedan operationen. Men allra sjukast hade jag ändå strax efter operationen när livmodern skulle dra ihop sig. Nu minns jag inte allt så bra eftersom jag sövdes ner (bedövningen i ryggen tog inte), men det tog sjukt (kunde ju också vara en kombination mellan att livmodern skulle sammandras och att jag precis blivit igensydd). Men, i det stora hela tror jag att ett snitt är mycket mindre smärtsamt än en vaginal förlossning. :) har du läst min förlossningsberättelse? För du hade väl tillgång till min låsta blogg?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skall tänka på det, att den första gången är värst, sen blir det bara lättare :) Jag skall också vara förberedd på smärtsamma livmodersammandragningar samma dag. Tur också att detta är första barnet, då borde eftersammandragnignarna vara lindrigare än om man är omföderska!

      Jag har inte läst din förlossningsberättelse, jag bad nog om en inbjudan till din låsta blogg inann du stängde den till min hotmail men den har inte kommit fram eller så fungerar det inte till hotmail?! Kanske du kan skicka en till min gmail istället?! hfinne(at)gmail.com :)

      Radera
    2. Du kan prova titta i skräpkorgen... Hotmail har trott att det har varit skräppost, nämligen ;)

      Radera
    3. Nej, inget i skräpkorgen heller?!

      Radera
    4. Då mailar jag (eller wordpress är det) nya inloggningsuppgifter till din gmail-adress istället :)

      Radera
  5. Hejsan!
    Jag har snittats med första barnet. Han svängde sej i säte i vecka 36 och svängningsförsöket lyckades inte. Planen var att föda vaginalt trots snitt, men det blev lite halv akut snitt sen när det begav sej. Allt började bra med att vattnet gick och när vi kom in var jag 4 cm öppen, men sen stannade det av och hans hjärtljud sjönk så läkaren bestämde att det var bäst att snitta. Även om det nu heter akut snitt så var stämningen lugnt och sansad och ingen stressade på och allt löpte bra. Var vaken under operationen och fick ha bebisen en stund brevid mej efter att läkaren plockat ut honom.

    Mina två följande barn är födda vaginalt och båda förlossningarna har gått riktigt bra. Jag är tacksam för det för snitt skulle jag inte vilja gått igenom igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just av denna orsak jag inte vill pröva på en vaginalförlossning med baby i säte. Jag är rätt så säker på att det ändå skulle sluta i snitt och då med garanterat mycket mera stress för bebi och mor...

      Jag hoppas nog också innerligt att jag i eventuella framtida graviditeter kommer kunna föda vaginalt!

      Radera
    2. Jag var ju ändå helt förberedd på snitt så det kom ju inte som någon överraskning. Var nöjd med mitt beslut för att jag ändå fick känna på hur det känns när en förlossning börjar "på riktigt" och fick ha sammandragningar och sitta i duschen på jumppaboll. Kändes som om jag blev mindre "lurad" på förlossningen än om det skulle ha varit ett planerat snitt. Kanske konstig tanke?

      Lycka till nu! Härligt med småbebisar. Min äldsta blir 6år i sommar, hur kan tiden gå så fort?! :)

      Radera
    3. Jag känner mig nog inte lurad på min förlossning. Kanske eftersom jag haft så lång tid på att förbereda mig mentalt eftersom babyn legat i säte redan i två månader och inte som för dig först från v. 36. I början var jag nog besviken, men inte nu längre!

      Tack! Jag märker också verkligen av att tiden går fort. Nedräkningen av dagarna som är kvar går så snabbt!

      Radera
  6. Hej! Inte länge kvar nu... jag har inte själv upplevt planerat snitt, men har ett par vänner som fött på det sättet. Jag har varje gång blivit förvånad över hur snabbt de är sig själva igen (på en vecka typ) och hur litet och fint själva såret har varit! Så det kommer att gå finfint ockå för dig! Och tänk vilken lyx att få veta exakt datum när bebben kommer!;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej nu är det inte länge kvar. Jaiks :) Så underbart spännande. Och tack för dina peppande ord. Det låter ju bra att dina väninnor varit sig själva redan efter en vecka. Och ja visst är det lite lyxigt att veta när det blir... :)

      Radera
  7. Nu har ju jag ingen erfarenhet av snitt. Men önskade nog hundra gånger under förlossningen att jag kunde ha fått snitt istället! ;) sen tog det 2 veckor efter förlossningen innan jag ens kunde tänka på att sitta ner. Fortfarande är vessa-besök inget jag ser fram emot. Men, vetja det ska "ordna upp sig" så småningom. Antar att man kan konstatera att det inte finns några smärtfria sätt att föda barn, hur det än går till..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har nog rätt. Ont tar det oberoende hur det går till. Jag skall tänka på att du önskat snitt istället under förlossningen om det känns jobbigt något skede :)

      Radera
  8. Hej Hanna,

    Vill bara säga att du kan ta det lugnt, här I Finland har vi det super och senaste "utrustningen" och läkarna vet vad Dom gör hela tiden, så don't worry.
    Jag hade kejsarsnitt I Indian och strömmen gick mitt under operationen. Det var int så nice, but I got a beautiful child och jag var på benen samma kväll.

    Kram kiia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du har klarat kejsarsnitt i Indien så klarar jag garanterat ett i Finland :) Tack för peppen! Kram

      Radera
  9. Jag berättade om dej för en kollega. Hon har väninnor i Syd-Afrika. Där lär mer eller mindre alla (vita/medelklass??) föda med kejsarsnitt och där är de helt övertygade om att det är bekämt och bra för modern. Så det här blir jäättebra!!

    Kram, Pappa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har förstått att det i princip är så att kejsarsnitt ses som det "bättre" och säkrare alternativet överallt utanför Norden! Fast bekvämt är nog kanske inte ordet jag tror jag vill använda... Iaf inte direkt efteråt :)

      Kramkram

      Radera
  10. Har fött båda barnen med planerat snitt, och mina erfarenheter har (karikerat) varit som att hämta ett paket på posten ;) Är faktiskt jätteglad över mina snitt, nu behöver jag iallafall inte vara rädd för att barnen skulle ha haft syrebrist under förlossningen.

    Förbered dig på några sekunders illamående plötsligt under snittet, första gången var jag oförberedd på det och blev lite skrämd, men andra gången kunde jag vänta mig det. Illamåendet kommer av att man tänjer på någonting i bukhålan och går faktiskt över väldigt fort. Skriket från barnet hörs på någon minut efter att snittet börjats, efter det glömmer man allt annat. Sen har jag redan i op-salen fått hålla barnet en stund på bröstkorgen genast han/hon kommit ut och torkats lite, då har våra barn slutat gråta (kanske för att dom hör mina välbekanta hjärtljud?). Mannen har ju också suttit med hela tiden.

    Det jobbigaste med snittet var att ligga två-tre timmar på uppvaket medan bedövningen i ryggen släpper, för där får inte mannen och babyn vara med utan dom har varit tillsammans på bäddavdelningen. Men jag har legat och njutit av tystnaden och räknat minuter ;) Sen rullas man upp där man får amma och njuta av sin nya familjemedlem helt som vanligt.

    Smärtan efteråt tycker jag inte alls har varit farlig, första gången man måste stiga upp på kvällen är jobbig, men då man gör det så har jag nästan varit helt återställd nästa dag! (Ju snabbare man stiger upp, desto snabbare återhämtar man sig, har jag fått höra). Svag smärtaa någon vecka efteråt är självklar, men inget jämfört med om man spruckit vaginalt. Och man glömmer liksom sina egna besvär ganska långt, då man fått så fin belöning i och med operationen :)

    En annan jobbig grej för ett matvrak som jag, har varit att man inte får äta under det dygn man opereras. Lite mat i vätskeform (typ joghurt) får man efteråt. Men det var ett ganska bra sätt att få mig på fötter nästa dag - jag har alltid stått först i frukostkön nästa morgon ;)

    Lycka till, det blir så bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Morzan för dina informativa kommentarer, det hjälper oerhört att ni som varit med om samma sak berättar om era tankar och erfarenheter. Angående att man inte får äta så tror jag inte det kommer vara något problem i alla fall innan, magen min kommer garanterat vara full av fjärilar!!

      Radera
  11. Ja just det - har alltså också opererats på Kvinnis. Vi har inte ens fattat att fråga om babyn och mannen kunde få komma till uppvaket, men egentligen har jag varit glad för det, eftersom båda gångerna har där varit gråtande kvinnor... Vet ju inte vad dom varit med om, men möjligen har deras graviditeter eller förlossningar eller t.o.m. canceroperationer inte gått lika bra som min, och då skulle jag inte ha velat utsätta dem för min bebislycka.

    Och ja, kissandet och bajsandet kan vara lite svårt i början, men det repar sig nog rätt fort. Men det lönar sig att äta fiberrikt och kolhydratrikt i flera veckor efteråt, så att tarmen återhämtar sig.

    SvaraRadera